Kort sagt: Sent en tisdagskväll smög ett pressmeddelande ut som är det största tecknet hittills på att börsfesten sjunger på sista versen. Occlutech – ett delvis skånskt företag med tyngsta tänkbara uppbackning – avbryter en planerad börsintroduktion. Lärdomarna från det bör ge mer eftertanke inför kommande noteringar, annars måste vi följa tyska kryptohamstrar när vi investerar i framtiden.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus börsbubblare
Att börsen svajar till är inget att oroa sig över. Den har varit på skyhöga nivåer hur länge som helst och varken pandemier, presidenter med lustigt hår (och mindre lustiga humörsvängningar) eller krisande kinesiska fastighetsbolag har rått på den i längden. I brist på riktiga alternativ för att tjäna pengar på pengar så får vi nyheter om den tyska kryptohamstern Goxx (kom tillbaka, apan Ola, allt är förlåtet!) för att vi i media gillar att framstå som kritiska även mot den allsmäktiga Marknaden.
En nyhet som fått mindre uppmärksamhet än börsskaket – och faktiskt mindre än kryptohamstern också – känns betydligt mer oroväckande. Sent på tisdagskvällen smögs det ut att medicinteknikföretaget Occlutech inte alls ska notera sina svenska depåbevis på First North, som tanken var. Högprestigefirman Carnegie var ”sole global coordinator” eftersom allting tydligen låter bättre på engelska. Fjärde AP-fonden och SEB Investment Management var teckningsåtagare. Och noteringsemissionen var övertecknad. Ändå bidde det ingenting, som Mäster Skräddare sa, åtminstone inte för tillfället.
Occlutech (som Rapidus skrev om första gången 2012) har utvecklat en serie produkter som kan åtgärda bland annat medfödda hjärtfel med så små ingrepp som möjligt. Bolaget kan utifrån olika definitioner anses höra hemma i Tyskland, Schweiz eller Helsingborg och har lockat massor av internationellt riskkapital. Inget av detta är relevant när det gäller börskurser eftersom marknaden reagerar på förväntningar om andras förväntningar samt stundtals på pilkastande apor.
Bakom formuleringen ”bedömdes efterfrågan från långsiktiga investerare i erbjudandet i kombination med svagt sektorsentiment inom MedTech inte vara tillräckligt stark för att säkerställa en tillfredsställande handel i depåbevisen efter noteringen” döljer sig garanterat en drakångest. Och en oro för att bli ännu ett medicinteknikföretag vars entré på börsen följs av att sjunka nedåt som en pysande ballong i stället för den planerade raketfärden mot skyarna. Om man som Occlutech lägger sig på en hög värdering så räcker det med en ganska liten börsnedgång under teckningstiden för att den ska förvandlas till en alldeles för hög värdering.
Än så länge har det inte avskräckt andra företag, eller investerare, såvitt Rapidus kan snoka reda på. Men Occlutechs reträtt är det tydligaste tecknet på att festen kan ha ett slut – åtminstone för vissa branscher. Just för medicintekniken, som är beroende av stora mängder kapital och certifieringskrav, som skulle kunna få en buddhistmunk att klättra på väggarna, är det riktigt oroväckande.
Naturligtvis kan inte alla medicinteknikbolag som börsnoteras vara CellaVision. (Ja, vi är alla fortfarande bittra över att vi inte köpte aktier redan när de blev det allra första Årets Rapidusföretag och därmed missat en kursuppgång på anständiga 3.000 procent.) Men både små och stora investerare har blivit bortskämda och därför sticker det i ögonen när så tunga namn som de bakom Occlutech väljer att fly fältet.
Och vad betyder det på sikt? Kanske att just medicintekniksektorn känner sig lite ovälkommen på börsen och därmed skjuter upp sina noteringar tills bolagen kommit lite närmare den hägrande marknaden. Det behöver absolut inte vara något dåligt – för någon. Att hålla sina värderingar på jorden i stället för att kallt räkna med att börsen stigit ännu mer under teckningstiden skadar inte heller.
Det är stor skillnad när det gäller uppmärksamhet och krav på att vara ett börsbolag, oavsett lista, jämfört med att hålla ett gäng affärsänglar och riskkapitalister på gott humör. En synnerligen lyckad börs-vd sa en gång till mig att han förlorade en arbetsdag i veckan så fort han blev just börs-vd och inte bara vd. I börsnoteringar, som i så mycket annat, gäller kvalité före kvantitet och för tillfället sträcker sig köerna till både Sedermera Fondkommission och Västra Hamnen Corporate Finance hela vägen till Rapidus tappre Köpenhamnskorre Keld Broksøs trädgård.
I bästa fall är Occlutechs bakslag ett sunt tecken på att marknaden inte tappat sin darwinistiska funktion bland ständiga all time high-ar. I värsta fall innebär det att vi måste läsa ännu mer om tyska kryptohamstrar för att den vanliga börsen inte är lika rolig längre.
