Kort sagt: Vad hände egentligen? För ett år sedan skulle tillväxtbolagen växa så fort de bara kunde. I dag ligger fokus i stället på lönsamhet och positivt kassaflöde. Förändringen har skett inom några få månader. Investerarna ställer mycket högre krav på verksamheten jämfört med 2021. Väldigt få avslut görs, men investerarna vill ofta hålla kontakt med bolagen tills dessa uppnått tillräcklig storlek och lönsamhet. Men den nödvändiga omställningen för tillväxtbolagen kan vara kännbar och kräver ofta kapital.
Av Jan Dahlqvist, Rapidus tama riskkapitalist och vd
Riskkapital har funnits tillgängligt i överflöd i Sverige, speciellt de senaste tio åren. Aldrig har det funnits så många fonder och så mycket kapital som nu. Sverige är en attraktiv marknad för internationella investerare. Välskötta bolag med internationella ambitioner i ett stabilt makroekonomiskt klimat har över tid skapat pålitlig avkastning. Enligt riskkapitalbranschens huvudorganisation, SVCA, har private equity och venture capital sedan 2007 investerat 420 miljarder i Sverige och deras bidrag till BNP i Sverige är 4,7 procent.
Synen på risk och kostnaden för kapital har ändrats fundamentalt. Ur en investerares perspektiv är nuvarande avvaktande situation på marknaden inte fördelaktig för avkastningen. Fondernas begränsade livscykel (oftast tio år) – kombinerad med löften om årliga avkastningar på uppemot 25 procent – stressar organisationerna. Om inte kapitalet kommer i arbete under de tidiga faserna av fondens livscykel, riskerar man en avsevärt försämrad avkastning. Tiden är en kritisk faktor för värdetillväxten i en riskkapitalfond.
Riskkapitalindustrin har varit med om liknande perioder i närtid. Åren 2001–2003 och 2008–2009 hade samma karaktär, men sättningen i konjunkturen hade då delvis andra orsaker än dagens kostnadskris. När man sitter på andra sidan bordet som investerare är det enklare att tacka nej än ja till en ny investering. I dag har man ofta utvecklat en överdriven riskaversion, som drivs av allt som ses och hörs i media och ute i verksamheterna. Detta har med stor sannolikhet orsakat en hel del irrationella beslut.
Dessutom ser man vad som händer i de existerande portföljbolagen. Troligen arbetar man med en plan B för att ställa om verksamheterna i dessa bolag och därmed minimera risken för kapitaltillskott vid likviditetsbrist. Börjar kapitalet ta slut i fonden är det hög tid att besluta vilka verksamheter som skall prioriteras. Är det rationellt med detta perspektiv att ta risken med en ny investering? Även om investeringshorisonten är fem till sju år så är det osäkert hur ihållande lågkonjunkturen kommer att vara.
Europas aktiemarknad har under 2022 utvecklats sämst ur ett globalt perspektiv. Den svenska är inget undantag, med ett fall på cirka 30 procent. Enligt min erfarenhet brukar det ta i genomsnitt nio månader för ägare till onoterade tillväxtbolag att inse att multiplarna inte är som ”in the good old days”. Ett SaaS-bolag kan i dag inte få 10-15 gånger den årliga återkommande intäkten, snarare 5-7 gånger. Sedan januari har priserna på tillväxtbolag sjunkit med i genomsnitt 60 procent, enligt de rådgivare jag talat med. Givetvis finns det undantag. I teknikbolag inom till exempel säkerhet har värderingarna inte gått ned.
Trots justeringar av värderingar nedåt samt en allmänt osäker makroekonomi, menar jag att det finns goda chanser att finna en jämviktsnivå mellan köpare och säljare. Volymen tillgängligt kapital inom riskkapitalindustrin är historiskt hög. Företag kommer gradvis att acceptera lägre värderingar. Inflationen är fortfarande hög. Många investerare ser stora möjligheter vid nuvarande lägre värderingar, speciellt välskötta tillväxtbolag med positivt kassaflöde.
I vårt land finns det gott om riskkapital och många företag med god potential för tillväxt. Om frukterna av detta skall kunna skördas, måste entreprenörerna och investerarna ha en realistisk samsyn när det gäller de nya krav som en förändrad verklighet ställer.
Det krävs alltid två för att dansa tango!
