Kort sagt: ”Fel” utfall i Brexit-omröstningen, risken att Donald Trump vinner presidentvalet eller svag vinstutveckling hos många av de större börsbolagen. Inget har hittills satt stopp för den optimism som präglat börserna under sommaren. Det bäddar i sin tur för vallfärd av omogna bolag som söker sig till listorna. Inte minst skaran med skånska life science-företag lär växa sig allt större.
Av Anders Haskel, gästskribent
Börslistorna blir allt längre och fylls i hög grad på med namn som inte ens de mest inbitna börsentusiasterna klarar av att hålla i huvudet. Än mindre går det att hålla reda på och sätta sig in i vad företagen sysslar med. Och även den som tar sig tid att noggrant läsa introduktionsprospekten har svårt att hänga med. I många fall krävs djupa specialistkunskaper för att verkligen förstå vad bolagen ägnar sig åt. Placeringar i företag i tidigt skede blir därför i hög grad ett lotteri och handlar till stor del om ren spekulation.
Bara i augusti har Rapidus rapporterat om noteringsplanerna hos Lytics, AcouSort, Freedesk och Acconeer.
LTH-avknoppningen Acconeer är ett undantag. I Skåne är det framförallt life science-bolag som söker kapital via aktiemarknaden, visade en genomgång som Rapidus gjorde i våras. I Stockholm fanns det en betydligt större spridning mellan olika branscher.
Det finns flera skäl till varför bolag inom just life science söker sig till börsen. En anledning kan vara av det mer tråkiga slaget. Det är nog tyvärr så att flera av projekten har alldeles för dåliga framtidsutsikter för att kunna hitta kapital på annat sätt än genom notering.
En mer positiv förklaring är att det i södra Sverige byggts upp en särskilt stark infrastruktur, där bland annat rådgivningsfirmor ingår, för att just ta hand om den här typen av bolag.
En paradox som gör det lätt att notera bolagen är att forskning, som normalt präglas av mycket långa ledtider, kan lämpa sig särskilt bra för aktörer som vill göra snabba klipp på aktiemarknaden. När ett läkemedel ska utvecklas måste ett antal milstolpar passeras i form av olika forskningsfaser. Liknande gäller medicintekniska produkter som måste gå igenom ett antal studier och godkännanden för att få användas inom vården.
Vid varje sådan här händelse uppstår ett bra läge att spekulera i aktien. Många aktieägare köper med andra ord inte aktien för att vänta in en framtida kommersiell framgång utan gör det snarare med förhoppning att tjäna pengar på betydligt kortare sikt i samband med att ett positivt studieresultat eller annan viktig nyhet presenteras.
Under hösten lär vi få se ytterligare ett antal sådana här bolag på framför allt Aktietorget och First North-listorna. Börsklimatet är sådant att det med en säljande informationsbroschyr, reklam i de rätta medierna och några väl regisserade framträdanden inför en spekulationsglad publik går att sälja det mesta.
Det finns också många vinnare på att introduktionscirkusen fortsätter. Först har vi naturligtvis bolagen själva som utan noteringsmöjligheten knappast kunnat förse sig med nödvändigt kapital. Sedan finns det ett antal rådgivningsfirmor som är specialiserade på att hjälpa företag till börsen. Utan jurister och kommunikationskonsulter som ska ha sin beskärda del är det knappast möjligt att genomföra en notering. Marknadsplatserna som löpande tjänar pengarna på handeln vill ha så många bolag som möjligt.
När bolagen väl är noterade upptäcker många att det är ytterst svårt att nå ut med sitt budskap. Kommunikation med aktieägarna och formaliafrågor som måste hanteras tar en hel del kraft från kärnverksamheten som ledningen egentligen behöver lägga all tid på.
Med förhoppningen att tydligare nå ut till marknaden lägger därför allt fler företag pengar på det växande fenomen ”köpt analys”. Bolagen betalar företag för att skriva analyser som i många fall ser ut som att de kom från helt oberoende firmor. Analyserna publiceras sedan i allehanda medier.
Vid sidan om Stockholmsbörsens officiella listor finns det numera en bit över 400 företag noterade på olika svenska aktielistor. Några av dessa kommer att bli succéer. Men en hel del erfarenhet talar samtidigt för att de aktieägare som troget stannar kvar i slutändan står som de tydligaste förlorarna i en lång rad bolag, på motsvarande sätt som då IT-bubblan sprack i början av 2000-talet.
Kanske också en rad forskare, innovatörer och entreprenörer ska räknas in i förlorarnas skara efter att de med hjälp av lätt tillgängliga pengar kunnat arbeta under alltför lång tid med idéer som till slut inte visar sig bära.
