Kort sagt: De senaste två-tre åren har Öresundsregionen kastat av sig finanskrisens sista skuggor. Danmark rapporterar nu det högsta antalet sysselsatta någonsin och lägst antal personer med försörjningsstöd. Baksidan är bristen på arbetskraft. Nu är det inte längre snack utan verklighet, på båda sidor av sundet. Få pratar med varandra om det, trots att det utgör ett stort hot mot regionens mindre tillväxtbolag.
Av Keld Broksø
Klik her for dansk version af artikeln
Den blomstrande våren spirar också i ekonomin i Öresund. Nyligen meddelade Danmarks Statistik att 2.728.800 personer var sysselsatta. Det är det högsta antalet någonsin. Näst högst var siffran i april 2008, då med 6.800 färre i arbete. Fler personer är alltså sysselsatta i dag än innan finanskrisen – i synnerhet på Själland och i Köpenhamnsområdet.
I Skåne räknar Arbetsförmedlingen med en sysselsättningsökning om 9.600 löntagare 2018. Baksidan är arbetskraftsbristen. Det har talats om den i två-tre år, men nu är den verklighet. I Danmark leder det till problem, enligt en ny undersökning av arbetsgivarorganisationen Dansk Industri:
- En enkät bland 300 forskningsaktiva danska företag visar att arbetskraftsbristen nu är ett av de största hindren för forskning och utveckling. Åtta av tio företag har svårt att hitta medarbetare med rätt kompetenser.
- Problemet står i bjärt kontrast till att sex av tio företag vill öka sina investeringar i forskning och utveckling de kommande åren.
Även i Skåne ser Arbetsförmedlingen brist på i synnerhet högutbildade. Det hämmar utvecklingen, främst inom sjukhus och IT-sektorn.
I Öresundsregionens tillväxtmiljö av mindre och mellanstora företag är hotet från arbetskraftsbristen särskilt stort. De riskerar att tvingas säga nej till ordrar och det bromsar tillväxten. Små bolag kan inte göra som stora och utnyttja ett känt varumärke – och de saknar HR-resurserna till att rekrytera i utlandet om de inte hittar kandidater här i regionen. Arbetskraftsbristen är därmed en tickande bomb under den tillväxtmylla som är Öresundsregionens kännetecken. Frågan är vad som krävs för att desarmera bomben?
Utländsk arbetskraft är givetvis en nyckel till lösningen. Projekt som ESS och MAX IV hoppas vi ännu ska bli en magnet för högutbildade utländska forskare, men det är ett långsiktigt scenario. Det är nödvändigt att behålla regionens ledande ställning, bland annat med utländsk arbetskraft, för att inte bristen ska leda till lågkonjunktur. Särskilt inom kunskapstunga industrier som life science, IT, miljöteknik och AI, där den globala kampen är hård.
Men fler utländska begåvningar är bara en del av svaret, medan andra möjligheter verkar uttömda: de stora universitetssamarbetena över sundet är döda och arbetskraftsutbytet över sundet saknar politiskt intresse. Kvar står företagens egna initiativ. En särskild utmaning för mindre startups består i att hitta erfarna ledare, som kan utveckla bolagen och expandera. Många gör det för första gången utan erfarenhet av att driva igenom en hel utvecklingscykel fram till exit. Bristande erfarenhet hos ledare i helt nya startups är ett av hindren för att locka till sig investeringar – och inte minst medarbetare.
En möjlighet för många är om regionens företag utnyttjar möjligheten att få in styrelsemedlemmar från andra sidan sundet. Det ger ett större nätverk och därmed tyngre styrelser, som i sin tur får lättare att attrahera erfarna ledare utifrån. Men först och främst är det hög tid för företagen att börja tala med varandra över sundet, för att se var det kan finnas gemensamma lösningar på det gemensamma problemet med arbetskraftsbrist. Och inte minska samarbetena, som gårdagens nyhet i Rapidus om nedläggningen av Silicon Vikings Öresundsavdelning visade prov på.
