Kort sagt: Öresundsregionens universitet missar gång på gång chansen till en gemensam profilering, som eftersträvas i Öresundsuniversitetets stadgar. Två undersökningar i augusti tecknar en bild av att Öresundsregionen är långt ifrån självbilden av ett samlat kluster för vetenskap i världsklass. Och på mässor – senast i september – håller sig universiteten oftast i var sitt hörn.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Det är inte första gången som Rapidus undersöker verkligheten bakom lovtalen om Öresundsregionen. Men vi kan konstatera att det dröjer allt längre mellan lovtalen. Kanske för att de blir pinsamma när de lovprisades gemensamma styrkor inte utvecklas till något konkret. Ett nytt exempel på det kom inom universitetsvärlden i augusti och september.
Först drunknade regionens vetenskapliga referenser på grund av en uppdelning som ingen i Öresundsregionen vinner på – och Öresundsregionen föll långt ner på listan bakom den vetenskapliga eliten. Och då utställningen CopenMind på Bella Center i Köpenhamn lockade 130 universitet från hela världen för ett möte mellan internationella företag och verksamheter inom miljöteknik, hade regionens alla universitet och högskolor spritt ut sig i olika montrar. Ett utländskt företag skulle lätt kunna tro att Malmö, Köpenhamn, Lund och Danmark Tekniske Universitet, DTU, i Lyngby låg på varsin kontinent.
Låt oss påminna oss om hur Öresundsuniversitetet ser på sig självt. Öresundsregionen befinner sig bland Europas främsta universitetsregioner och har, enligt Öresundsuniversitetets hemsida, en av de fyra-fem största produktionerna av vetenskapliga artiklar i Europa. Dessutom ska murarna mellan de tolv universiteten rivas, så att de tillsammans utgör ett kraftfullt vetenskapscentrum.
Så vi tar Öresundsuniversitetet på orden:
Två undersökningar som gjordes i augusti tecknar en bild av Öresundsregionen som stämmer dåligt med självbilden – eftersom Öresundsuniversitetet i realiteten inte alls samlat sina styrkor under ett tak. Det visar både en undersökning av de senaste tio årens referenser inom det medicinska området fysiologi, med många undergrupper, och en världsomspännande ranking av universitet.
– Magasinet LabTimes offentliggjorde en lista över de mest refererade forskarna inom fysiologi under perioden 1996-2006. Bara två forskare från Öresundsregionen finns med bland de 30 mest refererade europeiska forskarna under tioårsperioden. Båda två är från Köpenhamns universitet, medan ingen från den svenska sidan av Öresundsregionen tagit sig in på listan. Andraplatsen intas av Jens Juul Holst, professor i medicinsk fysiologi på Biomedicinsk Institut, medan Bente Klarlund Pedersen, professor i integrativ medicin på Institut for Ortopædi och Intern Medicin, ligger på fjortonde plats. I gengäld hamnar Sverige som helhet på en sjätteplats på listan över de mest refererade europeiska länderna, med över 57.000 citat under perioden, medan Danmark följer strax efter på en sjundeplats, med över 50.000 citat. Men därifrån är det långt upp till första- och andraplatsen som innehas av Storbritannien och Tyskland, med omkring 200.000 citat vardera.
– När universiteten nyligen rangordnades i Academic Ranking of World Universities, också känd som Shanghai Jiao Tong-rankingen, kommer Lunds universitet bara på 97:e plats på listan över världens ledande universitet. Köpenhamns universitet hamnar på 45:e plats, även om det kommer som nummer åtta i Europa. Också för Lund ser det bättre ut i den europeiska rankingen, där universitetet ligger på 33:e plats. Men Stockholms universitet, Uppsala universitet och Karolinska Institutet i Stockholm kommer före.
Rapidus anser att regionens profil skulle bli skarpare om Öresundsuniversitetet samlade sina krafter och gemensamt började räkna vetenskaplig produktion och referenser. Vi behöver ett index där hela världen kan se regionens samlade vetenskapliga styrka. Man kan invända att det är mot reglerna, men vi saknar det jämförelseunderlaget eftersom Öresundsregionen gång på gång blir utdömd ur eliten i internationella rankingar där man bara räknar enskilda universitet.
Vi har ofta påstått att Öresundsregionen är ett vetenskapligt kraftcentrum. Vi måste bara visa det. I dag vågar Öresundsuniversitetet inte göra det trots att vinsten vore ett unikt marknadsföringsredskap. Några försök har gjorts, men det var så länge sedan som år 2000.
Då gick professor Christian Wichmann Matthiessen från Geografisk Institut i Köpenhamn samman med Anette Winkel Schwarz och Søren Find från DTU om att jämföra Öresundsregionen med världens ledande vetenskapscentra. De mätte vetenskapliga artiklars ursprung inom ”hårda” vetenskaper som medicin, naturvetenskap och teknik. Hela världens artiklar registreras i ”Science Citation Index”, där de tre forskarna sökte på författarnas härkomst. Då hamnade Köpenhamn-Lund på fjortonde plats, medan London, Tokyo-Yokohama och San Francisco-området blev de tre vinnarna. Mätte man i stället forskarnas referenser till varandras artiklar hamnade Öresundsregionens forskningsproduktion så högt som på tionde plats i världen.
Och det är inte så dåligt trots allt. Men sedan dess har Öresundsuniversitetet inte följt upp frågan och murarna mellan universiteten och högskolorna i regionen är långt ifrån rivna. Man kunde ana dem på CopenMind-utställningen, där alla medlemsuniversiteten satt i var sin hörna.
Vad är det då som går fel? Jo, vi är tillbaka vid lovtalen. De gemensamma styrkorna är en illusion så länge de inte är konkreta och synliga när Öresundsregionen presenterar sig utåt. Gemensamma projekt kan väcka uppståndelse – det såg man i februari i år. Då fick Öresundsregionen ett av EU-kommissionens RegioStar-priser för Europas mest innovativa, regionala projekt. Priset gick till ett program inom Öresund Science Region i kategorin ”Stöd till kluster och företagsnätverk”. RegioStar-juryn deklarerade att ”Detta är ett lysande exempel på en triple helix-tillväxt”.
Triple helix står för samarbetet mellan forskning, samhälle och industri. Och om Öresundsuniversitetet ska kunna ta till sig tillväxten ytterligare krävs just synliga, samlade resultat som forskning, samhälle och industri kan marknadsföra sig med.
