Kort sagt: Hemlighetsmakeriet kring Apples växande utvecklingsavdelning i Lund gör det inte bara svårare för regionen att dra nytta av den mytomspunna elektronikjättens närvaro. Det hämmar även Apple självt, som förlorar en möjlig kontaktyta mot hundratals hungriga innovationsbolag.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Den senaste veckan har Rapidus publicerat ett antal nyheter som visar att regionens teknikkluster börjat läka ihop efter de omfattande neddragningarna på Ericsson, Blackberry och framförallt Sony Mobile.
Bosch, som lockats hit av den lediga kompetensen, har på bara två månader dubblat personalstyrkan vid sitt nya utvecklingskontor på Ideon. Den tyska industrikoncernen har värvat Carl Gustavsson, tidigare chef inom Sony Mobiles mjukvaruutveckling, som biträdande platschef i Lund och räknar nu med att växa till ett 70-tal anställda efter sommaren.
I Malmö har Anima – vars första produkt i form av en smart klocka ska sättas på marknaden i slutet av 2016 – växt till runt 60 anställa och konsulter, många av dem från Sony Mobile.
Parallellt har många av de uppstartsbolag som bildats av tidigare Sony Mobile-utvecklare kommit igång med sin verksamhet. Och de 1.200 anställda och konsulter som överlevt mobiljättens sparprogram har kunnat borsta av sig rivningsdammet och börja blicka framåt igen.
Mest kittlande av allt är kanske ändå Rapidus avslöjande att Apples utvecklingsenhet i Lund växt till mer än 20 anställda och konsulter. Det som av allt att döma startade som en liten filial för någon eller några nyckelmedarbetare som Apple inte velat mista expanderar alltså i snabb takt.
Men tillväxten sker under absolut radiotystnad. Elektronikjättens svenska presskontakt vill inte svara på några frågor om verksamheten i Lund och kontoret på Mobile Heights Center går inte ens att hitta för den oinvigde. Lägg därtill att de anställda i Lund belagts med sträng munkavle så går tankarna snarare till Nordkorea än ett västerländskt storföretag.
Nu är Apple givetvis ingen diktatur, de anställda är inga kuvade undersåtar utan arbetar där högst frivilligt. Men i sin informationshantering agerar Apple, likt Nordkorea, som en sluten koloss där den högste ledaren och hans garnityr är de enda som syns utåt. Istället för bilder på Kim Jong-un som inspekterar ubåtar, odlingar och fabriker matas omvärlden med direktsända presentationer av vd Tim Cook som visar upp nya telefoner, läsplattor och klockor.
Liksom andra storföretag har Apple sina skäl att hålla korten nära kroppen. Ju längre elektronikjätten kan hålla sina nya produkter hemliga desto längre tid tar det för konkurrenterna att hinna i kapp. Men Apple tar ändå hemlighetsmakeriet till en helt egen nivå. Givetvis går det inte att släntra in helt obehindrat och inspektera arbetet på Microsofts, Intels eller Ericssons Lundafilialer. Men de storföretagen försöker åtminstone inte dölja det faktum att de faktiskt finns på plats.
För Öresundsregionen är Apples hermetiska slutenhet en rejäl nackdel. Inte minst går de lokala innovationsbolagen miste om en ovärderlig kontaktyta till den världsledande elektroniktillverkaren. Glansen från att ha Apple på plats i Lund mattas också betydligt. Hade det inte varit för Rapidus avslöjanden hade omvärlden inte ens känt till utvecklingsenhetens existens.
Även köpen av bolagen Polar Rose 2010 och Algotrim 2013 mörkades i det längsta av Apple. Men då handlade det om verksamhet som flyttades över till Kalifornien och att Apple med köpen skulle ta någon aktiv roll i Öresundsregionens ekosystem av innovationsbolag var ändå aldrig aktuellt.
Men med sin utvecklingsavdelning i Lund har elektronikjätten blivit ordentligt etablerad i regionen och priset för att leka kurragömma med omgivningen blir därför mycket högre, även för Apple. Vem vet hur många spännande samarbeten med regionens innovationsbolag som Apple går miste om för att de stängt alla kommunikationskanaler? Hur många idéer och intryck utifrån som går koncernens utvecklare förbi? Även rekryteringen av rätt nyckelkompetens torde vara enklare om de som redan anställts faktiskt fick synas och höras.
Det ska bli spännande att se hur stora Apple kan bli i regionen utan att själva erkänna sin existens. Eller hur lång tid det tar innan jag stöter på någon av bolagets utvecklare i Lund, minglandes på en nätverksträff. Det är tråkigt att säga det, men just nu känns det ungefär lika sannolikt att stöta på någon av Kim Jong-uns undersåtar på nästa Rapidusbar.