Kort sagt: Det finns en avgrund mellan de stora visionerna om Öresundsregionen som en innovativ nod i världsklass, och verkligheten. Region Skåne och Greater Copenhagen tycks ha tappat perspektivet helt och det är bråttom med att hitta det igen. Deadline är om blott tre år.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Klik her for at se dansk version af analysen
”År 2020 är Greater Copenhagen en internationell knutpunkt för investeringar och kunskap, där samarbetet har ökat den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen så att vi som minimum ligger på samma nivå som de mest framgångsrika metropolerna i Europa”. Det är bara tre år kvar att uppfylla den högtravande visionen för Greater Copenhagen. Även Region Skåne har bråttom med sin målsättning om att länet ska vara ”Europas mest innovativa och attraktiva region 2020”.
Olyckligtvis dominerar uppfattningen att vi kan nå dessa mål själva – var och en för sig – utan tätare samarbete mellan varandra och med andra EU-länder. Exempelvis har det aldrig varit så få ansökningar som nu till EU:s Interreg-program för Öresund-Kattegatt-Skagerack. I den första omgången 2017 kom endast fem ansökningar in. Fehmarn Bält-förbindelsen är ett annat område där det saknas gemensamma insatser.
Det europeiska perspektivet är viktigt i arbetet med att stärka samarbetet över sundet. Man kan inte distansera sig från övriga EU-länder och ändå få fördelar inom handel och den inre arbetsmarknaden – varken i Öresundsregionen eller Storbritannien.
Häromdagen talade Dominique Schroeder, Storbritanniens ambassadör i Danmark, vid ett arrangemang i Köpenhamns Byrådssal. Han menade att Brexit kommer bli komplicerat men att alla har ett intresse av att det blir så bra som möjligt. Problemet är dock styrkeförhållandet. Behöver Storbritannien EU mer än EU behöver Storbritannien? Absolut. Behöver Öresundsregionen EU-ländernas inre marknad mer än omvänt? Helt klart.
Man får inte större inflytande eller handelsfördelar genom att dra sig ur, som Storbritannien, eller vara för passiv i det interna samarbetet, som i Öresundsregionens fall. Då finns det ingen solid plattform att hävda sin position ifrån på Europas inre marknad.
Öresundsregionen har alla möjligheter att vara en modellregion för EU och uppfylla visionerna som Greater Copenhagen och Region Skåne målar upp. Men som Rapidus rapporterat denna vecka kan Greater Copenhagen inte ens besluta sig för om de är för eller emot att försöka få EU:s läkemedelsagentur EMA till Köpenhamn. Greater Copenhagen har heller inte varit något verkningsfullt språkrör mot de skadliga ID-kontrollerna, som tvingar Skånetrafiken att kräva ytterligare miljoner i kompensation från svenska staten.
Att arbeta med gränshindren har nedprioriterats i Greater Copenhagen till fördel för näringslivsprojekt – som inte fått något större genomslag. För snart ett år sedan stod Malmö värd för Go Greater-konferensen som samlade Skånes och Själlands kommuner. Näringslivet var däremot nästan frånvarande. En av de få närvarande representanterna lovade nyligen Rapidus att aldrig delta igen eftersom senaste mötet var ett ”koncentrat av bortkastad tid”.
Greater Copenhagens och Region Skånes visioner kommer aldrig kunna uppfyllas om inte företagen och företagarna engageras mer. Näringlivets roll får inte tas över av regionala och kommunala ämbetsmän. Många skånska politiker har önskat mer tonvikt på att få arbetsmarknaden och jobbpendlingen att fungera bättre. De har rätt. Greater Copenhagen är ännu i sin linda, men om resultaten inte kommer snart kan Katrin Stjernfeldt-Jammeh (S) få rätt i sin dystra prognos att Greater Copenhagen bara blir ett sätt för Skåne att betala för marknadsföring av den danska huvudstaden. Om visionen för 2020 inte uppfylls är grunden lagd för uppror bland Greater Copenhagens medlemmar. Och det är bra tre år kvar.
