Kort sagt: Siffrorna spretar något, men slutsatsen är klar. Aldrig någonsin har det varit så gott om pengar för Öresundsregionens innovationsbolag. Därmed finns det egentligen inga ursäkter kvar för att inte uträtta storverk.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Sedan jag satte min fot på Rapidus för snart tio år sedan har den upplevda bristen på riskkapital legat som ett ständigt, mullrande klagomål i bakgrunden. Stundtals högljutt, ibland mer molande. Regionens entreprenörer, inkubatorchefer och näringslivsutvecklare har kastat avundsjuka blickar på Stockholm, eller i ännu högre grad Silicon Valley, där riskkapitalisterna flockas och pengarna flödar likt vatten ur kranen.
Underförstått lyder resonemanget att skånska innovationsbolag, trots att de baseras på briljanta idéer, inte får den chans de förtjänar eftersom affärsänglarna här nere är för få, riskkapitalbolagen för fega och de statliga aktörerna alltför fixerade vid Stockholm.
Den dynamiken gäller ännu, men efterhand som riskviljan ökat och temperaturen stigit inom tekniksektorn och i life science-branschen har pengarna börjat trilla ner även i Skåne. Di Digital och Sydsvenskans näringslivssajt 8till5 gjorde nyligen en stor grej av att de skånska privatägda innovationsbolagen under 2016 sprängt miljardvallen i insamlat riskkapital. Men då ingick nästan inga emissioner i den för Skåne så centrala life science-sektorn, där beloppen i regel dessutom är högre. Exempelvis saknades BoneSupports färska kapitalresning, då Lundabolaget fick in över 300 miljoner kronor varav 104 miljoner genom en nyemission
I själva verket sprängde de privatägda skånska innovationsbolagen miljardvallen redan 2015 – då de fick in 1,3 miljarder, enligt Rapidus grundliga genomgång från i vintras. Det lär inte bli mindre i år.
Men det som verkligen öppnat pengakranarna över Skåne är möjligheten att notera innovationsbolag, även de i mycket tidiga faser. Fram till september hade Öresundsregionens noterade bolag fått in över två miljarder kronor via aktiemarknaden, alltså i runda slängar dubbelt så mycket som de privatägda bolagen.
Det var innan listningsemissionerna för Malmöbaserade Crunchfish och inte minst Alligator Bioscience, som sålde nya och befintliga aktier för uppåt 483 miljoner kronor i samband med noteringen på Stockholmsbörsen i veckan.
Parallellt är aktiviteten relativt hög bland affärsänglarna. Connects sydsvenska gren har visserligen tvingats till ett omtag efter minskade sponsorintäkter men på Minc vittnar inkubatorchefen Mårten Öbrink om ett ovanligt starkt inflöde av ängelkapital till inkubatorns bolag.
All denna sifferexercis kokar ner till en enda sak: just nu är det enklare än någonsin för Öresundsregionens innovationsbolag att hämta in riskkapital, både i tidiga och sena skeden. Att till exempel Probi skulle fått in 600 miljoner kronor för att göra ett amerikanskt förvärv under de magra åren efter finanskrisen är väl tänkbart – men knappast troligt.
Det närmaste vi kommer dagens situation är IT-haussen kring millenieskiftet, men då handlade det främst om svenska aktörer som stoppade pengar i allt som luktade internet. I dag har globaliseringen gjort att bolag som Radinn, Mapillary och Sol Voltaics kan locka kapital från världens alla hörn.
Vid sidan av bristen på finansiering brukar bristen på kompetens föras fram som en av de största hämskorna för innovationsbolag. För väldigt specifika tjänster kan det givetvis alltid vara svårt att hitta rätt person men överlag har neddragningarna på Ericsson, Sony Mobile och för all del AstraZeneca borgat för ett kontinuerligt flöde av välmeriterad arbetskraft de senaste åren.
Kort sagt är det hög tid att sluta gnälla. Det finns egentligen inga ursäkter kvar för skånska innovatörer att inte lyckas med en idé och en affärsmodell som faktiskt håller måttet. Gör man inte det i dagens klimat behöver man ta sig en allvarlig funderare på om idén faktiskt var så briljant, trots allt.