Kort sagt: Ägarens betydelse för de börsnoterade bolagens långsiktiga utveckling kan lätt underskattas. Malmös börskarta ger flera exempel på bolag vars utveckling knappast varit möjlig utan rätt huvudägare. Det finns också ett färskt exempel på ett bolag som nog skulle må bra av att hamna i en trygg famn.
Av Anders Haskel, gästskribent
När allt är frid och fröjd och verksamheten rullar på ungefär i linje med vad aktiemarknaden förväntar sig är det få som bryr sig om ägarsituationens betydelse för de olika börsbolagen. Ingen funderar särskilt mycket över det stöd som en huvudägare i ett börsnoterat företag löpande levererar och det arbete som läggs ner hos ägaren för att föra skutan framåt. Utåt är det mest bolagets vd som syns.
Det är när det krisar som ägarna tvingas ut i ljuset. Ägarens roll och bidrag till händelseutvecklingen granskas. Men när krisen redan är ett faktum är det ofta för sent att diskutera ägarens långsiktiga betydelse för utvecklingen. I stället bör vi som aktieägare redan i tidiga skeden fundera på vad ägarbilden kan betyda för framtiden.
Gummiföretaget Hexpol med huvudkontoret i Malmö är en formidabel börsframgång. Aktien står tio gånger högre än den gjorde sommaren 2008 då den just knoppats av från Hexagon, som ju också är ett exempel på ett företag som haft en mycket fin utveckling på börsen. Skickligt genomförda förvärv som skapat en hög tillväxt är den viktigaste förklaringen till Hexpols framgång på börsen.
Ett annat exempel är specialfettföretaget AAK, tidigare Aarhus Karlshamn, även detta ett företag som numera har sin bas i Malmö. AAK har inte varit lika förvärvshungrigt som Hexpol men har på ett framgångsrikt vis successivt flyttat fram positionerna på ett sätt som skapat förtroende på aktiemarknaden och lett till en stark kursutveckling.
Min bestämda uppfattning är att framgångarna för AAK och Hexpol knappast varit möjliga utan en stabil och kompetent huvudägare i ryggen med en långsiktig syn på verksamheten. I båda de här fallen Melker Schörling.
För Hexpol har nyemissioner varit nödvändiga för att finansiera förvärven. Utan en stark ägare som kan garantera emissionerna eller åtminstone bidra till att bygga det förtroende för bolaget på marknaden som krävs för att stora emissioner ska gå att genomföra är det högst tveksamt om Hexpols resa hade varit möjlig.
I Malmöföretaget Inwido är ägarsituationen särskilt intressant. Riskkapitalbolaget Ratos som i samband med börsintroduktionen sålde en stor del av sina aktier äger sedan noteringen för knappt två månader sedan drygt 30 procent av aktierna.
Eftersom det ligger utanför Ratos affärsidé att vara långsiktig ägare i börsnoterade företag vet vi att dessa aktier förr eller senare kommer att säljas. Det i sig skapar en osäkerhet kring Inwido som håller tillbaka värdet på aktien. Ett skäl är helt enkelt att aktierna antagligen kommer att säljas till viss rabatt jämfört med börskursen i det läge Ratos bestämmer sig för att trycka på säljknappen.
Ett annat skäl är att det i dagsläget inte finns någon ägare som står som tillräckligt tydlig garant för bolagets långsiktiga affärsidé och strategi. Med en trovärdig huvudägare som kan förväntas vara med under lång tid framåt skapas en ökad säkerhet kring sådant som finansiella mål och bolagets utdelningspolicy. Möjligheten till expansion kan också avgöras av ägarsituationen, vilket som sagt varit tydligt i Hexpol.
Min förhoppning är därför att Ratos Inwidoaktier snart får en ny hemvist hos en aktör med en tydlig långsiktig agenda.
En parallell kan dras till ett annat Malmöföretag med riskkapitalbolag som tidigare ägare. Jag tänker på Duni som när det noterades för sju år sedan fick Rune Andersson Mellby Gård som stor ägare.
Företaget gör inte särskilt mycket väsen av sig och utvecklingen har inte gått helt på räls under de år som aktien varit noterad. Ändå kan aktieägarna vara nöjda. Kursen har mer än fördubblats under den tid som aktien varit noterad. Därutöver har aktieägarna fått frikostiga utdelningar. Sannolikt har ägarbilden spelat en viktig roll i sammanhanget.
