Kort sagt: Malmö högskola har ända sedan starten i slutet av 90-talet betraktats som något av en låtsashögskola, utan riktig akademisk höjd. Med anrika Lunds universitet som närmsta granne är det svårt att tvätta bort den nidbilden.
Det har inte hindrat Malmö högskola från att växa till sig i skuggan av Lund och skapa en stark position. Men fortfarande begränsas verksamheten av att det bara är en högskola. Ett naturligt steg vore därför att högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg i budgetpropositionen på måndag föreslår att Malmö högskola blir universitet.
Av Thomas Frostberg och Erik Olausson
Sveriges senast tillkomna universitet – Växjö, Örebro och Karlstad (1999) samt Mittuniversitetet (2005) – hade alla cirka 9.000-10.000 inskrivna studenter förra höstterminen. I Malmö var antalet nära 14.000 studerande, enligt Högskoleverkets statistik.
Malmö är inte bara störst bland svenska högskolor, där finns dessutom fler studenter än vid flera av de existerande universiteten. Inte ens Umeå universitet med drygt 18.000 studenter ligger särskilt långt före i storlek.
Nu är storleken inte det enda som spelar roll för om en högskola ska kvalificera sig till universitetsstatus. Det handlar också om vilken bredd som finns i utbildningarna. Här har Malmö svårare att konkurrera med sina 90 utbildningsprogram och 500 kurser. De fyra universitetsnykomlingarna har alla fler kurser och i Växjö finns dessutom fler utbildningsprogram.
Vill man vara elak – och det finns fortfarande gott om kritiker som vägrar acceptera att Malmö fått ett eget akademiskt lärosäte över huvud taget – kan man dessutom konstatera att viktiga delar av Malmö högskolas verksamhet utgörs av utbildningar som knoppades av från Lunds universitet när högskolan bildades. Eller tvingades bort från universitetet, om man så vill – för etableringen av Malmö högskola motarbetades i det längsta av ledande personer i Lund. Det handlar bland annat om Lärarhögskolan och Tandvårdshögskolan.
Inom humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen har Malmö högskola ett lapptäcke av utbildningar och kurser som litteraturvetenskap, mänskliga rättigheter och språkkurser i svenska och engelska. Däremot saknas naturvetenskap, juridik och inte minst en egen läkarutbildning, trots existensen av Universitetssjukhuset MAS i staden.
På forskningssidan har Malmö högskola ett 100-tal egna doktorander inom medicin och hälsa. Ytterligare cirka 100 doktorander utför sin forskning vid Malmö högskola, men tillhör av formella skäl bland annat Lunds universitet, Kungliga tekniska högskolan i Stockholm och Blekinge tekniska högskola. Växjö, Karlstad och Mittuniversitetet har i storleksordningen 200-300 doktorander vardera, medan Örebro har 400. Här ligger Malmö alltså ganska bra till, trots att man bara får utbilda doktorander inom ett mindre antal ämnen.
Även när det gäller den tredje uppgiften, samverkan med samhället, ligger Malmö högskola långt fram, i synnerhet när det gäller kontakter med näringslivet och utbildningar i entreprenörskap. Så sent som i våras lyfte Högskoleverket fram Malmö som ett av fyra lärosäten i landet som utvecklats bäst på just det här området under senare år.
Sammantaget har Malmö goda förutsättningar att kunna uppgraderas till universitet. De avgörande hindren ligger i för dålig bredd inom grundutbildningen och för liten forskningsverksamhet, något som Lars Leijonborg enkelt kan åtgärda om han vill. På måndag presenterar regeringen sin budgetproposition, som styr anslagen till högskolor och universitet. Senare i höst presenteras också en forskningsproposition som regeringen redan har lovat ska innehålla en kraftfull satsning på svensk forsknings- och innovationsverksamhet.
Det skulle vara en viktig satsning, inte bara för Malmö utan för hela södra Sverige, om regeringen ökade anslagen till Malmö med sikte på att göra högskolan till universitet. Den positiva effekt Malmö högskola redan har haft på stadens och regionens utveckling skulle förstärkas ytterligare genom den tyngd en universitetsstatus innebär. Inte minst skulle spetsforskningen vid högskolan få en rejäl skjuts framåt om Malmö fick rätten att examinera doktorander inom alla discipliner.
För Lars Leijonborg finns också personliga skäl att agera. Högskole- och forskningsministern anses inte tillhöra de tyngsta posterna i regeringen, trots att det är ett ansvarsområde som känns betydligt mer spännande än många andra. Innan Leijonborg lämnar regeringen, vilket lär ske i god tid före nästa val, behöver han genomdriva några reformer som final på sitt politiska liv. Forskningspropositionen i höst är en sådan milstolpe för honom personligen. Samtidigt är det svårt att få credd för ett politiskt beslut som får gradvis effekt utspritt över många år. Ett beslut om att ge Malmö ett universitet kommer lämna ett mycket tydligare avtryck.
Leijonborg kanske inte precis blir hedersprofessor vid det kommande Malmöuniversitetet. Man har nog lärt sig av fadäsen i Örebro, där det väckte ramaskri när statsminister Göran Persson tackades för universitetsstatusen med en doktorshatt. Däremot ser vi framför oss hur Malmö högskola skapar ett eget universitetssigill med lejon och krona – till förväxling likt Leijonkungen.
