onsdag 17 april 2024

inloggad som

Gräsrotsfinansiering lämnar nördstadiet

mini_erikKort sagt: Hittills har gräsrotsfinansiering, eller crowdfunding, främst förknippats med pårökta filmskapare och välgörenhetsdoftande miljöprojekt. Steg för steg börjar finansieringsformen dock bli ett seriöst alternativ även för teknikbolag i tidiga skeden – åtminstone i vissa branscher.

Av Erik Olausson, chefredaktör

Inom några dagar drar Earin igång massproduktion i en fabrik i Kina. Det rätt okända Lundabolaget startades 2014 av tre veteraner från Sony Ericsson och Nokias nedlagda utvecklingsavdelning i Köpenhamn med vd:n Kiril Trajkovski i spetsen. Med endast prototyper att visa upp drog de förra sommaren igång en gräsrotsfinansieringskampanj för att samla in motsvarande 2,3 miljoner kronor. Slutsumman blev fem gånger så stor.

Tidigare har det varit relativt lätt att avfärda gräsrotsfinansiering som välgörenhet till inbitna nördar med vansinniga idéer och kulturprojekt utan kommersiell bärighet. Bland de som sökt finansiering denna väg finns finska science fiction-filmen Iron Sky, där nazister attackerar jorden från baksidan av månen, den 21 meter höga roboten Bug Juggler, vars enda uppgift är att jonglera med Wolkswagen-bubblor, samt britten Tom Packer som behövde 1.300 pund för att kunna bjuda ut 13 kvinnor och hitta äkta kärlek.

Earins kampanj är en tydlig indikation på att fenomenet håller på att lyftas från lekstugenivån och bli något att räkna med i mer affärsmässiga sammanhang. I Skåne finns även Mionix som tagit in 100.000 dollar för att färdigställa en datormus som känner av din puls och stressnivå, samt Sensative som i somras reste 68.000 dollar till sitt minimalistiska fönsterlarm. Och inte minst Minut, som fick in 240.000 dollar till sin uppkopplade rök-, ljud-, och temperaturmätare Point.

I samtliga fall handlar det om hårdvara som varit nära marknaden vilket är centralt för att kampanjerna fallit väl ut. De som stöttat bolagen har inte i första hand gjort det för den goda saken, utan för att de som belöning blir de första att få produkten hemskickad när den är färdig. På det sättet har Earin “sålt” 8.000 par hörlurar och Minut 3.500 detektorer, långt innan produktionsstarten.

Denna tidiga orderläggning betyder att bolagen kan komma igång med produktionen utan att behöva ta risken att ingen sedan vill köpa. Därmed blir utveckling av hårdvara mer likt mjukvaruutveckling, där produktion och distribution inte är begränsande faktorer och där du kan släppa eller visa upp tidiga versioner för att snabbt mäta marknadens intresse.

Earins, Mionix, Sensatives och Minuts exempel visar också varför det hittills varit så ovanligt att finansiera life science-utveckling på detta sätt. Läkemedels- och medicinteknikbolag borde annars gynnas av andan i gräsrotsfinsiering, där väldigt många projekt har en uttalad ambition att göra världen bättre. I det perspektivet torde det smälla högre att stötta framtagandet av nästa cancerläkemedel än att hjälpa en IT-entreprenör med en kul idé.

Men utöver att det krävs betydligt högre belopp inom life science-sektorn är utvecklingshorisonten mycket längre. Att locka givare med förhoppningar om genombrott 10-15 år fram i tiden har visat sig väldigt svårt. Mikrobiologerna Alejandra Vásquez och Tobias Olofssons idé att använda infektionshämmande bakterier från bihonung för att minska antibiotikaanvändningen i världen fick bara in några procent av insamlingsmålet. Medeonbolaget Chromalytica skrotade förra året helt sina planer på gräsrotsfinansiering, delvis eftersom de bedömde att det skulle bli svårt att få privatpersoner att stötta utvecklingen av ett diagnoshjälpmedel som inte ska säljas på konsumentmarknaden.

Men det handlar delvis om tillvänjning, en allmänhet som är van vid att donera pengar till akademisk cancerforskning borde kunna övertygas att stötta motsvarande privata initiativ. Gräsrotsfinansieringen blir också steg för steg mer professionell, vilket märks på att regeringen i somras gav Finansinspektionen i uppdrag att utreda vilka regler som ska gälla.

Och medan Earin, Sensative och Minut kom långt över målet i sina insamlingskampanjer fick varken Bug Juggler eller Tom Packer in mer än småpengar, trots uppmärksamhet i medierna. Hur det gick med Packers jakt på äkta kärlek är en helt annan historia.

Kort sagt: Hittills har gräsrotsfinansiering, eller crowdfunding, främst förknippats med pårökta filmskapare och välgörenhetsdoftande miljöprojekt. Steg för steg börjar finansieringsformen […]


För att läsa resten av artikeln behöver du
vara prenumerant och inloggad


  • Miljonregn över skånska startups

    ,
    Almi Invest har säkrat 1,6 miljarder kronor till nya investeringar, ett glädjebesked för svenska entreprenörer. Nu kan Rapidus avslöja hur stor del av kakan som går till skånska bolag. 

  • Det offentliga räds inte NIS2

    I EU-direktivet NIS2 omfattas såväl kommuner som lärosäten och Region Skåne i sin helhet av nya cybersäkehetsregleringar. Trots att flera kommuner har blivit hackade så sent som i år anser stora skånska förvaltningar att de redan lever upp till de nya kraven.

  • Sandberg donerar 100 Mkr

    Sandberg Development donerar 10 miljoner kronor per år i tio år till Malmö universitet. Pengarna ska gå till universitetets vattenforskning.