Kort sagt: Att Region Skåne delvis börjat titta sig själv i spegeln inom innovationsarbetet är ett steg i rätt riktning. Men fokusområdena hållbara städer, smarta material och personlig hälsa är för komplicerade och trögrörliga för att ge något större genomslag de närmaste åren.
Av Erik Olausson, chefredaktör
Som Rapidus rapporterade igår sväller det offentligt finansierade innovationssystemet i Skåne. Enligt den halvtidsgenomgång av innovationsstrategin fram till 2020 som Region Skåne själva beställt har antalet aktörer på sex år ökat från 50 till 80. Finansieringen har samtidigt stigit från 1,2 till 1,4 miljarder kronor, där 90 procent kommer från offentliga källor.
Det är fortfarande en öppen fråga om vi får valuta för dessa skattekronor. Någon exakt kontrollgrupp att jämföra med finns så klart inte och det är därför omöjligt att säga hur många framgångsrika företag som startats och växt till sig i Skåne tack vare vårt offentligt finansierade innovationssystem och hur många som hade kommit till i alla fall.
Den 150 sidor långa rapporten som nu landat på regionpolitikernas bord indikerar ändå att allting inte står rätt till. Även om många förbättringar lyfts fram går utvecklingen åt fel håll på en rad punkter. Antalet aktörer ökar, vilket gör innovationssystemet mer svårnavigerat och ökar risken för överlappning och inbördes konkurrens. Samarbetet med Danmark har nästa helt gått i stå. Och värst av allt, Skåne halkar efter de övriga heta regioner i Europa som länet så gärna vill jämföra sig med. Därmed blir målet att vara Europas mest innovativa region 2020 mer avlägset för varje år som går. På artigt konsultspråk skriver rapportförfattarna att Skånes tillväxtpotential är ”delvis outnyttjad” vilket mest låter som ett snällt sätt att säga att läget är uselt.
Att stoppa mer pengar i ytterligare projekt och organisationer som ska hjälpa andra bli mer innovativa är alltså knappast någon lösning. Då är det hoppfullare med de tre fokusområden som pekats ut av Firs, Forsknings- och innovationsråd Skåne, och som arbetet allt mer kommit att kretsa kring. Här handlar det framförallt om hur det som redan är offentligt finansierat eller styrt – stadsutveckling, sjukvård och materialforskning kopplat till Max IV och ESS – ska bli mer innovativt i sig självt och samtidigt kunna agera grogrund för nya entreprenörsprojekt.
Problemet är att dessa satsningar främst kan bära frukt på mycket lång sikt:
*Det är inget snack om att hälsovården kommer vara allt mer skräddarsydd i framtiden. Förmågan att kartlägga våra gener och utvecklingen av uppkopplade prylar gör det möjligt, den åldrande befolkningen och de ökande vårdkostnaderna gör det nödvändigt. Här är alltså Region Skåne inne på helt rätt spår. Men sjukvården är också en mycket konservativ och trögrörlig koloss. Det handlar inte bara om en ingrodd kultur utan om nödvändiga regler för att skydda integriteten och patientsäkerheten. Resultatet är likväl att entreprenörer som försöker vitalisera vården med ny teknik själva går under på kuppen.
*Inom materialforskning ger Max IV och ESS givetvis Skåne en unik position. Här medfinansierar Region Skåne projektet ProNano, som ska mynna ut i en nanoteknikfabrik för testserier uppe på Brunnshögsområdet. Potentialen är enorm, men det är också kostnaderna. Titta bara på Glo och Sol Voltaics, som tillsammans bränt ett miljardbelopp i arbetet med nya nanoteknikbaserade material i solceller och lysdioder. Dessutom har Max IV bara precis börjat köras för fullt och ESS är fortfarande inte mycket mer än en nedgrävd acceleratortunnel. Det kommer ta många år innan vi får se första avknoppningsbolaget som bildats efter upptäckter gjorda på de nya forskningsanläggningarna i Lund.
*Inom hållbara, smarta städer är trösklarna lägre. De nya, öppna nät för sensorer och uppkopplade prylar som både Lund och Helsingborg håller på att bygga upp i stadskärnorna kan till exempel rätt snart generera nya innovationer och uppstartsbolag. Men stadsbyggnad är också en kommunal angelägenhet där detaljplaner, bygglov och överklagandeprocesser tenderar att försena och fördyra nya initiativ.
Det är positivt att Region Skåne, Malmö stad, Lunds universitet och de övriga spelarna i Firs börjar titta sig själv i spegeln och rikta innovationsarbetet mot den egna, offentliga verksamheten. På sikt kan det ge stor utdelning. Men det räcker knappast för att göra Skåne till Europas mest innovativa region 2020.
