Kort sagt: Han är mannen bakom Nano Øresund, Nanometerkonsortiet vid Lunds universitet och bolag som Glo och Qunano. Professor Lars Samuelson har redan gjort ett stort avtryck i och utanför Öresundsregionen, men står nu inför utmaningen att göra affärer av forskningen. Rapidus har gått på djupet med mannen som kan göra miniatyrtekniken stor.
Av Joel Persson
Det är ett teknikskifte som undgår blotta ögat, men runt omkring oss har nanoteknologin smugit sig in i vardagen. Material skräddarsys på atomnivå och får egenskaper vi hittills inte sett. Nanoteknik är väletablerad i datorvärlden och exempelvis lysdioder tillverkade av nanotrådar spås ha potential att bli vår primära ljuskälla när glödlampan förpassas till teknikmuseerna.
För att det ska bli verklighet krävs ett nästan ofattbart detaljerat designarbete och där tillhör Lars Samuelson pionjärerna. Efter ett besök hos Kenji Hiruma på Hitachis forskningslaboratorium i Japan 1995 insåg han att det här fanns en möjlighet att lägga sig i den absoluta framkanten av ett nytt forskningsfält. I Lund skulle det byggas nanotrådar och Lars Samuelson började brinna för en värld av nanoträd och miniatyrskogar.
Lars Samuelson föddes i Stockholm men kom mycket snart att landa i Skåne. De senaste tjugo åren har Malmö varit den fasta punkten för familjelivet och Lund basen för forskningskarriären. På dagen för vårt möte bär Lars Samuelson svart från topp till tå, vilket ger en vink om en av hans mer dolda talanger — som rockmusiker. Faktum är att fysiken länge var en reservplan, det var en framtid inom musiken som hägrade när han skrev in sig i Lund.
Men de akademiska poängen samlades snabbare än gigen och doktorshatten kunde hämtas ut 1977. Därpå följde en forskartjänst vid IBM:s forskningsanläggning i San José i Kalifornien innan han återvände till Lund och blev docent 1981. Fem år senare fick han sin första professorstjänst på Chalmers, men lockropen från Lunds universitet lät inte vänta på sig — 1988 var han tillbaka som professor i halvledarfysik på fysiska institutionen.
Ett visst avtryck gjorde ändå musikkarriären, menar Lars Samuelson. Det finns likheter i arbetet med att framföra ett musikstycke och att bedriva kreativ forskning. Man samlas kring ett tema och för det ska fungera krävs att alla bidrar, lyssnar och känner av sin omgivning. Du ska veta när det är dags att träda fram som solist och när det är tid agera support säger han.
Vi slår oss ner vid konferensbordet på hans kontor i Fysicum. Det är ingen slump att kontoret har särskilt utrymme för dialog. Lars Samuelson var tidigt ute med att skapa nya platser för möten och bryta ner gränser mellan institutionerna.
När det tvärvetenskapliga Nanometerkonsortiet i Lund drogs igång i början av 90-talet var det inte enbart positiva tongångar i korridorerna — alla såg inte med blida ögon på samarbete över fakultetsgränserna. Idag involverar nätverket närmare hundra forskare som träffas regelbundet och lyfter frågor om allt från partikelfysik till neurobiologi. Numera beskriver också majoriteten av svenska forskare sin verksamhet som tvärvetenskaplig.
Det senare kan ha sina förklaringar, även ekonomiskt har samarbetet varit fruktbart. När Vetenskapsrådet och Forskningsrådet Formas delade ut första rundan av Linnéstödet 2006 hamnade två av de välfyllda påsarna med forskningsanslag hos nanorelaterade forskningsprojekt i Lund, sammanlagt rör det sig om drygt 160 miljoner kronor fördelade över en tioårsperiod.
Nätverksbyggandet har inte enbart skett inom ramen för Lunds Universitet. År 2001 samlade Lars Samuelson nanoforskare från Lund, Köpenhamn och Lyngby för samtal. Målet var att bättre koordinera resurserna och stärka profilen på nanoforskningen i Öresundsregionen. Mötena kom att utmynna i nätverket Nano Øresund. Jag ville skapa en organisation och ett varumärke som man lägger märke till utifrån. Jämför med Kinesiska muren, ska man synas internationellt måste det till en viss storlek på bygget, säger Lars Samuelson.
Nu får muren ytterligare ett par torn när Halmstad och Göteborg inkluderas i samarbetet, som under våren får sin första större externa finansiering genom EU-pengar.
Det lär ta ett tag innan Nanometerkonsortiet räknas in bland världens sju underverk, men vetenskapsrådet har listat Lars Samuelsons forskningsprogram om nanotrådar som en av Sveriges tio bästa forskningsmiljöer och Lunds tekniska högskola valdes som samordnare för EU-projektet Node, nanowire-based one-dimensional electronics. Med en budget på 9,5 miljoner euro är målet att vaska fram industriella produkter ur grundforskningen. Bland de deltagande företagen finns bland annat Philips och tyska hårdvarutillverkaren Infineon.
Lars Samuelson sticker inte under stol med att han redan fått många av sina akademiska drömmar uppfyllda. Varje år håller jag ett tiotal föreläsningar på stora konferenser, ofta som huvudtalare. Men visst har tanken funnits där att det är dags att satsa på något annat säger han.
Ett av de nya projekten är just arbetet med att kommersialisera grundforskningen. Under entreprenören Bo Pedersens ledning påbörjades jobbet med att hitta rätt produkt för att tillämpa forskningen. Hittills har det resulterat i tre företag som sammanlagt sysselsätter ett 30-tal utvecklare.
Närmast en färdig produkt ligger lysdiodbolaget Glo som nu söker 65 miljoner kronor i riskkapital för att anlägga en testfabrik i Lund. I första steget handlar det om en nischad användning av dioder inom industrin. Två av de tre investerarna i bolaget är norska och enligt Bo Pedersen talar mycket för att även nästa investeringsrunda går till vårt grannland.
I Sol Voltaics kretsar verksamheten kring högeffektiva solceller men där är produktutvecklingen fortfarande på ett tidigt stadium.
I slutet av förra året fick företagen nio respektive sju miljoner kronor för fortsatt utveckling av Vinnova. Ett tredje bolag, Qunano, sitter på de övergripande immateriella rättigheterna. Bo Pedersen tror på ytterligare en avknoppning innan årets slut.
Så länge det är nanorelaterat verkar det inte spela någon roll i vilket sammanhang man rör sig — Lars Samuelsons namn har en tendens att dyka upp. Med erkännande från både forsknings- och företagsvärlden har han skapat sig ett renommé som är synnerligen gångbart i såväl Harvards hörsal som bland riskkapitalister. Framför allt har han haft vett att stoppa fingrarna i flera, och ofta rätt, syltburkar. En kollega beskriver honom, möjligen med viss syrlighet, som en superfundraiser.
Bitarna må vara så små som bråkdelar av ett hårstrå, men om alla till slut faller på plats kan nya lysande storföretag växa fram i Öresundsregionen. Nanoforskningen brottas generellt med höga trösklar i produktutvecklingen, men de närmaste åren kommer att visa om Lars Samuelson lyckas upprepa sin akademiska karriär även inom näringslivet.
