Kort sagt: 22 juni hålls det mest avgörande mötet om Öresundsregionens framtid på 15 år. Antingen tas kraftfulla beslut om framtida samarbete. Eller så bombar man samarbetet tillbaka till tiden före broinvigningen.
Av Keld Broksø, Köpenhamnsredaktör
Det är en offentlig hemlighet att Öresundssamarbetet befinner sig i sin djupaste svacka sedan bron kom till. Sommarens toppmöte i Kristianstad kan ge ny energi. Men det kräver tydliga beslut om det framtida samarbetet och måste förberedas i god tid, så det finns en färdplan efter 22 juni. Alternativet är ytterligare ökenvandring och att samarbetet passerar ”point of no return”, den kritiska punkt då det blir mycket svårt att återfå handlingskraften.
Än så länge har det varit svårt att få klarhet i ramarna för mötet. Antingen för att planläggningen hålls så hemlig att den för tankarna till det gamla Sovjet, där enbart experter kunde gissa sig till vad som låg bakom Moskvas tomma uttalanden. Eller för att de inblandade aktörerna inte själva har en aning.
Vi vet bara att mötet har det fluffigt formulerade målet att ”stärka samarbetet över Öresund”. Hur då? lyder den naturliga frågan.
Rapidus har försökt gräva djupare, men ingen klar dagordning utkristalliserar sig. Det är anmärkningsvärt när 200 höjdare från kommun- och regionstyrena på båda sidor sundet deltar. Istället ger Rapidus därför ett förslag på fem centrala punkter för mötets agenda:
- Beslutet om Greater Copenhagen definierar spelplanen. Några av Rapidus källor bedömer att Skåne kommer gå med, men allt kan hända. Det viktiga är därför att toppmötet ger ett klart besked: är varumärket Greater Copenhagen en död sill inom Öresundssamarbetet, eller satsar vi? Osäkerheten är förlamande, så region- och kommuntopparna bör därför säga tydligt ja eller nej till Greater Copenhagen senast 22 juni.
- I ett kryptiskt pressutskick talar Region Skånes högsta politiker Henrik Fritzon (S) om att ”Öresundssamarbetet ska omorganiseras” och han önskar ” finna gemensamma samarbetsformer som kan förbättra möjligheterna att attrahera investeringar och öka tillväxten”. Har vi inte sagt det i 15 år? Rapidus var närvarande på generalförsamlingen för Medicon Valley Alliance, som nu reducerats till en nätverksorganisation. Alltså stick i stäv med ambitionen att attrahera fler investeringar. Följs planen ska MVA dock arbeta för mer internationell marknadsföring. Om inte via Greater Copenhagen så genom en ny gemensam plattform för att marknadsföra inte bara life science-klustret men även exempelvis miljöteknik och IT.
- Øresundskomiteen har den senaste tiden visat sig vara i det närmaste värdelös som samarbetsorgan och ledstjärna. Komiteen har på grund av konsensuskravet enbart kunna ställa frågor och inte gett några svar. Därför bör det på mötet den 22 juni läggas fast ramar för en mindre och mer beslutskraftig organisation. Borde inte en kvalificerad majoritet på exempelvis 80 eller 90 procent kunna besluta att vi alla ska arbeta för en Øresundsmetro eller en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör? Eller om hela regionen ska betecknas som Greater Copenhagen?
- ESS och Max IV saknar tillräcklig uppbackning. Øresundsuniversitetet och Øresund Science Region är hädangångna men man borde kunna kräva att politikerna den 22 juni kickstartar en efterföljare.
- Erfarenheterna från Öresundsregionen måste appliceras på regionen kring Fehmarn Bält. En rapport är på väg, men det går redan nu att peka ut många exempel på hur man inte ska göra. Om man den 22 juni kan enas om nya former för arbetet över Öresund ska Nordtyskland ha en roll däri redan från start och inte parkeras i det så kallade String-samarbetet. Lex Öresund säger att det är för sent att börja arbeta på integrationen när den fasta förbindelsen redan står färdig.
Ska vi vidare från 22 juni behövs ett starkt, gemensamt sekretariat. Det skulle kunna vara som ett ”Öresundsparlament” via en omdaning av Øresundskomiteen, som Region Skånes toppolitiker Henrik Fritzon (S) och Carl Johan Sonesson (M) dryftat i tidningen Dagens Samhälle. Men enigheten kring detta fattas ännu. Därför ser 22 juni ut att bli ett ”point of no return”.
