Kort sagt: Förutom lagar och regler under coronakrisen så bromsar psykologin viktiga konferenser över Öresund. Det är uppskjutningar och avbokningar överallt. Är det nödvändigt? Nej, de mest ologiska reglerna och psykologiska bromsarna måste bort. Vi behöver den tillväxt som nätverken skapar.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Kursuslex är ett danskt rådgivnings- och bokningsbolag för konferensarrangörer. De erbjuder 87 anläggningar runt Köpenhamn och 17 i södra Sverige, så konferenser är nu tack och lov gränsöverskridande. Men på sista raden är det blodrött. Hotellen, som de större konferensanläggningarna hänger ihop med, förlorade över hälften av sina gäster i Danmark under första halvåret.
BC Hospitality Group driver i Örestad Bella Sky Hotel och Bella Center, Danmarks största konferensanläggning. De har precis arrangerat en jobbmässa för 400 som blivit uppsagda. Arp-Hansen Gruppen med bland annat Tivoli Congress Center har sagt upp 84. Scandic 250. Sverige följer uppsägningsvågen. Enligt Stockholms Handelskammare var den svenska hotellbeläggningen 38 procent i augusti mot 74 procent för ett år sedan.
Konferensernas dödskamp har inletts. Och den skadar näringslivet. Vi är beroende av nätverken som konferenserna ger. Nätverk för handel, kunskapsdelning och kontakter som digitaliseringen inte levererar. Ett informellt fysiskt möte bryter isen för större genombrott.
Riktlinjer och förbud under coronakrisen ger en psykologisk känsla av maktlöshet och fruktan, så att även koneferenser som skulle kunna genomföras inte blir av. Vi har därför själva skapat de mest ologiska förbud och rädslor. I Sverige har Folkhälosmyndigheten satt gränsen till 50, även om konferensarrangörerna gör allt för säkerheten. Lite civil olydnad, tack! I Danmark är samlingsförbudet nu också från 50, men det finns en juridisk väg framåt. Ett exempel:
Konferensanläggningen Mogens Dahls Koncertsal i Köpenhamn förlamades av att även den danska gränsen för samlingar sänktes från 100 till 50 personer. Men då dechiffrerade Dansk Industri ett dussin sidor rättspraxis. Så framgick särskilda regler för professionella konferenarrangörer när Mogens Dahls Koncersal följde covid-19-rekommendationerna: Två meter från presentatörerna till publiken. Ståbord i foajéerna till matsalarna. Portionsservering. Därmed gällde en gräns på 500… alltså 500 besökare! Det antalet personer kan man skapa många konferenser med.
Det ger perspektiv för större konferenser. Till exempel Malmös Nordic Life Science Days, som har ställts in i år. I fjol tredubblades antalet danska deltagare och totalt deltog 800 life science-företag. Nu ska det bli fyra Life Science Days i april – 2021. Tänk om mässan delades mellan Köpenhamn och Malmö? Det vore logiskt eftersom life science är starkare i Köpenhamn än i Malmö. Tänk hur många speciella arrangemang med 500 deltagare det finns plats för. Och tänk om det blev ännu mer digitalisering. Själva Öresundsbron tar skydd i onödan.
Först flyttade Öresundsbrokonsortiet sitt 20-årsjubileum på Luftkastellet från den 1 juli till den 7 september, men utan genomslag, nyheter – och framför allt utan människor. Bara folk på och kring scenen var fysiskt på plats. Pausen i coronapandemin över sommaren borde ha anänts till att hitta lösningar i stället för begränsningar. Konferensarrangörerna har fattat det. Exemplen är många.
Pharmakon Konferencecenter på Nordsjälland med anknytning till läkemedelsbranschen granskade alla riskerna. De fick 400 nya enmansmötesbord med korrekt avtånd. Ett tolvsidigt dokument visar hur gästernas säkrades. Till och med diskvattnet har minst 80 graders temperatur för att hindra smittspridning. Och personalen tar aldrig i hand. Datorer och annat sprayas rena.
Även Radisson har ett tiopunkters hygienprogram med bland annat regler för hur ofta dörrhandtag, kaffemaskiner och garderober ska decinficeras. Därför växer de på marknaden. Även i Skåne, där bland andra Elite Hotel Ideon i Lund, Clarion Hotel Malmö Live och Quality Hotel View Hyllie nu ser ljusglimtar för mindre möten.
Vi ska inte arrangera konferenser med huvudet under armen. Men konferenserna över Öresund får inte dö för att vi inte vågar att tänka om – eller för att myndigheterna inte litar på att konferensarrangörerna och deltagarna tar sitt ansvar. Allt annat är ju bad business just nu.
