Lundabaserade Life Finder utökar nu användningsområdet för sina sensorer och inleder nya pilottest, efter att de första testerna nu utvärderats.
Life Finders första pilotprojekt utfördes på ett av rederijättens Mearsks fartyg. Syftet var att se hur sensorerna fungerar i en miljö där både mobiltäckning och bluetooth är bristfälligt. På flera håll förvaras explosivt material och då är inte heller vanlig radiokommunikationsutrustning tillåten. Där ska Life Finders teknik komma in.
Tanken med de uppkopplade sensorerna var först att de skulle fästas bland annat på arbetskläder och utrustning, men nu har det utökats till att innefatta även fasta punkter.
– Vi satte upp en plattform med 15 sensorer på ett fartyg för att samla data och den har snurrat väldigt fint. Den har samlat in över 100.000 mätdata väldigt stabilt och välfungerande. Eftersom det bygger på radioteknologi är båtmiljön inte optimal, så vi behövde visa att det kunde fungera väldigt bra ombord, säger bolagets vd Anders Schening som för tillfället befinner sig på en marinmässa utanför Oslo.
Nyligen gick Skin in the game IP gått in i Life Finder, som även fick kapital från Fast Track Capital III och Ideon Innovation.
Sensorerna är satta i allt från fikarummet till maskinrummet och ska reagera på det som avviker. Det kan handla om koldioxidhalten, om någon befinner sig i ett rum när det är en säkerhetsrisk eller om en livboj flyttats.
– Nu ser vi mer indikationer på att vi kan förebygga saker och ting, fokusera på innan olyckan har skett. Det är samma plattform och samma sensorer bara att den lyssnar på flera saker.
Även om den marina miljön är huvudfokus rör sig Life Finder nu in i ett nytt element. Nästa test kommer att ske till sommaren på en brandstation i Stockholm och i Göteborg. Där är tanken att sensorerna på samma sätt ska varna vid fara utan att räddningspersonalen själv ska behöva kommunicera det.
– De ska testa tekniken vid skogsbränder, där det ofta ingår många frivilliga eller internationell hjälp. Mobilen fungerar ofta inte och man har inget gemensamt sätt att kommunicera, säger Anders Schening.
Mette Carlbom
