Kort sagt: Sparbanken Syds färska bokslut avslöjar att banken kan vara på väg mot en tuff framtid. En tillväxt som kan vara på väg att stagnera, risk för fortsatt ökade kostnader och en alldeles för låg lönsamhet på eget kapital är några av de utmaningar som kommer att möta den nya vd som styrelsen nyligen har inlett jakten på. Det har blivit ännu svårare än tidigare att se hur banken ska kunna behålla sin självständighet.
Av Anders Haskel, Gästskribent
När jag för ett år sedan analyserade Sparbanken Syd bokslut var slutsatsen att flera kurvor pekade i rätt riktning men att det samtidigt skulle krävas ännu mer i form av ökade intäkter och sänkta kostnader för att säkra bankens långsiktiga överlevnad. Med ytterligare ett bokslut lagt till handlingarna kan jag konstatera att de frågetecken som fanns för ett år sedan inte har blivit mindre.
Affärsvolymen växte under 2018 med 1,8 procent vilket är mindre än på flera år. Den långsammare utvecklingen beror delvis på börsfallet i slutet av året men signalerar också svårigheten att ta in nya lönsamma affärer i banken trots offensiva satsningar, som en ökad närvaro i Malmöregionen samt ett nyöppnat kontor i Kristianstad.
Tittar vi på de två klart viktigaste intäktskällorna så har såväl räntenettot som provisionsnettot backat något jämfört med 2017. Samtidigt ökar kostnaderna.
Historiskt har Sparbanken Syd kunnat kika in i ladorna och bland annat hittat aktier i Swedbank som kunnat säljas med gott resultat. Efter att de sista aktierna såldes 2016 är denna möjlighet uttömd. 2018 bidrog i stället en utdelning från en säkerhetskassa som funnits inom Sparbankerna och likviderades under året för att lyfta vinsten. Utan denna hade det i grova drag handlat om en halvering av rörelseresultatet jämfört med i fjol.
Bankers framgång kan mätas på olika sätt, men två av de viktigaste nyckeltalen är det så kallade K/I-talet som speglar kostnadernas andel av intäkterna samt räntabiliteten på eget kapital.
Med ett K/I-tal på 0,90 ligger Sparbanken Syd betydligt högre än många andra banker. Kostnadsandelen måste därför rimligen sänkas rätt rejält. Lyckas banken med den utmaningen kommer räntabiliteten som ifjol sjönk till alldeles för låga 2,0 procent från 2,5 procent året före dessutom att se något bättre ut.
Bankens prestationer ska dessutom ses i ljuset av att miljön för att bedriva lönsam bankverksamhet har varit klart gynnsam i Sverige sedan flera år. Vad som händer om vi skulle gå in i en lite djupare lågkonjunktur vill knappast Sparbanken Syds styrelse påminnas om.
I samband med bokslutet blev det känt att Susanne Kallur slutar efter nio år som vd. Styrelsen står nu inför den svåra uppgiften att hitta en efterträdare som är beredd att leda banken under de förmodat tuffa utmaningar som väntar. I den färska årsredovisningen skriver styrelsens ordförande Hans Boberg att ”personen ifråga kommer att få en rivstart då vi i slutet av året börjar arbetet med nästa långsiktiga strategi för Sparbanken Syd”.
Den strategi som Hans Boberg tänker på lär antagligen handla om att tänka i helt nya banor om banken ska kunna överleva som självständig sparbank. Förmodligen är det mesta redan gjort vad gäller möjligheten att tydligt lyfta lönsamheten inom ramen för den befintliga verksamheten. Det går förmodligen inte heller att skära särskilt mycket i kostnaderna utan att det också går ut över intäkterna.
Mer sannolikt är att Susanne Kallurs efterträdare, i den mån vederbörande inte kliver in genom dörren med helt nya idéer om hur bankverksamhet kan bedrivas, i stället blir den person som kommer att genomföra ett samgående med någon annan finansiell aktör. Och ju längre banken väntar med att se sig om efter någon att fria till, desto större är risken att det är någon annan än Sparbanken Syds styrelse som sitter i förarsätet.