Kort sagt: Under ett decennium har danskarna haft problem med att få tyskarnas godkännande av förbindelsen med Fehmarn. Nu är byggandet äntligen igång. I dag har i stället svenskar problem med danskarna som dödat hoppet om en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. I februari gick därför svenskarna in i rollen som Bagdad Bob.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Sanningens ögonblick för en fast HH-förbindelse mellan Helsingör och Helsingborg kom helt obemärkt i februari: HH har dött. Svenskarna och Greater Copenhagen fick rollen som Bagdad Bob, Saddam Husseins talesman som förnekade den amerikanska invasionens framsteg. Svenska politiker, tillsammans med Greater Copenhagen (och organisationens danska politiker) tror fortfarande att HH är realistiskt. Men danska politiker har sparkat fallet så långt bort att det kunde ha landat på Mars bredvid Perseverance. Och nej, pandemin var inte en faktor här.
HH-ärendet fick groteska dimensioner i februari då Greater Copenhagens styrelse meddelade att en ny HH-analys gav grönt ljus för nästa steg. Mål: Politisk acceptans för en verklig planering av HH (och i det långa loppet Öresundsmetron). Problemet är att de läser resultaten av en ny nationell infrastrukturanalys som fan läser Bibeln, alltså att rapporten har en inbyggd accept. (Nej!)
Greater Copenhagen argumenterar i ett pressmeddelande att ”infrastrukturanalysen ger en tydlig bild av omfattande fördelar i Öresundsregionen.” Men detta är inte en ny situation. Även 2019, till exempel, stod det i en rapport från Sweco på uppdrag av Region Skåne att ”2035 kommer Öresundsbron att vara uttömd. HH-anslutningen bör startas nu.” Den nya rapporten är alltså bara en av många med samma budskap.
Rapporten ”Strategisk analys av en fast länk mellan Helsingör och Helsingborg” kom i januari från Trafikverket, Danska vägdirektoratet och Danska transport-, bygg- och bostadsverket. Men redan i februari meddelade Christiansborg dödsdomen.
Enligt de ledande danska politikerna utanför Öresundsområdet motiverar ingenting optimismen, vilket ändå gör att den så kallade HH-gruppen fortsätter och expanderar med dyra kommunikationskonsulter, undersökningar etcetera. Optimism existerar varken i regeringspartiet Socialdemokratiet (S) eller deras stödparti Radikale Venstre (RV) eller i den borgerliga oppositionen bland liberaler och konservativa. Meddelandet är att tidpunkten är fel.
Till exempel har transporttalesman Rasmus Helveg-Petersen (RV) ”inte lust att ta 14 miljarder kronor från andra projekt och lägga dem på en ny fast förbindelse till Sverige.” Den konservativa transporttalesmannen Niels Flemming Hansen dumpar också HH på grund av ekonomin. Transportminister Benny Engelbrecht (S) påpekar att regeringen inte är redo att tillkännage HH. Summa summarum: Glöm det! Det har inte ens hjälpt att Region Skånes ordförande, Carl Johan Sonesson (helst tillsammans med den svenska staten) kommer att garantera nödvändiga lån.
Så har svenskarna hamnat i samma situation gentemot danskarna som danskarna hade mot tyskarna i ett decennium. Fehmarn var en dansk önskan. Danska staten garanterar nu hela ekonomin över Fehmarn, eftersom de danska fördelarna är störst. För Sverige är godstransport till Europa avgörande. Inte för Danmark.
Med parallellen till Fehmarn har HH inte en chans förrän Sverige ansvarar för hela finansieringen och ägandet. Då måste Nordsjällands rika stadsdelar pressas för att acceptera nya motor- och järnvägsspår i trädgården. Även här finns en Fehmarn-parallell: civila tyska protester försenade Fehmarn, så första spadtaget togs först på nyårsdagen i år efter 25 års planering. Fehmarn skulle öppnas 2018. Nu blir det 2029.
Vad kan Sverige lära sig av parallellerna? Jo, kom med ett tydligt meddelande om svensk finansiering och svenskt ägande. Sedan oändligt med tålamod för danska protester.
