Kommer vi i framtiden att tala om Lund som staden där nobelprisvinnande innovationer fick vingar – eller där emissionerna blev en egen industri? Det frågar sig Rapidus krönikör Jan Dahlqvist.
Det finns en säregen paradox i Lund. Staden har blivit något av ett epicentrum för börsnoterade forskningsbolag inom life science – en miljö präglad av innovationslusta, forskningsnära entreprenörskap och kapitalmarknadens törst efter nästa succé.
Av Lunds 49 noterade life science-bolag är det bara sex som visar vinst. Resten blöder pengar, år efter år. Har dessa bolag på börsen att göra?
Demokratisk finansiering
Förespråkarna menar att börsen är den mest demokratiska formen av finansiering. I stället för att vara beroende av enstaka riskkapitalister kan bolagen locka tiotusentals småsparare. Kapitalet kan i sin tur användas för att utveckla banbrytande läkemedel, ny diagnostik eller produktionsplattformar som annars aldrig hade sett dagens ljus.
Att gå till börsen tidigt ger dessutom synlighet, trovärdighet och möjlighet att använda aktien som valuta i partnerskap.
För forskningsbolag i Lund – där universitetsmiljön sprutar ur sig idéer – är det ett naturligt steg. Det är lättare att bygga en dröm på Nasdaq First North än i en anonym Excel-fil hos ett riskkapitalbolag i Stockholm.
Eviga emissionsmaskiner
Baksidan är minst lika tydlig. Att notera bolag utan intäkter innebär att man gör småsparare till riskkapitalister – men utan samma verktyg för att bedöma riskerna. De flesta bolag blir eviga emissionsmaskiner, där pengarna bränns i kliniska studier och där aktieägarna späds ut år efter år.
Frågan är hur mycket som egentligen kommer från verklig värdeskapande verksamhet – och hur mycket som bara är resultatet av ständiga kapitalinjektioner.
Det är talande att endast sex bolag från Lund faktiskt är lönsamma. De är undantagen snarare än regeln som visar att Lundamodellen fungerar.
Men för olönsamma biotechbolag på First North och Small Cap brukar nyemissionerna över tid ackumuleras till runt en till tre gånger börsvärdet.
För varje investerad krona i de olönsamma bolagen erhöll aktieägarna under 2024 en värdering på ca 50 öre. En 50-procentig nedgång. Småspararna riskerar att fastna i projekt som aldrig når längre än till lovande fas II-data.
Så har vi då att göra med en lovvärd forskningsfinansiering, eller en kapitalförstörande emissionsindustri?
Svaret är både och. Börsen har blivit en sorts förlängning av forskningsfinansieringen i Lund – och det är både dess styrka och dess svaghet. Utan börsen hade många idéer aldrig fått kapital.
Frågan är om vi i framtiden kommer att tala om Lund som platsen där Nobelprisvinnande innovationer fick vingar – eller där emissionerna blev en egen industri.
