Kort sagt: Spiltans planer på en aktiefond inriktad på skånska placeringar är intressant ur flera perspektiv.
Men den kan bli svår att sälja in som renodlad sparfond. Kopplingen till det lokala näringslivet är avgörande.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
Rapidus berättade igår om investmentbolaget Spiltans planer på Aktiefond Skåne. Det är ett spännande initiativ — som dock går emot en hel del sunt förnuft vad gäller placeringsstrategier.
Fonden ska vara tillgänglig för både vanligt sparande och PPM-val. Det som sticker ut är att portföljen till största delen ska bestå av skånska företag. Urvalet styrs av en faktor som i sig inte bäddar för framgång.
Varför begränsa möjligheterna till ett så snävt geografiskt område, när det gäller att maximera avkastningen?
Jo, för att idén vädjar minst lika mycket till lokalpatriotism. En hyfsat irrationell känsla, som i och för sig kan vara oerhört stark.
Drivande kraft bakom projektet är finansprofilen Per H Börjesson. Han har lyckats med två liknande fonder tidigare, i Dalarna och Småland. Den sistnämnda har faktiskt visat stark tillväxt. Sedan starten 2008 har den ökat 50 procent i värde, jämfört med index på 20 procent upp.
Aktiefond Dalarna har inte gått lika bra. Även Rapidus eget börsmästerskap för några år sedan visar på svårigheten att pricka vinnare i smala nischer. Av våra fyra experter lyckades hälften slå index, medan hälften träffade långt under.
Men Rapidustävlingen var ett högriskprojekt och Aktiefond Skåne handlar om etablerade, noterade verksamheter med stabila kassaflöden. Det skånska näringslivet är relativt diversifierat så det kan nog gå att få ihop en attraktiv portfölj.
Inte desto mindre är fonden till för personer som vill stödja bygdens näringsliv genom långsiktigt ägande i lokala företag. Att agera kapitalbas på detta sätt är aktiemarknadens grundsten, även om det lätt glöms bort i dagens virrvarr av börsrobotar och kurstabeller.
Spiltan arbetar nu med att knyta upp en grupp investerare som kan gå in med de första pengarna. Mycket av administrationen ska sedan samköras med den övriga verksamheten. Samtidigt finns kostnader knutna till varje enskild fond, och det behövs åtminstone 30 miljoner i insats för att projektet ska bli verklighet.
Aktiefond Småland drogs igång tillsammans med det lokala investmentbolaget Chiffonjén, som bidrog med ett nätverk av kapitalstarka placerare. Ett liknande upplägg krävs förmodligen för att komma igång också i Skåne.
Frågan är hur långt lokalpatriotismen räcker idag. Världen blir allt mindre och möjligheterna allt fler. Samtidigt finns en trend som sätter det närproducerade i centrum.
I Skåne har vi fått känna på de negativa effekterna av utländskt ägande. AstraZeneca la med ett pennstreck ner verksamheten i Lund och de unga innovationsföretagen som lyckas bevisa sina idéer köps upp snabbare än vi hinner säga tillväxt.
Men även om Aktiefond Skåne skulle lyckas väl och nå ett förvaltat kapital på ett par hundra miljoner kronor så är det en för liten massa för att kunna påverka de riktigt tunga ägarbesluten, med mer än nätverkande och lobbyarbete.
Det lokala incitamentet skulle istället kunna stärkas på andra håll, på liknande sätt som Sparbankerna stödjer föreningslivet.
Det vore ett helhetsgrepp att också involvera skånska entreprenörer. De bör inte få några direktinvesteringar från fonden, men varför inte krydda affärsmodellen genom att öronmärka aktieutdelningen eller en del av avkastningen som riskkapital till nästa generation av företag.
Låter namnet Skånefonden bekant? På åttiotalet startade Hans Cavalli-Björkman på SEB en Skånefond som i huvudsak förvaltade kapital från inlösta aktier i Cardokoncernen. Fonden drevs under en tid från Malmö, men fusionerades senare med verksamhet i Stockholm.
