ÅRSKRÖNIKA: 2025 går till historien som året då skånska bolag försökte navigera ett makroläge som en Lundabo cyklar i motvind: det går framåt men ingen vet hur, skriver Jan Dahlqvist.
Öresundsregionen bjöd på internationella ambitioner, lokal dramatik och en entreprenörsanda som vägrade dö – trots att excel-arna skrek och CFO:erna såg ut som om de just fått vattenräkning från Malmö Stad. Ekonomin gjorde trots allt en “lagom” comeback under 2025.
Räntorna: nu med 20 procent mindre hjärtklappning
Inflationen kröp nedåt, räntorna följde efter, och svenska företagare började så smått våga tänka på framtiden igen. Ett tag trodde man att Riksbanken skulle sänka snabbt, men den var ungefär lika entusiastisk som en Helsingborgare som tvingas erkänna att något är bättre i Malmö.
Geopolitiken: inte ens Öresundsbron hade klarat svängningarna
Handelsregler, industripolitik, subventioner – allt ändrades lika ofta som tågen var försenade mellan Hyllie och Köpenhamn. Det var året då “resiliens” blev kodordet för:
“Vi får väl tillverka grejerna själva då.”
AI: från buzzword till brutalt verklig verklighet
AI blev standard i allt, från industriprocesser till kundtjänst. Ett tag misstänkte vi att till och med vissa kommunala beslut tagits av AI – men nej, så effektiva var de inte.
Malmö: Techscenen gjorde survival mode till utstyrsel
Startups i Malmö tog fram sina mest robusta affärsmodeller. Det var slut på gratisluncher och fluffiga visioner – nu gällde betalande kunder, helst innan lunch. De som lyckades var bolag med fokus, lönsamhet och ledningar som jobbade hårdare än kaffemaskinen på Minc.
Lund: Life science sa “håll min pipett” och levererade
Lund fortsatte att briljera med konkret vetenskap, högkvalitativ forskning och bolag som faktiskt kunde motivera sina värderingar utan att nämna “AI” i varannan mening.
Investeringarna var färre – men smartare. Och ja, ESS lyckades vara både löfte, frustration och framtid på samma gång. Som vanligt.
Helsingborg: Logistikens kungar fortsatte att regera
Helsingborgs företag tog logistiken till nya nivåer. Några hade till och med fungerande last mile–leveranser, vilket imponerade på resten av landet, som fortfarande bråkar med bud som lämnar paket bakom återvinningskärl.
Kristianstad och östra Skåne: Industrin gick som tåget (fast i tid)
Tillverknings- och energiindustrin investerade i automation, solceller och robotar – en sorts lokal industrirenässans. Folk svarade fortfarande i telefon, vilket gjorde regionen unik i Sverige.
PE i Skåne: Mindre champagne, mer skiftnyckel
2025 var året då Private Equity-husen i regionen gick från “köp och skjutsa vidare” till “skruva, fixa, lyssna och hoppas att grundaren inte får panik.”
Man hörde ofta: “Vi måste arbeta mer med kulturen.” “Har någon en stabil CFO hemma?” “Kan någon få den här grundaren att sluta mejla klockan 03.48?”
Det var året då PE och VC upptäckte att relationer ibland är viktigare än räntor. Och att skånska entreprenörer inte är rädda för att säga vad de tycker.
Så vad väntar 2026 för skånskt näringsliv?
1. Räntesänkningar – men lugna ner er. Det blir bättre, men inte “här kommer champagne”-bättre. Snarare “vi kanske anställer igen”-bättre.
2. Ett massivt M&A-år i regionen. 2026 blir året då många skånska bolag köps, säljs eller slås ihop. PE-husen är sugna. Industrin är sugen. Och några techbolag är… tvingade.
3. AI-native – nu även i Trelleborg. Företag som redan byggt om sina processer med AI springer ifrån. De som fortfarande säger “vi har en AI-strategi på gång” får det lika tufft som någon som försöker förklara “småstadsmentalitet” för en göteborgare.
4. Talangjakten hårdnar (igen). Särskilt i Öresund. Bra utvecklare, bra ingenjörer, bra operativa chefer – alla är hett villebråd. Det kommer vara lättare att boka bord på Vollmers än att anställa rätt person.
5. Öresundsregionen tar plats. Tack vare dansk kapitalstyrka, svensk innovationsvilja och tåg som ibland går får vi en region där bolag kan växa snabbare än någon av sidorna klarar själva.
Jan Dahlqvist
