Kort sagt: I tio års tid har vi matats med formuleringar som hållbar utveckling, gröna inköp och så vidare. Är det floskler? Inte bara, frågeställningarna slår direkt igenom i resultaträkningen. Och det är upplagt för att regionen ska profilera sig mot miljömässig hållbarhet, visar flera exempel.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
På en av Öresundsregionens verkligt stora aktörer, Novozymes A/S, sitter en direktör. Inte bara en chef, utan en direktör, för hållbar utveckling. Han heter Claus Stig Pedersen.
Med glimten i ögat kan han reflektera över att ett jobb med hippie-status nu blivit något för direktörsrummen. Bakom finns en förklaring som är tankeväckande för hela regionens näringsliv — hållbarhet är big business.
En snabb uppdatering om Novozymes: bolaget är världens största producent av enzymer åt allt från tvättmedel till bioetanol. Verksamheten omsätter tio miljarder danska kronor årligen och genom miljötrimmade tillverkningsprocesser har man genom årens lopp undgått att släppa ut 40 miljoner ton CO2.
Men glöm klimatet en stund och titta istället på nedersta raden i resultaträkningen.
Novozymes vet att förbrukarna ställer krav. Och världen är transparent. Vi är nästan alla publicister med mobiler och kameror, och kan uppdatera allt överallt hela tiden på Twitter, Facebook och så vidare. Även när företag uppför sig illa. Ingen kan gömma sig.
I USA tog butiksjätten Walmart tankegången till sig. Koncernen ställde plötsligt krav på miljömässig hållbarhet hos leverantörerna. En del gick i konkurs eftersom de inte klarade kraven. Andra inrättade sig i ledet och spelade i sin tur bollen vidare till underleverantörer som Novozymes. Som Procter & Gamble, tillverkare av allt från Pampers blöjor till vaccin och med en omsättning större än många länders BNP. Eller Unilever, som säljer 160 miljoner produkter om dagen inom allt från mat, rengöring och omvårdnad. I båda fall är Novozymes en underleverantör som måste se benhårda inköpare från Walmart i ögonen. Hippien är död — Claus Stig Pedersen går i kostym.
Hållbarhet är en avgörande konkurrensfaktor också för Öresundsregionen och kan bli ett länge saknat samlat varumärke för Skåne och Storköpenhamn. Och det händer saker på området:
Danska Miljöministeriet har sjösatt ett samarbete mellan offentliga och privata inköpare, Forum for bæredygtige indkøb. Lägger man ihop privata och offentliga inköp handlar det om 2.300 miljarder danska kronor om året. Det motsvarar 70 Öresundsbroar. Sådana belopp utgör en enorm förhandlingskraft till att få såväl bättre miljövillkor som resultat på sista raden.
Organisationerna strömmar in till det nya forumet där utväxling av kunskap och erfarenhet är dragplåstret. Vice ordförande är Jakob Lamm Zeuthen från arbetsgivarorganisationen Dansk Erhverv och just kopplingen mellan det offentliga och privata kan visa sig fruktbar. Offentliga verksamheter är ofta bäst på gröna inköp, medan företagen har större erfarenhet av att ställa sociala krav i en globaliserad värld, där problem med arbetsmiljö och mänskliga rättigheter spelar in. De kraven har först nyligen blivit aktuella för offentliga inköpare.
Men blir då inte inköpen mycket dyrare? Nej, inte nödvändigtvis. Det handlar om sunt förnuft, bland annat om att köpa saker av kvalitet som håller.
Tyska jättekoncernen Bayer, som precis har flyttat 140 medarbetare till Ørestad, har också sett nyttan med det hållbara tänkandet. I sitt profileringsarbete lägger bolaget årligen fram en Sustainable development report” om hur koncernen praktiskt använder FN:s tio riktlinjer i avsiktsförklaringen Global Compact.
Samma Global Compact lockade i slutet av maj 500 företagsrepresentanter till en hel vecka på FN:s nordiska kontor i Köpenhamn för att lösa sociala och miljömässiga utmaningar. Resultaten ska användas på FN-konferensen om hållbar utveckling i Brasilien i juni nästa år, Rio+20. Både Danmark och Sverige har beslutat att företag som levererar till stat och kommun ska följa FN:s principer.
Viljan finns alltså. Något måste dock hända i Öresundsregionen. Forum for bæredygtige indkøb är inte ett Öresundsprojekt. Det är ingen som utnyttjar att Sverige och i synnerhet Skåne har samma problemställningar som i Danmark, även om man ganska lätt skulle kunna skapa en gemensam agenda, gemensamma mål och arbeta för ytterligare delning av kunskap.
På många håll är universitet, företag och offentliga institutioner igång med att säkra hållbara strategier, men ingen berättar samlat om det. Øresund Environment fick i våras dödsstöten, och det pågår för tillfället bara ett litet samarbete mellan Copenhagen Cleantech Cluster och dess skånska partner.
Vi har behov av en kraftsamling för att utnyttja den gemensamma viljan till hållbarhet och använda den i en långt mer organiserat varumärkesarbete. Men konkurrensen är stenhård; vilka städer eller regioner världen över vill inte vara föregångare inom miljötänkande? Rapidus föreslår en investering i en gemensam miljömärkning för regionens hållbara produktion och innovation. Sälj Öresundsregionens hållbarhet — och sälj den hårt!
Klik her for at se dansk version af artikeln
