Kort sagt: Malmö har fortfarande chansen att plocka hem sitt första nobelpris före Lund. Det hade varit en prestigevinst utan dess like för det blivande universitetet. Utgångsläget är dock allt annat än gynnsamt.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Princeton, l’Université de Strasbourg och Kogyo-universitetet i Tokyo är några av de lärosäten som kan sola sig i nobelglansen under årets utdelningar av priserna inom medicin, fysik och kemi. De naturvetenskapliga forskarna vid Lunds universitet blev, inte helt oväntat, utan pris i år igen.
Faktum är att Lunds universitet, Sveriges näst äldsta universitet och Nordens största i många avseenden, aldrig haft någon egen nobelpristagare att ståta med. Då har ändå Sverige liksom grannländerna Danmark och Norge historiskt fått relativt stor utdelning från nobelkommittéerna. Såväl Karolinska institutet i Stockholm som Lunds ärkerival Uppsala universitet har till exempel en handfull pristagare var att skryta med.
Det här är redan en öm tå för många lundensiska akademiker, men inget emot de sura uppstötningar som skulle följa om Malmös blivande universitet kniper sitt första nobelpris före Lund.
I lärdomsstaden Lund har många betraktat Malmö som en låtsashögskola, för flummig för att riktigt tas på allvar. Att regeringen i våras biföll ansökan om uppgradering till universitet har följts av kritik mot det som utmålas som en politiskt motiverad skönmålning av en högskola som saknar tillräcklig bredd och tyngd inom forskningen.
Det finns visst fog för kritiken. Medan kollegorna vid exempelvis Lunds och Köpenhamns universitet ofta ägnar hälften eller mer av sin tid åt forskning har professorerna vid Malmö högskola sedan 2014 fått kraftigt reducerad forskningstid. Den som inte lyckas ragga ihop externa forskningsanslag kan bara räkna med att få forska på 20 procent av sin arbetstid.
Kerstin Tham, som tillträdde som rektor förra hösten, har lovat höja mininivån till 30 procent och i höstens budgetproposition föreslog regeringen att Malmö högskolas statliga basanslag för forskningen höjs med 90 miljoner kronor från nuvarande cirka 140 miljoner. Det är fortfarande under universiteten i Karlstad och Växjö och långt efter Lund, som får över två miljarder i statliga basanslag för forskning och forskarutbildning i år.
De höjda statliga anslagen är ändå ett litet steg närmare ett framtida nobelpris, liksom universitetsstatusen som ger Malmö högskola rätt att examinera doktorander i samtliga ämnen utan att först ansöka om dispens.
Det finns även annan dynamik som ger Malmö en liten fördel. Forskning har visat att människor i större städer tar fler patent per person än invånare på mindre orter. Utöver att kreativa och ambitiösa människor verkar söka sig till större städer är storstadens myller och möten en bra grogrund för kreativitet och banbrytande idéer.
För företag gäller däremot det omvända, ju större koloss desto färre nya patent per anställd. Applicerat på de skånska förhållandena har alltså det mindre universitetet i den större staden Malmö en fördel jämfört med det större universitetet i den mindre staden Lund.
Men annan statistik visar hur avlägsen drömmen är om en nobelpristagare från Malmö universitet. Enligt kulturgeografen Ola Thufvessons forskning är det nästan omöjligt att vinna nobelpris om man inte verkar en stor del av sin tid vid ett lärosäten som redan kan ståta med forskare av nobelklass. I genomsnitt har de som vinner ett nobelpris haft 7,3 tidigare eller framtida nobelprisvinnare som kollegor under sin karriär.
Chansen att en forskare ska kunna spendera hela sin karriär i Malmö och sedan kamma hem ett nobelpris är alltså försvinnande liten. Högskolans profil att lägga ett samhällsvetenskapligt filter på allt från teknik till hälsa borgar inte heller för framgång i de renodlat naturvetenskapliga kategorierna till priset.
Utöver faktorer som välmeriterade kollegor och mingelnivån vid institutionens kaffeautomat visar historien att specialisering är en möjlig väg till genomslag på nobelprisnivå. I Lund hoppas universitetsledningen att prestandan i Max IV och ESS ska locka världsledande forskare till universitetet och ge det anrika lärosätet sitt första nobelpris.
Chansen att Malmö universitet skulle hinna före är mikroskopisk. Men den finns där fortfarande, och det är inte heller nödvändigt att faktiskt kamma hem ett pris för att det ska vara lönt att sträva dit. Alla steg som högskolan kan ta för att närma sig nobelklass måste rimligtvis räknas som framgångsrika.
