Kort sagt: Så här ett år före FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn har Danmark hittills varit så upptaget med att sola sig i den internationella glansen att man glömt bort det lokala perspektivet.
Först med den senaste veckans utspel – statsminister Anders Fogh Rasmussens gröna tal i söndags och nya initiativ för näringslivet från klimatminister Connie Hedegaard – har alla vaknat upp.
Men saken brådskar och något verkligt genombrott kommer inte så länge man hellre diskuterar statligt stöd framför bättre ramar för miljöteknikbolagen.
Av Keld Broksø
Rapidus Köpenhamnsredaktör
Danmarks gröna profil är på väg att åka på en rejäl baksmälla, så här i slutet av året.
Euforin över att FN:s klimattoppmöte hålls i Köpenhamn i november 2009 blev till en så lång fest att man allt för sent har tagit tag i den lokala gröna miljöprofil som ska ge Danmarks miljöteknikbolag ett uppsving och samtidigt visa världens ledare det goda exempel som kan få dem att skriva på ett internationellt klimatavtal.
Istället riskerar Danmark att bli ett museum för miljöromantik: Danmark har sagt och tyckt allt det ”rätta”, men hittills gjort väldigt lite konkret som betyder något för danskarnas vardag eller ökar chanserna för cleantech-bolagen i Öresundsregionen att nästa år vara förebilder för resten av världen.
Den goda nyheten är att det har både statsministern och klimatministern upptäckt.
Den dåliga nyheten är att det brådskar, men allvaret i saken har tydligen inte gått upp för varken medier eller politiker hittills.
Den goda nyheten först: Det var ett genidrag då Anders Fogh Rasmussen i söndags på regeringspartiet Venstres landsmöte erkände att det var fel att skrota socialdemokraternas gröna linje år 2001. NU ska det skapas tusentals nya jobb och Danmark ska utvecklas till ett grönt teknikcenter: Fogh vill säkra en tätposition inom bioenergi och vindkraft samt utveckla en växande industri med energieffektiva tekniska lösningar.
Nyligen var även klimatministern på banan och annonserade att det under 2009 ska satsas 750 miljoner danska kronor på energiforskning och utveckling, ett belopp som stiger till drygt en miljard år 2010.
Och så till omfattningen på den dåliga nyheten:
De nya initiativen kommer för det första alldeles för sent för att nå maximal effekt i tid för klimattoppmötet. Därmed går Danmark miste om en chans att marknadsföra sig som ett miljöland, vilket är en hörnsten i den danska euforin.
För det andra finns det, inte minst i statsministerns utspel, inte något direkt nytt. Det innehåller många kloka ord om de nära och lokala saker som får danskar att engagera sig och backa upp miljöpolitiken. Ett exempel är intelligenta elmätare, alltså möjligheten att spara pengar genom att använda tvättmaskinen om natten när det finns outnyttjade resurser från vindenergin. Fogh vill gärna genomföra en sådan förändring i elkonsumtionen, men har inte gett några incitament för elbolagen att byta ut elmätarna, till exempel genom att tillåta att konsumenterna betalar för bytet av elmätare.
För det tredje pratar ingen om de övergripande förutsättningarna för att få upp farten på danska miljöinvesteringar. Danmarks stora vindkraftverksindustri har länge klagat över byråkratin vid etablering av vindkraftverk. Ett exempel är Hvidovre-området utanför Köpenhamn, där den statliga energistyrelsen efter nästan ett års polemik i tisdags gav tillåtelse att uppföra tre jättekraftverk, så att världens alla ledare redan under inflygningen till Kastrup kan se ett bevis på den gröna profilen. Hvidovres byråd har i ett års tid gjort alla möjliga krumbukter och lyckats skjuta upp processen för att slippa vindkraftverken, trots att placeringen blir mitt i ett renodlat industriområde. Det är kommunalval nästa år, vilket kan förklara politikernas rädsla att stöta sig med väljarna. Nu är det dock tveksamt om kraftverken hinner bli klara till klimattoppmötet.
Elmätarna och vindkraftverken är två exempel på att Danmarks gröna profil inte kan räddas ens med goda avsiktsförklaringar vid klimattoppmötet. Det har blivit rejält bråttom att ändra förutsättningarna för företag som jobbar med grön teknik, men i stället talar man nu om statliga stödåtgärder.
Exporten av dansk energiteknik uppgick till mer än 50 miljarder danska kronor under 2007. Det är tretton procent högre än året före, så potentialen finns där och företagen kan själva. Därför är det egendomligt att den borgerliga regeringen ännu en gång tänker i traditionellt socialdemokratiska banor och vill lösa ett problem med statliga tillskott istället för att ge näringslivet de ramar som behövs.
Rapidus vill vända på perspektivet: Grön teknik och energi ska kunna löna sig. Myndigheternas främsta uppgift blir att till exempel säkra att det blir lättare att sätta upp vindkraftverk och att elmätare och annan energibesparande utrustning kan betalas av konsumenterna, som också tjänar på tekniken. Staten kan sedan gärna pressa på med lagar och förordningar där det är rimligt.
Risken är annars att Danmark bara blir ett museum över miljöengagemanget, när man jämför med Silicon Valley och den cleantech-våg som tagit över efter IT-boomen. Danmark har inte utnyttjat den potential som ligger i nya jobb inom miljöteknikföretagen, medan det skapats tusentals jobb inom cleantech i Silicon Valley. En del av problematiken är att befintliga stödsystem i exempelvis Vækstfonden saknar tillräcklig fokus på området. Men näringslivet vill faktiskt gärna vara med av egen kraft, om de bara får lov och möjlighet. En föregångare är Novozymes som tillsammans med energiföretaget Dong har ingått ett samarbete som ska göra Novozymes i Danmark koldioxidneutralt på elektricitet redan 2012.
Det offentliga får gärna gå före. Det finns det många goda exempel på, men de har ännu inte varit övertygande i sitt agerande. Och samarbetet med näringslivet saknas.
Miljöarbetet kommer naturligtvis vara viktigt långt in i framtiden, men efter 2009 försvinner magin som skulle kunna åstadkomma stordåd och ge Danmark en ledarposition i det globala klimatarbetet. Därför brådskar det att få ordning på Danmarks gröna profil.
