Ränta på ränta är ett centralt begrepp när kapital ska byggas upp. Tillämpat på riskkapitalområdet handlar det om att framgångsrika skånska entreprenörer måste lockas att återinvestera sitt kapital i regionen. På så vis bidrar vinsterna från lyckade företagsförsäljningar bäst till välfärden.
Av Anders Haskel, gästskribent
Albert Einstein lär vara upphovsmannen till citatet ”ränta på ränta är världens åttonde underverk”. Amerikanska placerarlegendaren Warren Buffett brukar också lyfta fram ränta på ränta som en av de främsta hemligheterna bakom framgångsrik förmögenhetsuppbyggnad.
I grunden är det inget konstigt. Att många av oss ändå inte bryr oss beror antagligen på att det är lätt att underskatta effekterna. Dessutom syns effekterna inte särskilt mycket i början. Det är först efter ett antal år som det på allvar börjar hända något med kapitalet.
Låt mig ta ett räkneexempel. 100 kronor investeras i en börsnoterad aktie som ger en utdelning på fyra kronor efter första året. Dessutom stiger aktien med fyra kronor. Efter ett år är alltså investeringen uppe i 108 kronor. Om utdelningen sedan används för att köpa ytterligare aktier som fortsätter ge en avkastning på i genomsnitt 8 procent per år kommer investeringen efter tio år att vara uppe i 216 kronor eller drygt det dubbla jämfört med den ursprungliga investeringen. Efter ytterligare knappt tio år har kapitalet fördubblats en gång till och så fortsätter det.
Applicerat på investeringar i företag i tidig fas kan effekten bli avsevärt mycket större. Högre risk innebär att investerare måste ställa högre avkastningskrav. En förväntad avkastning på 15 procent per år bör därför ses som ett absolut minimum när affärsänglar och andra aktörer går in i unga företag.
Vad händer då med kapitalet om investeringen lever upp till avkastningskravet? Svaret är att efter fem år har pengarna fördubblats och efter tio år handlar det om fyra gånger det ursprungliga kapitalet.
Och det är nu som resonemanget börjar bli riktigt intressant. Förutsatt att de ursprungliga investeringarna varit lyckade (eller i alla fall ett genomsnitt av dem) har det skapats stora mängder nytt kapital som kan återinvesteras i nya affärsidéer.
För att detta ska fungera på allra bästa sätt krävs det att riskkapitalet ägs av förhållandevis unga personer. Även människor som nått mer senior ålder spelar naturligtvis en viktig roll på riskkapitalmarknaden, men det hinner helt enkelt inte skapas särskilt mycket kapital om affärsängelkarriären inleds i 65-årsåldern och kanske avslutas tio år senare.
Därför är det glädjande att antalet yngre människor som deltar i olika affärsängel- och investerarnätverk ser ut att vara betydligt fler i dag jämfört med för tio år sedan. Rätt investerade kommer pengarna från dessa personer att inte bara växa till stora belopp utan också arbeta under många år och därmed också bidra till att en lång rad nya idéer får chans att utvecklas till framgångsrika företag. Ett allt större kapital kommer efterhand att skapa fler jobb och bidra till välfärden.
Men det räcker naturligtvis inte bara att pengarna finns. Det måste även finnas ett antal företag att investera i med tillräckligt attraktiv nivå på sin affärsidé för att modellen ska fungera.
Sedan ska helst också ägarna till kapitalet finnas i närheten av de platser där företagen har sin bas. Affärsänglarna måste därför trivas och vilja bo i miljöer i närheten av där kapitalet investeras. Det är särskilt viktigt vid investeringar i tidig fas och hänger bland annat samman med att behovet av starka nätverk är betydligt större vid investeringar i onoterat än när pengar placeras i listade bolag.
Det går att lyfta fram en rad skåningar som passar in på resonemanget ovan. Ett exempel är Axis-grundaren Martin Gren som efter attAxis sålts till japanska Canon dykt upp som investerare i en rad olika sammanhang. Nyligen skrev Rapidus om Helsingborgsbaserade Puls, som tar in 200 miljoner kronor från bland andra Martin Gren och LMK för att i sin tur investera i nya lokala forskningsavknoppningar inom life science.
Ett annat exempel är Hampus Jakobsson som efter att TAT som han var med och grundade sålts till kanadensiska Blackberry varit mycket aktiv som investerare i skånska företag i tidig fas.
Som lokala förebilder är dessa personer ovärderliga och vi alla ska hålla tummarna för att dessas och andra lokala profilers nya investeringar blir framgångsrika. Ränta på ränta-effekterna kommer då att göra vår region till en ännu mer attraktiv plats för riskkapital och nya investeringar i framtiden.
