De kliniska testerna av uppstartsbolaget Syntachs medicintekniska implantat för hjärtsviktpatienter har försenats ett par år. Däremot ska en konstgjord hjärtklaff, som tagits fram i ett sidoprojekt, lanseras inom två år, säger bolagets grundare och vd Jan Otto Solem.
Hjärtsvikt är en av de vanligaste dödsorsakerna i västvärlden. En del patienter kan få bättre hjärtfunktion om vissa hjärtklaffar byts ut. De två viktigaste hjärtklaffarna är aortaklaffen och mistralisklaffen.
– Vi hoppas bli de första som har en konstgjord mistralisklaff som kan opereras in enkelt via en kateter, utan att behöva stanna hjärtat och koppla patienten till en hjärt-lungmaskin, säger Jan Otto Solem, docent och tidigare kirurg på thoraxkliniken vid Lunds universitetssjukhus.
Mitralisklaffens främsta uppgift är att hindra blodet från att rinna tillbaka från vänster kammare till vänster förmak, men den rör sig även upp och ned och arbetar som en kolv. Denna rörelse står för cirka två tredjedelar av den volym blod som hjärtat pumpar ut. Hos hjärtsviktpatienter är kolvrörelsen kraftigt reducerad, vilket innebär att kroppen inte får tillräckligt med syre. Detta är ett farligt tillstånd med hög dödlighet.
Syntachs huvudprojekt är dock utvecklingen av ett hjärtimplantat för patienter med mycket svår hjärtsvikt. Det kan beskrivas som en mekanisk hjälpmotor som ”knuffar på” mistralisklaffen. En prototyp kommer troligen att kunna opereras in på första patienten inom två år, enligt Jan Otto Solem. Han uppger att förseningen i projektet beror på pandemin men också på att det är svårt att hitta rätt kompetens till företaget. För närvarande sysselsätts elva personer, huvudsakligen medicinteknikingenjörer, i det Lundbaserade bolaget.
– Det unika med vårt hjärtimplantat är att det inte krävs några sladdar genom huden, eftersom batteriet är litet och inopererat. Därmed minskar risken för infektion. Batteriet laddas med hjälp av induktion genom att en spole läggs utanpå transplantatet, säger Jan Otto Solem.
Elisabet Ottosson
