Kort sagt: Än en gång ser det ut som att ägarbild slår ut kompetens i det företagsekonomiska spelet. Nedskärningarna på Sony Mobile känns väntade och tyvärr även logiska. Frågan är vad som händer på sikt med sajten i Lund, när nu ägarna punkterar hjärtat, hårdvaruutvecklingen.
Av Kristian Svensson, chefredaktör
I ett besked om att 1.000 personer tvingas ut på gatan för att hitta nya jobb är det svårt att hitta någon omedelbar logik.
Men. Den finns och bottnar i senaste årens tekniska och kommersiella utveckling på mobilmarknaden — och givetvis det faktum att Sony Mobile, med 2.500 anställda och 500 konsulter i Lund, numera har heljapanska ägare.
Mjukvara och applikationer har blivit allt viktigare för en mobiltelefon, medan hårdvaran blir mer och mer standardiserad. Dessutom är mycket av hårdvarans intelligens i dag redan implementerad på de kiselchip som mobiltillverkarna köper in från underleverantörer som Qualcomm.
I Lund har kärnkompetensen historiskt sett varit just kretskort, antenner och mekanik. I dag är behovet av hårdvaruutvecklare betydligt mindre och den konsekvensen drabbar nu medarbetarna på Sony Mobile.
Parallellt med denna industriella trend har Sony också rasat i marknadsandelar.
I senaste mätningen från Gartner, som publicerades förra veckan, halkar teknikjätten ut från listan över världens tio bäst säljande mobiltillverkare. Numera ingår bolaget i Others. Klabbet, ni vet. Det är första gången det händer sedan bildandet av Sony Ericsson 2001.
I vintras blev det en nyhet att det formella huvudkontoret flyttades från London till Lund, och i somras braskade rubrikerna att huvudkontoret skulle ligga i Tokyo. Detta har dock inte spelat någon roll för dagens situation.
Ödet för mobilutvecklingen i Lund tog en ny kurs i samma ögonblick som Ericsson beslutade att kliva ur sitt hälftenägande.
Sony Mobile är i dag ett litet segment i en global elektronikkoncern. Därmed har ytterst svårbedömda krafter satts i rörelse vad gäller framtidsbeslut. För i en värld av obegränsade möjligheter till långdistansjobb är det fortsatt fysiskt avstånd som avgör var tunga investeringar och smärtsamma nedskärningsbeslut hamnar.
Många gör i dag jämförelser med AstraZenecas avvecklingssbesked i mars 2010. Visst, det finns likheter i just att det handlar om besparingar och att ägarbilden förmodligen haft en betydelse. Men annars är skillnaderna stora.
Chockeffekten var maximal när AstraZeneca släppte sin bomb. I jämförelse har Sony Mobile, tidigare Sony Ericsson, steg för steg monterat ner sin verksamhet. Bolaget har gjort miljardförluster och det har varit tydligt att något behöver göras. Faktum är att sedan 2008 har 1.500 anställda och inhyrda konsulter lämnat sajten i Lund, vilket innebär att en än större neddragning redan skett.
Efter AstraZenecas besked rusade alla till undsättning. Det togs en mängd initiativ, både från privat och offentligt håll, till synes dåligt koordinerade. Och som Rapidus kunde berätta i förmiddags har räddningsarbetet efter morgonens varsel dragits igång.
Pia Kinhult ska tillsammans med Mats Helmfrid och universitetsrektor Per Eriksson leda en styrgrupp för klusterorganisationen Mobile Heights, som får uppdraget att driva arbetet med att minimera nedskärningens negativa effekter. På pappret ser det bra ut, med representanter från såväl offentlig sektor som akademi och privat näringsliv.
Den största skillnaden mot uppstädningen efter AstraZeneca är att där kretsade kraftsamlingen till stor del runt fysiska byggnader och värdefull labbutrustning. Vad gäller Sony Mobile är lokalerna betydligt mindre specialiserade, och vi har redan sett mjukvarubolaget QlikTech ta över ytor efter tidigare neddragningar. Förhoppningsvis kan efterarbetet denna gång ge mer konkreta effekter för de anställda och konsulter som nu förlorar fotfästet.
I Lund ska alltså inriktningen framöver vara mjukvara och applikationsutveckling, inom det öppna operativsystemet Android. Därmed konkurrerar de skånska medarbetarna med en betydligt bredare kompetensbas, inte minst i Silicon Valley och Asien.
Tyvärr känns det som att livsnerven tunnas ut, när den innersta kärnverksamheten nu visat sig obsolet. I och med att konkurrensfördelarna suddas ut blir också avståndet till de högsta beslutsfattarna en allt svårare faktor att hantera.
