Kort sagt: Mobiltelefonutvecklingen i Lund har under årens lopp haft en enorm betydelse för regionens näringsliv. När nu Sony Ericsson blir heljapanskt är det dags för IT-klustret att börja bjuda tillbaka.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Efter tio års samarbete köper Sony ut Ericsson ur Sony Ericsson. Affären som presenterades på torsdagsmorgonen var både väntad och logisk.
Sony tar över Ericssons hälftenägande för ett pris motsvarande 9,5 miljarder kronor. Det innebär att Sony Ericsson blir ett helägt dotterbolag och integreras i Sonys övriga utbud av uppkopplad hemelektronik.
Utvecklingen ligger i linje med trenden att allt fler prylar blir sammankopplade med nätet. Det är idag långtifrån bara smartphone-mobiler och datorer som kommunicerar trådlöst med omvärlden. Läsplattor, tv-apparater och musikspelare är några exempel där internet är helt nödvändigt för den senaste funktionaliteten.
Sony har uppenbart en ambition att bli starkare inom uppkopplad konsumentelektronik, medan Ericsson nu renodlar sitt erbjudande till operatörsledet.
För 3.000 anställda i Lund innebär beskedet att de får en heljapansk arbetsgivare. Oron lär vara stor i leden idag. När ryktena om affären började gå för några veckor sedan vädrades det genast farhågor för vad Sony skulle innebära som ensam ägare.
Får vi med färre känslomässiga band till Sverige en ny nedläggning á la AstraZeneca?
På förmiddagens presskonferens framkom inga detaljer, förutom att Sony Ericsson kommer att försvinna som varumärke. Inget annat sades än att Bert Nordberg ska fortsätta som VD. Inte heller nämndes en flytt av huvudkontoret från London till Tokyo, även om det är sannolikt.
Troligen blir det inga dramatiska förändringar för Lund på kort sikt. Tvärtom kan Sonys övertagande vara bra. Bolaget har inte gått så där strålande på sistone och något behöver faktiskt göras. En ensam ägare kan ge ökad tydlighet och mer fokus.
Ända sedan Ericsson på åttiotalet började utveckla mobiltelefoner på Ideonområdet har verksamheten haft en oerhört stor betydelse för regionen. Många innovationsföretag har fått avgörande draghjälp därifrån. TAT och Cognimatics är några exempel där Sony Ericsson var en tidig kund.
Även om bolaget ofta kritiserats för att vara långsamt är det ingen överdrift att säga att Sony Ericsson är det skånska mobilklustrets epicentrum. Lunds tekniska högskola lever närmast i symbios med Ericsson-bolagen. Nu förändras förutsättningarna och frågan är vilken roll Sony tar framöver.
Men istället för att fokusera på vad Sony kan göra för mobilklustret ska vi fråga oss vad mobilklustret kan göra för Sony.
Koncernen har idag bara ett annat större utvecklingscenter i Europa, i Stuttgart. I Skåne finns en kritisk massa av spännande företag vars teknik och erbjudande mycket väl kan passa in i de framtida planerna.
Givetvis är den egna personalen Sony Ericssons främsta tillgång här i området, men ute på bolag som Qubulus och Scalado sitter också viktig kompetens om exempelvis gränssnitt, bildhantering och positionering. Vidare har regionen ett starkt fäste inom spelutveckling, en sektor där Sony är väl positionerat efter framgångarna med Playstation.
Faktum är att det är svårt att se något annat brohuvud inom telekom i Europa som är bättre än Öresundsregionen. Men inne i chefskorridorerna på Sony står sannolikt det långsiktiga vägvalet snarare mellan Silicon Valley och övriga världen.
Nu gäller det för det skånska mobilklustret att visa sitt värde.
Regionen ska inte oroa sig över ett eventuellt scenario där Sony Ericsson avvecklas i Lund, utan agera för att ytterligare förbättra miljön för innovationsföretag. Marknadsför klustret bättre, öka koordinationen mellan näringsliv och akademi och skapa strukturer så att unga entreprenörer får kapital till nya projekt.
Kristian Svensson
