Kort sagt: ångan har gått ur politikernas integrationsvilja. Inför brons 10-årsjubileum är tåget på spåret, men det kör för långsamt. Det saknas fritt tänkande, mod och vilja att sätta tydliga mål och delegera ansvar. Medierna klarar inte heller av att genomskåda spelet och utmana politikerna.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Det ska röjas upp i förrådet!
Pröva att gå ut med den passiva uppmaningen i ditt företag och se vad som händer, eller mer troligt, vad som inte händer. Om du däremot ber Peter att städa upp så gör han antingen det, protesterar eller hänvisar till Eva. Möjligen ber han dig att göra det själv. Poängen är att då händer det något. Arbetet blir gjort. Vi lägger ut ett ansvar — och det kommer att röjas upp.
Det ska skapas Öresundsintegration!
Tja. Faktum är att tio år efter brons invigning har inget riktigt ansvar fördelats och arbetet inte kommit igång på allvar.
När politiker samlas som de gjorde under Öresundstinget förra veckan, och som de kommer att göra på ett ministermöte senare i juni, är de eniga om många utmaningar, visioner och positiv pendlarstatistik. Gott så, men någon uppröjning i förrådet blir det inte eftersom det inte talas om vem som ska göra vad. Och den jobbiga sanningen är att det är just det som krävs, också när det kostar pengar eller hotar den nationella särprägeln.
Rapidus sätter ljuset på förhållanden som haltar i Öresundsintegrationen. A-kasseregler, mystisk skattefördelning där man inte betalar för resurser man utnyttjar i bostadslandet och bristande vilja att kämpa för en gemensam valuta och fördelning av forskningsmedel på tvärs över Sundet är några exempel. Särintressen i marknadsföringen där man ännu inte enats om ett gemensamt engelskt namn på regionen ett annat. Vi kan göra listan lång — och vi gör det med glädje eftersom vi tycker det är viktigt för tillväxten och välfärden.
Men den mest slående anledningen till att tåget tappat tryck i ångpannan är att passivformerna i det egendomliga språket Öresundska får vårt förråd att samla damm på obestämd framtid.
Det kan vara ett smart politiskt trick som fungerat så till vida att det fått medierna att tappa intresset, speciellt i Danmark. Politikerna i folketinget och riksdagen har inget att frukta eftersom tongivande nationella medier inte utmanar dem runt Öresundsfrågorna. Medierna har inte skapat några gränsöverskridande nätverk för att driva undersökande journalistik, där exempelvis regler genomlyses och de som är ansvariga för förspillda chanser ställs mot väggen.
Därmed har Öresundsfrågorna placerats precis där de inte betyder något för en politisk framtid: de har blivit tråkiga, tekniska och oöverskådliga.
Danmarks tidigare statsminister Anders Fogh Rasmussen använde kontraktspolitik. Begreppet handlar om att väljarna fick en rad löften och klara mål, exempelvis skattestoppet, som bockades av från listan när de var genomförda av den ansvariga ministern, som fick uppdraget av chefen.
Idag har arvtagaren Lars Løkke Rasmussen delegerat ut mycket mer till sina ministrar — och han håller på att tappa greppet fullständigt om makten. Det har blivit mer oklart vem som ska röja upp i förrådet, som därför dammar igen mer än någonsin. Samma sak håller på att hända med Öresundsintegrationen.
Det politiska ägarskapet saknas, men ett folkvalt tvärnationellt politiskt organ för hela regionen istället för de många indirekt valda organen är knappast att vänta inom en nära framtid. Därför finns det tre scenarier för de kommande dagarna kring 10-årsjubileet för Öresundsbron:
* Vi kan hålla de sedvanliga talen, skåla välförtjänt och fira det som gått bra. Sedan kan vi låta saken bero och hoppas att företagen och Öresundsborna själva kan fortsätta driva integrationen vidare från en gräsrotsnivå.
* Vi kan fortsätta med strömmen av rapporter om utmaningar med ofarliga, luddiga formuleringar om allt som behöver göras — och vara säkra på att ingen riskerar något.
* Men vi skulle också kunna införa en regel om att alla politiker ska ha en kom-ihåg-lapp som säger: Jag uttalar mig inte om Öresundsintegrationen med mindre än att jag berättar vem som ska göra vad!
På Rapidus önskar vi att integrationen blir en bred angelägenhet för allmänheten eftersom den är bra för regionen, medborgarna och företagen. Vi ger vårt lilla bidrag genom att uppmärksamma tillväxtföretagen och deras svårigheter och framgångar för att gestalta Öresundsregionens stora potential.
Men så här inför 10-årsjubileet kan vi konstatera att politikerna saknar fritt tänkande och mod att gå i bräschen. Det krävs en mental omställning. En förnyad vitalitet präglad av att politikerna sätter tydliga mål — och törs sätta medel och ansvar bakom dem. En kontraktspolitik om man så vill, där politikerna lovar att städa upp i förrådet. Det kan börja med att få redskapen i ordning så att man inte bara vet var kvasten är, utan också vem som ska hålla i den och hur det ska sopas.
För det ska skapas en HH-förbindelse, byråkratin ska reduceras för pendlarna, momsreglerna ska harmoniseras, euron ska införas… Fortsätt gärna själv med att göra alla kända fraser i passivform aktiva.
Detta är den första analysen av två inför brons 10-årsjubileum. Nästa vecka tar vi ett nytt grepp på integrationen.
