KRÖNIKA: Kan Trumps galenskaper trots allt ge Europa en välbehövlig spark i baken? USA har förvisso lånat sig till tillväxt, men Europa har inte gjort någonting. Vi får inte stå stilla medan världen springer ifrån oss, skriver Rapidus krönikör Jan Dahlqvist.
Under de senaste åren har jag ofta fascinerats av kontrasterna mellan USA:s och Europas ekonomiska vägval. På ytan är det tydligt: USA har ångat på. BNP-tillväxten var 5,9 procent redan 2021, följt av fortsatt expansion under 2022 och 2023 – trots att inflation och räntor började bita.
Men bakom kulisserna tornar något annat upp: statsskulden. Den har ökat från 23 till över 34 biljoner dollar på bara fyra år – motsvarande över 120 procent av BNP. 2023 passerade USA:s ränteutgifter 1 000 miljarder dollar, mer än hela försvarsbudgeten. Alltså: tillväxten är verklig – men också kraftigt dopad.
I kontrast står Europa – och särskilt Sverige – med ett helt annat utgångsläge. Sveriges BNP-fall under pandemin 2020 var endast 2,0 procent, jämfört med USA:s 3,4 och EU:s 5,9 procent. Trots detta har Sveriges statsskuld legat stabilt kring 30–35 procent av BNP. Samma gäller EU, där snittet minskat från 90 till cirka 84 procent mellan 2020 och 2024. Tillväxten har varit svagare – men fundamenten är starkare.
Så när Donald Trump nu återvänder till scenen och hotar med skyhöga generella importtullar, börjar bilden förändras. Ett USA som redan brottas med inflation och underskott kan förlora mycket på en ny våg av protektionism. Högre priser, sämre konkurrenskraft och ökande friktion i världshandeln blir sannolika följder.
Har Trump insett detta när han nu delvis backar från sina tariffutspel? Sannolikt inte. Den mest troliga förklaringen till att han backat är marknadsreaktionen med kraftiga ras på de amerikanska börserna och en kraftigt stigande ameriansk långränta som gör finansieringen av USA:s statsskuld väsentligt dyrare.
Men skadan är redan skedd. De över 80-åriga handelsrelaterade traditionerna mellan USA och omvärlden, är nu i förändring. Vem vågar lita på en nation som USA i dagsläget?
Europa är stabilt med riskerar att stagnera
Europa då? Det är lätt att bli för självgod. Visst har vi finansiell stabilitet, men riskerar samtidigt att stagnera. Under 2023 låg EU:s tillväxt nära nollstrecket, och Sveriges ekonomi krympte faktiskt med -0,2 %. Budgetdisciplin räcker inte – vi måste också våga investera i framtidens konkurrenskraft: grön omställning, digitalisering och försvar.
Så är det Europas tur nu? Kanske. Men bara om vi förstår att stabilitet är ett medel – inte ett mål. USA må springa på lånade ben, men de springer. Vi får inte stå stilla och applådera vår balansräkning medan världen springer ifrån oss.
