Kort sagt: Vid sidan av jätteinvesteringar som Öresundsbron och ESS har Skåne senaste åren fått jobba mycket med att hämta igen förlorad mark ute i näringslivet. Vi tycks bli överraskade när rapport efter rapport pekar på medelmåttig tillväxt – men att få till det där riktiga lyftet är svårt när storföretagen går lika mycket bakåt som framåt.
Av Kristian Svensson
Känner du till den där störiga trappan i lustiga huset på Tivoli i Köpenhamn? Den som i princip är omöjlig att ta sig upp för, eftersom för varje steg man tar försvinner själva trappan ett steg neråt.
Precis så känns det just nu i Skånes näringsliv.
Först var det Sony Ericsson, sedan AstraZeneca, därefter Ericsson följt av Tetra Pak och nu i veckan Sony Mobile. Storvarslen bland Skånes högteknologiska företag har avlöst varandra senaste åren.
Tack och lov har arbetsmarknaden i Öresundsregionen varit bra på att suga upp den friställda personalen, men precis när vi kommit på fötter igen är det dags för nästa käftsmäll.
Idag talar politikerna om att telekomjobben måste räddas. Regionordförande Henrik Fritzon berättade på Rapidusbaren igår om förhoppningarna om att få till ett statligt forskningsinstitut inom mobilområdet, som skulle kunna ta hand om en del av de 1.000 anställda som nu varslas vid Sony Mobile i Lund. (Se artikel nedan.)
Detta är såklart goda nyheter för personalen som kastas ut i osäkerhet. För enskilda företag som shoppar efter spetskompetens inom IT/telekom innebär varslet också möjligheter. Mjukvarubolaget Lundalogik har varit snabba och satt upp skyltar utanför Sonys lokaler, där de skriver att de letar 40 nya medarbetare.
Men för bruttoregionprodukten betyder dessa ”personalflyttar” i princip inte mer än status quo, när det enda vi gör är att ta igen förlorad mark.
Absolut kan vi ställa oss frågan om företag som Lundalogik och Axis kunnat växa så kraftigt som de gjort om inte Ericsson och Sony Mobile löpande försett dem med kompetens genom sina neddragningar. Samtidigt har expansionskraften inne på Axis och Lundalogik egentligen ingenting att göra med andras varsel eller icke-varsel.
Vi får inte glömma att Sonys bortrationalisering av 1.000 tjänster innebär att Skåne i ett slag förlorar en bra bit över en halv miljard kronor i utländska investeringar i FoU. Per år. Precis som var fallet då AstraZeneca lade ner.
Möjligen kan man argumentera för att ett jobb på snabbväxare som Axis eller Lundalogik är mer värt ur ett långsiktigt BRP-perspektiv, än ett jobb på krisdrabbade Sony.
Men självklart vore det mest värdefulla för Skånes utveckling om vi kunde ha ett starkt nettoinflöde av kapital – inte bara investeringar utan även kunskapskapital. Alltså ny, fräsch arbetskraft som kommer hit från utlandet och får högkvalitativa jobb, samtidigt som vi lyckas behålla befintliga företag.
Ett mindre roligt sammanträffande är att det på en vecka när, är exakt fem år sedan AstraZeneca gick ut med sitt nedläggningsbesked för Lund.
Idag kan vi glädjas åt att Medicon Village lyckats fylla den gamla Astra-fastigheten. Det sitter till och med mer folk där idag än när beskedet kom. Men det handlar långt ifrån bara om nya jobb. Istället upptas ytorna till stor del av omlokaliseringar från exempelvis Lunds universitet och ESS-sekretariatet.
Som Rapidus tidigare berättat visar flera rapporter att Skåne ligger på en medelmåttig tillväxt. De nya högteknologiska branscherna förmår helt enkelt inte kompensera den nedmontering av traditionell industri som pågår.
För att lyfta utvecklingen räcker det inte att bara föra över personal från ett företag till ett annat, eller flytta bolag mellan olika lokaler. Vi behöver addera kunskap och arbetstillfällen.
Därför är det så allvarligt med storvarsel av typen Sony Mobile, som nu under en tid kommer hålla oss sysselsatta med att bara komma tillbaka till ruta ett. Men vad kan vi annat göra, när flera av våra storföretag gång på gång visar sig misslyckas med sina strategier.
Jag tror stenhårt på ett långsiktigt arbete där vi ytterligare förbättrar förutsättningarna för att etablera och driva näringsverksamhet i regionen, istället för att bara reagera när smällen kommer. Vi är absolut inte sämre än snittet vad gäller entreprenörskap, men kanske heller inte riktigt så bra som vi vill tro.
I den akuta situation som uppstått i Sony-krisen handlar det om att utveckla det näringsliv vi har och försöka koppla ihop det med kompetensen som kommer ut på öppna marknaden. Då kan vi rädda personalen, men tyvärr finns inga garantier för att vi räddar framtidens tillväxt.
