Den som letar riskkapital på andra sidan Öresund gör klokt i att förstå skillnaderna mellan Stockholm och Köpenhamn. Rapidus delägare Jan Dahlqvist delar ett par erfarenheter efter 25 år i riskkapitalbranschen på båda sidor.
Krönika av Jan Dahlqvist
Efter 25 års erfarenhet som investerare, i båda länderna, har jag skaffat mig en del dyrköpta erfarenheter.
Som till exempel, att alltid dubbelkolla den danska vd:ns presentation. Den är ofta säljinriktad med ett viss form av överdrift. Vd i Danmark ser ofta inte styrelsen som en samarbetspartner, mer att hålla armlängds avstånd till. I Sverige är det ofta ett konsensussamarbete, där vi vill att alla skall ha tillgång till samma information.
Under 2024 reste danska startups cirka 1,1 miljarder euro i 112 rundor. Svenska startups fick in dubbelt så mycket: 2,4 miljarder euro.
Siffrorna kan tyckas paradoxala. Danmark är nämligen ofta smidigare i de riktigt tidiga faserna. I Köpenhamn finns stiftelser, universitet och skattemässiga incitament, bland annat för personaloptioner som lockar både talang och kapital tidigt. I Sverige är reglerna för kvalificerade optioner förbättrade men mer byråkratiska.
De båda länderna är dessutom bra på olika saker. Grovt generaliserat: Danmark har styrkan i life science och IT, Sverige i klimat, industriell omställning och deeptech.
Förstå kulturskillnaderna
Men det är inte bara skatter och sektorer som styr. Kultur spelar roll.
Och här kommer fördomarna: svenskar tycker ofta att danskar är lite väl snabba, ibland nästan vårdslösa i sina beslut. Danskar å sin sida kan uppleva att svenskar ägnar mer tid åt powerpoints än åt affären. Båda bilderna har ett korn av sanning – och båda är bra att ha i bakhuvudet när man korsar sundet.
Språkfrågan är en klassiker. Ska man kämpa på med skandinaviska för att bygga broar – eller gå rakt på engelska? Min erfarenhet är enkel: vid småpratet fungerar skandinaviskan fint, men i förhandlingsrummet är engelskan oftast säkrare. Det minskar risken för missförstånd, och gör dessutom att internationella investerare kan hänga på från början.
Hellre ett tydligt ja eller nej än ett kanske
Danska investerare är ofta rakare och snabbare i sina beslut. Hellre ett tydligt ja eller nej än ett utdraget kanske. Svenska investerare tenderar att vara mer processdrivna och konsensusinriktade. Men när svenskarna väl bestämt sig är de ofta beredda att ta större risk än danskarna.
Resultatet: en svensk startup i Köpenhamn får kanske ett snabbare besked men en mindre checkstorlek. En dansk startup i Stockholm kan få vänta längre – men med större kapital på bordet.
Räknar med fler möten i Stockholm
Kommunikationsstilen skiljer sig också: dansk informell direkthet kontra svensk strukturerad professionalism. Räkna med fler möten i Stockholm än i Köpenhamn.
När rundorna blir större krävs internationella syndikat. Svenska fonder kan skriva större checkar, men danska bolag är vana vid att snabbt bjuda in London- och USA-investerare. I senare faser leder ofta internationella fonder oavsett land. Resultatet blir att båda sidor behöver blicka utåt – men med olika förutsättningar.
Går det då att investera på andra sidan sundet? Jo, pengarna går båda vägarna:
Svenska Creandum och Kinnevik har varit tidiga i danska flaggskepp som Pleo och Vivino. Danska Heartcore och Byfounders har investerat i svenska bolag som Natural Cycles och Normative.
Flödet är alltså ömsesidigt – men drivet av sektorspecialisering snarare än nationella gränser.
Så vad krävs för att lyckas korsa sundet?
- Anpassa pitchen till mottagarens styrka – klimatbolag i Stockholm, diagnostik i Köpenhamn.
- Visa att du behärskar lokala incitamentssystem.
- Bygg syndikat med en lokal investerare och en internationell.
- Acceptera skillnaderna i riskaptit och stil – och använd dem till din fördel.
