Kort sagt: Livsmedelssektorn sätts i centrum när Kristianstads kommun ska stärka sin konkurrenskraft med en ny profil.
Planen är offensiv, men framför allt vettig eftersom den inte greppar över för mycket, något som fler kommuner borde fundera över.
Nu är det avgörande att kommunen lyckas engagera näringslivet och dess företrädare i profileringsarbetet, för att i samarbete med den akademiska världen kunna lyfta livsmedelsbranschen till en högre kompetensnivå.
Av Thomas Frostberg
Tajmingen kunde ha varit bättre.
Tisdag: Kommunfullmäktige beslutar om planen för ny profilering av Kristianstad som kraftcentrum för livsmedelsindustrin.
Torsdag: Swedish Meats, ledande arbetsgivare inom livsmedelsbranschen i Kristianstad, varslar 110 personer om uppsägning.
Det låter som ett misslyckande från start, men innebär egentligen bara att satsningen på livsmedelsprofilen blir ännu viktigare för att skapa ett lyft till en mer högteknologisk nivå.
* Planen bygger på en analys av vilka styrkor kommunen redan har. Andelen anställda inom livsmedelsindustrin är hög i Kristianstad och kommunen pekades i en rapport förra året ut som en av tre-fyra stödpunkter i ett skånskt livsmedelskluster. Grundförutsättningarna finns med andra ord redan och arbetet handlar på kort sikt om att formulera budskapet bättre. På längre sikt måste branschen utvecklas – mer om det nedan.
* Den alternativa strategin, som använts och misslyckats allt för ofta i andra kommuner, hade varit att bestämma vilken kompetens kommunen VILL ska bli dess profilområde och sedan försöka skapa en ny näringsstruktur från grunden. Tydligast var detta under åren 1999-2000 då varje stad med självaktning skulle bli ett IT-kluster, men få lyckades. Även Kristianstad har haft sin del, med ett tydligt inslag av lillebrorskomplex gentemot sydvästra Skåne. Det är lovande att man nu tycks börja skaka av sig detta och vågar satsa på en egen väg.
Därmed inte sagt att framgången är självklar, tvärtom. Den nya profilen kommer genast att sättas på prov när den nu ska förverkligas. En rad förhållanden lägger hinder i vägen och några faktorer är direkt avgörande för att satsningen ska bli framgångsrik.
1) Livsmedelsbranschen präglas av lägre utbildningsnivå än andra branscher. Konkurrenskraften kan aldrig ligga i den grundläggande livsmedelsproduktionen, eftersom det alltid finns andra länder som kan producera ännu billigare. Det är förklaringen till Swedish Meats nedskärning. Potentialen ligger i stället i förädlingsledet i bred mening – tekniska lösningar för effektivare produktion, kvalitetskontroller, smaksättning, förpackningsdesign, logistisk och i slutändan även marknadsföring och försäljning.
Kopplingen mellan livsmedelsföretagen och den akademiska världen blir avgörande för att skapa denna spetskompetens. Vid Högskolan i Kristianstad finns redan ett centrum för livsmedelskvalitet och nästa höst startar en treårig gastronomiutbildning, som kan bli ett viktigt inslag i mixen.
I nästa steg finns forskningsparken Krinova med huvudinriktning på humankapital samt miljökunnande. I skärningspunkten med livsmedelssektorns behov inom dessa områden finns intressanta möjligheter att utveckla expertkunnande.
2) Av samma anledning måste samverkan med övriga Skåne och Öresundsregionen stärkas, bland annat den livsmedelsforskning som bedrivs vid Lunds universitet. Livsmedelskunnandet är inte unikt i Kristianstad, men har en egen inriktning som möjliggör samarbete snarare än konkurrens. De övriga områdena är Malmö/Lund/Eslöv samt Helsingborg och tillsammans skapar de en klusterpotential i Skåne, enligt Region Skånes rapport Skånska kluster och profilområden.
Dessutom måste Kristianstad knyta sig till den 200-miljonerssatsning som görs på innovationer i den skånska livsmedelssektorn, med stöd av Vinnovas VinnVäxt-program. I dagsläget är Kristianstad inte direkt involverat i planerna.
3) Men den allra viktigaste faktorn för framgång är att kommunen lyckas engagera det lokala näringslivet i den nya livsmedelsprofilen. Erfarenheten är att det i slutändan är svårt att få strängt upptagna bolag – och framför allt deras chefer – att lägga tid och pengar på ett profilerings- och marknadsföringsarbete som inte är direkt egennyttigt.
Satsningarna ska visserligen ge något tillbaka även till företagen på sikt, men det krävs ett mått av samhällsengagemang i företagsledningarna för att de över huvud taget ska engagera sig i ett externt profileringsarbete.
I slutändan handlar det om enskilda personer. Här måste Kristianstad bli mycket bättre på att identifiera och lyfta fram sina näringslivsprofiler inom livsmedelssektorn, inte minst från de innovativa livsmedelsföretagen.
