Entreprenörer och myndigheter har ett intressant förhållande till varandra. Det påminner om en blandning mellan Dan Aykroyd och Eddie Murphy i ”Ombytta roller” och Mel Gibson och Danny Glover i ”Dödligt vapen”. (Med vissa inslag av Kain och Abel.) Myndigheterna är skitjobbiga för företagen, inte minst genom tendensen att se näringslivet som en bankomat. Men när de behövs, ja då behövs de rejält. Till exempel när de kan förse företagen med pengar i stället för att lägga beslag på dem. Så välkomna till Skåne, Svensk Exportkredit!
Av Niclas Lindstrand, Rapidus pappersvändare
Att det finns över 400 myndigheter samt tusentals statliga och kommunala bidrag ger vilken skattebetalare som helst en stickande smärta i plånbokstrakten. Men en statlig verksamhet som företagen trots allt blir glada över att se är Svensk Exportkredit. Företag gillar kredit (mer att få än att ge den) och är överförtjusta i export. Att den är svensk får väl även inbitna skåningar leva med när det åtminstone är en skånsk vd för det statliga bolaget som startar ett kontor i Malmö.
SEK är ingen ny hittepåverksamhet som industrikansler, investeringstsar, scaleupmogul och allt vad regeringar nu drar till med för att låtsas att de förstår näringslivet (och därmed tydligt bevisar att de inte fattat ett smack). Detta exportfrämjande statliga bolag är lika gammalt som den första James Bond-filmen och debutsingeln med The Beatles. (Om ni inte kan det årtalet utantill, googla snabbt och låtsas att ni visste det. Sådär, nu är ni allmänbildade och får fortsätta läsa.)
Ingen vill säga att Svensk Exportkredits entré i Skåne hänger ihop med att Business Sweden numera minimerat antalet anställda på plats i Skåne, men onekligen bör det finnas plats för SEK i lokalen som ska delas med Almi och Exportkreditnämnden. Alla de olika offentliga verksamheterna som ska stötta näringslivet tenderar att överlappa delvis – om man slår ut deras verksamheter över hela landet. Men ju fler som finns fysiskt på plats i Skåne, desto bättre. (Av de som kan förse företagen med pengar, alltså. De andra får gärna hålla sig på behörigt avstånd.)
Fast om vi ska vara lite sunt skeptiska…. En anledning till att SEK inte etablerat sig i södra Sverige tidigare är hur företagsstrukturen ser ut här. Storföretagen dominerar de två svenska städer som är större än Malmö (vi låter bli att nämna dem vid namn, har förstått att det kan vara känsligt). Här är det snarare massor av inte fullt så stora företag som står för tillväxten.
Det har varit en förskonande faktor under coronatiden, ju större företag, desto större neddragningar. (Den som är mycket stark måste också vara mycket feg, som Bamse aldrig sade.) Problemet är att SEK:s verksamhet framför allt är anpassad till just storföretagen, kunderna är mest företag med en årsomsättning på minst 500 miljoner kronor. Jämför det med omsättningen för valfritt företag som ni läser om i Rapidus, till exempel ett som fått sina första utländska kunder eller ska starta sitt första säljkontor utanför rikets gräns. Så är det lätt att se att det är ganska få av dem som kan få nytta av SEKs lån på flera år.
Det är lovande att vd Magnus Montan säger till Rapidus att de även ska titta på ”medelstora” företag. Definitionsmässigt betyder det mellan 50 och 249 anställda och högst 500 miljoner i omsättning. Men SEK:s verksamhet där även köparen av svenska exportvaror kan beviljas kredit är fiffig, det är därför den hållit så länge. (Precis som de jämnåriga ”Dr No” och ”Love me do”-singeln, du har väl inte redan glömt dem?)
Just därför vore det en välgärning om den skånska delen av verksamheten kan sänka blicken ytterligare och se till att fler företag kan få fart på exporten och åtminstone bli mellanstora. Det är inte många som skapas i den storleksordningen och även om alla skattesänkningar smakar gott så är det inte hundra spänn i plånboken som får fart på svensk (och skånsk) ekonomi igen efter pandemin. Det är alla företag som behöver hjälp att göra världen till sin marknad.
