Kort sagt: Efter den gångna helgen är uppdelningen av Sparbanken Öresund till Sparbanken Skåne och Swedbank fullt genomfört sett ut kundernas perspektiv. Därmed är det läge att väcka frågan vad som på sikt ska hända med Sparbanken Syd. Ökade kostnader, mer omfattande regelverk samt tuffare konkurrens gör det närmast omöjligt för banken att överleva i nuvarande form.
Av Anders Haskel, gästskribent
En och annan hade kanske missat informationen och upptäckte i helgen att det inte längre gick att logga in på deras gamla internetbank i Sparbanken Öresund. På måndagen vaknade de sedan upp och upptäckte att de fullt ut är kunder i en ny bank. Efter den stora flytten i helgen får alla tidigare kunder i Sparbanken Öresund finns sig i att antingen vara kund i Sparbanken Skåne eller i Swedbank, förutsatt att de inte gjort det aktiva valet att gå över till någon av konkurrenterna.
Kanske en och annan dessutom är så fäst vid de gamla sparbankstraditionerna att de aktivt sökt sig till Ystadbaserade Sparbanken Syd, en bank som hittills valt att gå sin egen väg. Frågan är hur länge strategin håller.
För fem år sedan var det ytterst nära att Sparbanken Syd gick samma väg som Sparbanken Finn och Sparbanken Gripen och blev en del av den nya Sparbanken Öresund. Styrelsen ville genomföra affären och en majoritet av bankens huvudmän tyckte också att ett det var en bra idé. Det blev därför ett ja vid en första årsstämma.
Det krävdes dock ett ja vid ytterligare en stämma, med två tredjedels majoritet, för att affären skulle gå igenom. En minoritet av huvudmännen kunde därför stoppa samgåendet och tog samtidigt ut banken på en oviss färd.
Styrelsen ställde sina platser till förfogande och en ny ledning tillsattes. Så här långt kan det sägas att ensamfärden skett med viss framgång. Varumärket får anses starkt och på sin hemsida skryter banken med att ha Skånes nöjdaste företagskunder. (Frågan är om det är någon större merit med tanke på att många tycks uppleva ett begränsat intresse från de andra bankernas sida att ta väl hand om sina kunder.)
Banken vågar dessutom agera offensivt. I Lomma – som geografiskt ligger en bit utanför bankens historiska verksamhetsområde – vill Sparbanken Syd utnyttja den lucka som uppstått efter att Sparbanken Öresund försvann, genom ett nyetablerat kontor. Tidigare i år tog banken över lilla Frenninge Sparbank i Vollsjö norr om Sjöbo och försöker därmed bli en vassare konkurrent inom ett av Sparbanken Skånes traditionellt starkaste fästen.
Samtidigt är det ett blandat ekonomiskt resultat som Syd visar upp. 2010 och 2011 redovisade banken en samlad förlust på 100 miljoner kronor, bland annat efter stora kreditförluster. Under de senaste åren har det gått bättre. Resultatet är dock dopat av vinster från försäljningar av Swedbankaktier som funnits i Sparbanken Syds ägo sedan lång tid. Reavinsterna skymmer dessutom det faktum att ägandet av IT-leverantören Cerdo Bankpartner tvingade fram stora nedskrivningar under 2012 och 2013.
Rörelseresultatet under första halvåret i år blev drygt 15 miljoner kronor att jämföra med 24 miljoner i fjol. I årets resultat ligger då ännu en vinst från sålda Swedbankaktier. Den här gången på passande nog 16 miljoner, det vill säga något mer än den redovisade vinsten som annars hade hamnat på ett litet minus.
Frågan är hur framtiden ser ut. En sak som är säker är att konkurrensen knappast kommer att minska. Sparbanken Skåne har gott om resurser för att med sina tre relativt nyetablerade kontor fortsätta vara en nagel i ögat på Syds kärnmarknader på Österlen och i Ystad. Dessutom stärker nischaktörer som knaprar på de traditionella aktörernas affär efterhand sin position.
Igår skrev Rapidus om att kapitalförvaltaren Öhman öppnar i Malmö. Även om en sådan aktör aldrig blir något stort hot mot en traditionell sparbank kan det även på Österlen finnas en och annan förmögen kund som ser en förvaltare med kontor i Malmö som ett intressant alternativ för att ta hand om kapitalet. Även Ålandsbanken är i färd med att öka sin närvaro i Skåne med sikte på kapitalförvaltning åt välbeställda.
Nya aktörer med affärsidén att ge lite bättre ränta på sparkonton än vad de traditionella bankerna anser sig klara av tar successivt hand om allt mer av bankernas inlåning.
Regelverken kring bankverksamhet blir efterhand allt mer omfattande vilket leder till ökade kostnader som är svåra att få kompensation för genom att ta mer betalt av kunderna.
De traditionella sparbankerna har själva länge sett som en central styrka att det inte finns ägare med vinstintressen bakom verksamheten. I stället har överskottet kunnat användas för att gynna den bygd där banken är verksam. Denna modell är knappast längre hållbar. Förr eller senare kommer även Sparbanken Syd till ett läge där det kan behövas en kapitalstark ägare som har möjlighet att stötta banken.
Drastiskt uttryckt gäller det nu för bankens styrelse att agera proaktivt för att rädda det som räddas kan i stället för att passivt invänta dödsdomen.
