Kort sagt: Den 4 maj 2016 skröt Helsingborg stad om att bli Sveriges e-handelshuvudstad i branschtidningen Ehandel.se. Och den 20 oktober samma år har just Helsingborg legat i toppen när samma tidning utnämnt landets hetast e-handelsstäder. Snipp snapp snut, så var sagan slut. Eller… inte riktigt. Alla bra sagor har ett monster och i e-handelns förtrollade värld heter det Amazon.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus chefredaktör
Det finns nästan 300 e-handelsbolag i Helsingborg. Med drygt 100.000 invånare tävlar staden egentligen bara mot Stockholm och den klassiska postorderstaden Borås om att vara bäst i klassen. Det är svårt att se Sorsele, Båstad och andra småkommuner som riktiga konkurrenter, de drar bara nytta av sin blygsamma folkmängd när index räknas ut.
Egentligen är det missvisande att kalla e-handel för en bransch, det är ju mer en distributionsform. När jag kopplar upp mig väljer jag inte mellan att beställa strumpor från strumplandet.se eller den nya boxutgåvan av The Beatles ”Abbey Road”-platta från cdon.com. (Och skulle jag mot all förmodan tvingas välja så har jag förstås hellre hål i strumporna.)
Därför kan små och stora handlare samsas om samma logistikcenter. Automatiserade lager som Nowaste Logistics – i Helsingborg förstås – behöver inte bry sig om hur många konkurrerande företags produkter som hanteras. Coke eller Pepsi, Aftonbladet eller Expressen, MFF:s eller HIF:s matchtröja, hanteringen är densamma. De ska bara vara snabbast, säkrast och förstås billigast.
E-handeln är inte någon regional eller ens nationell angelägenhet. Den är så global som någon bransch kan bli, lika gränslös som Zlatans ego. Helsingborgsföretagen konkurrerar mer med Kina än med Sorsele – Wish och Ali Express har formligen dränkt PostNord i billigt kinesiskt skräp från andra sidan jorden och tvingat fram både moms och avgifter medan inga sådana från Västerbotten verkar vara planerade. (Än.)
Men det finns mycket värre hot mot svensk och skånsk e-handel runt hörnet. Bland de första stora e-handlarna för sådär 20 år sedan när man behövde dvd-filmer (minns ni dem?) och cd-skivor (minns ni dem då?) var Amazon. De finns kvar under sängen likt sagans alla monster, och har bara vuxit sig större, starkare och elakare under tiden.
Amazon säljer inte billigt skräp som Wish, de säljer i princip allting – inklusive billigt skräp. Jag kan unna mig såväl Beatlesboxen som strumpor med myrsloksmotiv och en Rolex Daytona för 120.000 dollar från en och samma sajt. (Nåja, de två första kanske är möjligt rent ekonomiskt.)
Utan att officiellt finnas i Sverige omsätter Amazon runt 800 miljoner kronor här, enligt Svensk Handels uppskattning. Inte konstigt att minsta viskning om en svensk etablering ger både skrämselhicka och våta drömmar.
Amazon måste också ha lager och logistik. (Jag föreställer mig att det är något i stil med lagret där Förbundsarken göms i slutet av “Jakten på den försvunna skatten”.) Bestämmer Amazon att det ska finnas i Helsingborg – eller Sorsele – är det både jackpott och ett enormt beroende för orten i fråga. Håller sig verksamheten utomlands är det bara en otrolig prispress och utslagning av andra handlare som följer.
Att e-handeln fortsätter växa, inte minst i en kommande lågkonjunktur, är det ingen som tvivlar på. Hur och var den växer kan avgöra framtiden för hela städer.
Ikväll har Rapidus sitt första event i Helsingborg och lita på att e-handeln kommer att nämnas när Peter Borgman, som var tidig på nätet med Borgmans Antikt, finns i panelen. Han får sällskap av Chocolattes vd Martin Persson, som just nu förbereder en satsning på e-handel, och Färskings vd Amanda Larsson, vars produkter förstås går att beställa på nätet. Eventet går dock ännu inte att beställa på Amazon.
