Kort sagt: I måndags var det internationella kvinnodagen och en rad undersökningar visar att IT-branschen är en av samhällets främsta bakåtsträvare. Förändringar sker inte av sig själva. Även om tekniken i sig är ett verktyg för förändring så krävs det också tydliga mål för både skolor och arbetsplatser.
Av Matilda Andersson, finalist i Årets tech-tjej och aktiv i Pink Programming
Den tekniska innovationen kan i dag ses som den drivande motorn i samhällets rustning inför framtiden. Men trots sin nytänkande och framåtskridande karaktär utgör IT branschen i dag en av samhällets främsta bakåtsträvare. Låter vi siffrorna tala så målar de upp en obalanserad bild där kvinnorna enbart utgör 28 procent utav IT-branschens yrkesverksamma.
Detta enligt undersökningar från IT & Telekomföretagen. Ju djupare in i tekniken vi ger oss desto mer faller siffrorna. Ytterligare en rapport, denna ifrån Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien, visar att andelen kvinnor bland Sveriges teknikingenjörer enbart uppnår 18.5 procent, samtidigt som tjejerna fortfarande lyser med sin frånvaro på de tekniska utbildningarna.
Sverige lyfts fram som en förebild när det gäller jämställdhet, men hur kommer det sig att en bransch som är så viktig för Sveriges tillväxt och välstånd har halkat efter?
Låt oss kasta ett öga tillbaka i historien. I programmeringens vagga var rollerna nästa de motsatta och fram till och med 60-talet utgjordes programmerings-teamen huvudsakligen utav kvinnor. En ‘computer’, ja det var ingen teknisk pryl utan – oftast – en kvinna som utförde beräkningar.
Någonstans i övergången till dagens moderna mjukvaruuveckling skedde ett rollskifte och sedan mitten på 80-talet har andelen kvinnliga datavetare stadigt minskat. I dag pratar vi om att väcka teknikintresse och locka unga tjejer till techvärlden. Men många studier, bland annat en undersökning från Insight Intelligence och Microsoft, visar att hela 40 (!) procent av de tillfrågade tjejerna skulle kunna tänka sig en framtid inom IT. Vart tog det intresset vägen?
Någonstans i gymnasieåldern slocknar tjejers nyfikenhet för tekniken och i mina ögon handlar den stora frågan inte om arv, utan om miljö. Sju utav tio tjejer i dag väljer bort tekniken då de inte tycker branschen passar deras personlighet.
Jag skulle snarare säga att det sprids en felaktig bild av vad tekniken faktiskt innebär. Vi har allt att vinna på en jämställd IT-bransch. Mångfacetterade team presterar bättre och bidrar till högre lönsamhet, samtidigt som de olika infallsvinklarna möjliggör tekniska lösningar som tilltalar en större del av samhället. Men för att nå dit måste vi börja ifrågasatta oss själva, både privat och i yrkeslivet.
Vi måste börja göra skillnad inom de områden där vi har möjlighet att påverka. Introducera den yngre generationen, framförallt flickorna, till programmering. Gå till kodstugor, programmeringsläger eller varför inte bara testa tillsammans? Låt oss sprida en korrekt bild av IT som framhäver tekniken som ett verktyg till förändring, att lösa problem och öppna dörrar över hela världen.
Förändring sker inte av sig själv, vi måste börja agera efter tydliga mål och låta siffrorna agera facit. Mångfalds- och integrationarbete måste genomsyra hela organisationen, med start i ledningstoppen. Man ska agera efter en strategisk plan som bevakar, koordinerar och ser över organisationens kommunikation och agerande. Ett bra första steg är att hitta företag inom samma bransch som kan agera förebild.
För att kunna tackla samhällets utmaningar behöver vi skolor och arbetsplatser som ger möjligheter för alla att kunna påverka. Vill vi slippa oroa oss för framtiden så måste vi själva vara med och skapa den.
