Kort sagt: Näringslivet och dess samarbetsorganisationer kritiserar gärna det offentliga för dålig uppslutning kring målet om integration i Öresundsregionen. Men några av de mest konkreta insatserna under senare år har faktiskt utförts av kommunala tjänstemän i Köpenhamn och Malmö, långt från den politiska hetluften.
Näringslivsfrågorna är däremot fortfarande ett eftersatt område.
Av Thomas Frostberg
När Københavns kommune och Malmö stad i nästa vecka samlar sina tjänstemän för att ta fram en ny handlingsplan för Öresundsintegration kan de se tillbaka på ett hyfsat framgångsrikt arbete de senaste åren.
Under broinvigningsåret 2000 antog Köpenhamn och Malmö den första versionen av handlingsplanen med fokus på kompetensutveckling, utbildning, service, idrott och fritid, information och marknadsföring samt inköpssamarbete.
Till skillnad från många andra Öresundssamarbeten var planen inriktad på konkreta insatser i stället för stora visioner. Utan att gå i detalj kan man konstatera att arbetet lyckats bättre på vissa områden än andra, men den konkreta inriktningen tycks i alla fall ha bidragit till konkreta resultat.
Inom skolvärlden finns många exempel, bland annat klassutbyten med hjälp av särskilda resebidrag, som även gäller för ungdomsföreningar och idrottsklubbar. Elever på vissa yrkesinriktade utbildningar kan göra praktik på tvärs över Sundet. Lärare har gemensamma studiedagar och studievägledare träffas för att bilda Öresundsnätverk.
Barnomsorgen är ett annat område, där kommunpolitikerna i december kom överens om att underlätta för pendlare genom att ge dem tillgång till dagisplatser på båda sidor av Sundet.
Av det samlade resultatet så här långt kan andra Öresundsintegratörer dra slutsatsen att det går att åstadkomma integration, utan regeringsförhandlingar och trots skattehinder och broavgifter, om man är tillräckligt konkret i sina ansträngningar. Fokus bör i så fall ligga på vardagen, i stället för att försöka skapa nya behov och intressen. Det gäller att visa på ökade möjligheter inom områden där människor redan är aktiva.
Tro nu inte att allt är frid och fröjd i samarbetet mellan Köpenhamn och Malmö. Tvärtom har de bara försiktigt nosat på problemen. Med tanke på städernas storlek är det rimligt att förvänta sig betydligt större insatser i framtiden. Rapidus ger därför några förslag på vad den kommande handlingsplanen bör ta upp.
1) Näringslivsfrågor måste prioriteras. Det handlar inte om att gynna isolerade företagsintressen, utan om en viktig faktor för att driva integrationen vid sidan av andra faktorer som shopping, nöjen och besök hos släkt och vänner. Näringslivskontorens roll omfattades till exempel inte av den förra handlingsplanen.
2) Kommunerna måste ge bättre service och information till potentiella pendlare och flyttbenägna familjer. Øresund Direkts kontor vid Stortorget i Malmö kan ge rader av exempel på danska kommuner som vägrat svara skånska familjer på frågor om vilka skatter och regler som gäller om de flyttar dit. Informationen tycks vara förbehållen kommunernas befintliga invånare, vilket omöjliggör vettiga jämförelser av levnadsvillkor.
Även i andra informationsfrågor måste kommunerna vara mer aktiva över Öresund.
3) Öresundsintegrationen måste kopplas samman med en annan viktig integrationsfråga: Nya etniska gruppers integration i det svenska och danska samhället. Precis som i Öresundssammanhang handlar det i hög grad om utbildnings- och arbetsmarknadsfrågor, men utan särskild uppmärksamhet riskerar en stor grupp Öresundsbor att hamna utanför den regionala integrationen.
4) Kommunerna måste på olika sätt bidra till att integrationsrörelserna över Öresund hålls vid liv, så att initiativen inte stannar vid skolutbyten som sedan aldrig får sin fortsättning i yrkeslivet. Det är inte samma utmaning att sätta 30 skolpliktiga elever på en buss över bron, som att få 30 vuxna med familjer att inse värdet av fortsatta kontakter med andra sidan.
5) Slutligen gäller det att snarast utvidga samarbetet till att gälla fler Öresundskommuner än bara Malmö och Köpenhamn. Kanske är den kommunala vägen dessutom ett bättre alternativ att bygga samarbeten på än via oklara regionala identiteter som Region Skåne och HUR eller den djungel av Öresundsorganisationer som finns, men som vanligt folk inte känner till.