Direkt efter att rean har tagit slut är det tomt i butikerna tills säsongens nyheter börjar dyka upp. När butikerna består av banker, investerare, riskkapitalister, fonder och andra som förser tillväxtbolag med kapital får de till uppgift att uppfostra en hel generation entreprenörer, som har vant sig vid att det alltid är rea på pengar. Nu är det plötsligt ordinarie pris igen. Normalpris på pengar riskerar att få kreditmarknaden att se ut som en persisk matthandel som slutat med sin evighetsrea.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus nostalgiredaktör
Det finns minnen som avslöjar vår ålder direkt. Som att komma ihåg ränta, inflation och bara två tv-kanaler (som båda två alltid visade bulgariska dockfilmer när jag äntligen var färdig med hemläxorna). Clickbaitrubriker om RÄNTECHOCKEN imponerar inte på oss som hade tvåsiffrig ränta på våra första bolån.
Men en titt i Sparbanken Skånes halvårliga rapport om hur den skånska konjunkturen mår får oss grånade att inse att de där udda företeelserna från vår ungdom verkligen kommer att chocka dagens stjärnentreprenörer. Visserligen befinner vi oss just nu i Guldlockszonen, den tredje tallriken gröt som varken är för varm eller för kall, men det gäller att njuta snabbt innan pandemiekonomin blir inflationsekonomi.
Det finns ju så mycket att vara glad över om man lever i nuet. Skånes ekonomi växte under 2020, till skillnad från i princip resten av landet. Så även antalet jobb och arbetsmarknaden repade sig snabbt. Klassiska Rapidusbranscher som IT och kommunikation har dessutom vuxit ännu mer, vilket ger framtidshopp.
Men så är det den där räntan och den där inflationen (än så länge håller de bulgariska dockfilmerna sig borta, tack och lov). Skenande kostnader för energi gick någorlunda att leva med under en eller två milda skånska vintrar, men det är något annat när allting blir dyrare samtidigt. Inte minst pengar. Att sätta tillväxt före vinst har dragit in miljarder till påstådda svenska teknikunder som Spotify och Klarna, men mycket mindre företag har hängt med i kölvattnet. När det blåser upp till storm kan tillväxtbolagen i stället straffas för jättarnas oansvariga slöseri med riskkapital.
Jag är inte särskilt orolig för Årets Rapidusföretag som Spiideo och PinMeTo och andra som bestämmer sig för att göra av med riskkapital för att kunna växa. De har nått marknadsnivåer som gör att de bara kan bestämma sig för att börja gå med vinst och upphöra med snabb tillväxt tills pengarna har blivit billigare igen. Problemen är de skyhöga värderingarna som bygger på en framtid som kanske aldrig kommer. Life science-sektorn började få det svårare att ta in riskkapital redan i fjol. I många fall oförtjänt, i andra för att värderingarna inte bara var uppblåsta ballonger, utan luftskepp i Hindenburgstorlek.
Det första som måste hända är att nästa generation företagare lär sig att rent slöseri med riskkapital inte är något att sträva efter. De största spenderarna påminner nu mindre om tekniska innovationer och mer om pyramidspel – ju senare du går in, desto mer förlorar du. De som håller i plånböckerna har redan justerat sina värderingar nedåt.
Hur surt det än känns så måste entreprenörerna acceptera det och hålla hårdare i andras pengar när det kostar mer att fylla på med nya. Annars blir hela riskkapitalmarknaden lika öde som en persisk matthandel som efter 30 års utförsäljning med 75 procents rabatt faktiskt avslutar rean och återgår till ordinarie pris. Ingenting är gratis längre. Inte ens pengar.
