USA:s handelskrig med resten av världen påverkar alla, men i synnerhet små företag. För Sofia, småföretagare i Småland är detta inte storpolitik, det är vardag. Hon är en av dem som får betala priset för global osäkerhet, skriver Rapidus krönikör och delägare Jan Dahlqvist.
Krönika av Jan Dahlqvist
Jag drack nyligen kaffe med Sofia, en småföretagare från Småland. Hon driver en verkstad och importerar precisionskomponenter från USA – komponenter som inte finns i Europa.
Men senaste leveransen blev flera tusen kronor dyrare. Inte på grund av frakten, utan för att leverantören höjt priserna efter USA:s senaste handelspolitiska åtgärder och mot-tariffer från andra länder. Hon är en av dem som får betala priset för global osäkerhet.
USA:s handelspolitik har länge varit ett globalt maktspel – men för småföretag som Sofias är det inte diplomati, det är vardag. När stormakter kastar tullar och motåtgärder mot varandra, träffar det inte alltid jättarna hårdast. Det är de små som duckar för kulorna.
Jan Dahlqvist.
Tariffer, eller importtullar, har blivit ett politiskt verktyg för att skydda den inhemska industrin. Och visst, det kan låta rimligt i teorin – att gynna amerikanska tillverkare genom att göra importerade varor dyrare. Men när dessa varor är delar och produkter som svenska småföretag behöver för sin tillverkning, blir konsekvenserna snabbt kännbara.
Existentiell kris
För stora bolag är detta en tillfällig kostnad. För de små – en existentiell kris.
Stora företag har råd att binda kapital, förhandla om alternativa leverantörer eller till och med flytta produktion. Men små och medelstora företag sitter ofta fast i sina leveranskedjor. De har inte förhandlingskraften. De har inte marginalerna. Och de har inte tiden.
Det är lite som att spela Monopol där vissa får börja med ett hotell och andra med två tomma gator. När reglerna ändras mitt i spelet är det de som precis börjat som får kämpa för sin överlevnad.
Och ändå – det finns något djupt beundransvärt i dessa företagares uthållighet. De bygger inte bara bolag. De bygger samhällen. Lokala jobb. Innovationer. Nya lösningar på gamla problem. De är inte bara kuggar i det ekonomiska maskineriet – de är drivkraften.
Så vad gör vi åt det?
Vi kan inte påverka Vita Husets beslut, men vi kan skapa tryggare förutsättningar för våra småföretagare här hemma. Genom bättre rådgivning, statliga buffertar för exportföretag, och ökade satsningar på handelsnätverk som hjälper mindre företag navigera i en allt mer geopolitisk värld.
För i slutändan handlar det inte bara om tullar. Det handlar om vilka vi vill ska lyckas.
Och jag vill att Sofia ska kunna titta på nästa leverans – inte med oro i magen, utan med framtidstro.
USA:s handelskrig med resten av världen påverkar alla, men i synnerhet små företag. För Sofia, småföretagare i Småland är detta inte storpolitik, det är vardag. Hon är en av dem som får betala priset för global osäkerhet, skriver Rapidus krönikör och delägare Jan Dahlqvist.
Krönika av Jan Dahlqvist
Jag drack nyligen kaffe med Sofia, en småföretagare från Småland. Hon driver en verkstad och importerar precisionskomponenter från USA – komponenter som inte finns i Europa.
Men senaste leveransen blev flera tusen kronor dyrare. Inte på grund av frakten, utan för att leverantören höjt priserna efter USA:s senaste handelspolitiska åtgärder och mot-tariffer från andra länder. Hon är en av dem som får betala priset för global osäkerhet.
USA:s handelspolitik har länge varit ett globalt maktspel – men för småföretag som Sofias är det inte diplomati, det är vardag. När stormakter kastar tullar och motåtgärder mot varandra, träffar det inte alltid jättarna hårdast. Det är de små som duckar för kulorna.
Jan Dahlqvist.
Tariffer, eller importtullar, har blivit ett politiskt verktyg för att skydda den inhemska industrin. Och visst, det kan låta rimligt i teorin – att gynna amerikanska tillverkare genom att göra importerade varor dyrare. Men när dessa varor är delar och produkter som svenska småföretag behöver för sin tillverkning, blir konsekvenserna snabbt kännbara.
Existentiell kris
För stora bolag är detta en tillfällig kostnad. För de små – en existentiell kris.
Stora företag har råd att binda kapital, förhandla om alternativa leverantörer eller till och med flytta produktion. Men små och medelstora företag sitter ofta fast i sina leveranskedjor. De har inte förhandlingskraften. De har inte marginalerna. Och de har inte tiden.
Det är lite som att spela Monopol där vissa får börja med ett hotell och andra med två tomma gator. När reglerna ändras mitt i spelet är det de som precis börjat som får kämpa för sin överlevnad.
Och ändå – det finns något djupt beundransvärt i dessa företagares uthållighet. De bygger inte bara bolag. De bygger samhällen. Lokala jobb. Innovationer. Nya lösningar på gamla problem. De är inte bara kuggar i det ekonomiska maskineriet – de är drivkraften.
Så vad gör vi åt det?
Vi kan inte påverka Vita Husets beslut, men vi kan skapa tryggare förutsättningar för våra småföretagare här hemma. Genom bättre rådgivning, statliga buffertar för exportföretag, och ökade satsningar på handelsnätverk som hjälper mindre företag navigera i en allt mer geopolitisk värld.
För i slutändan handlar det inte bara om tullar. Det handlar om vilka vi vill ska lyckas.
Och jag vill att Sofia ska kunna titta på nästa leverans – inte med oro i magen, utan med framtidstro.
För att läsa resten av artikeln behöver du vara prenumerant och inloggad
Bli en del av vårt exklusiva nätverk och få koll på vad som händer i Skåne och Öresundsregionen. Var alltid uppdaterad när du talar med dina affärskontakter. Nytta, nöje, inspiration.
