I höst har jag jobbat i den besynnerliga svenska mediebranschen i 35 år. Det betyder antingen att jag började väldigt ung, att jag börjar bli gammal eller båda delarna. Men jag var inte beredd på att hamna på Rapidus, med allt vad det innebär. Det är jag oerhört tacksam för mitt i coronakaoset.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus kompgitarrist
Jag har varit på små tidningar och stora tidningar. Varit springvikarie, mellanchef, chefredaktör och till och med haft den något inofficiella titeln ”Wifstrands torped”. (Eventuellt har jag den igen, vissa lär sig aldrig.) Levt på att skriva och skytt skrivandet som pesten. Varit nära läsarna och så långt ifrån dem som möjligt. Varit superkommersiell och… nej konstnärlig är nog det enda jag inte varit. Inget av det förberedde mig för Rapidus.
Nu har Rapidus lilla vindskontor varit stängt i tre månader och jag börjar allt mer se ut som en korsning mellan valfri tysk hårdrockssångare och en statist i ”Apornas planet”. Äntligen fattar jag varför Mr Rapidus Himself alltid pratar om medlemmar i stället för läsare eller i värsta fall kunder. Rapidus bevakar inte det skånska näringslivet från säkert avstånd i något journalistreservat utan är mitt i smeten.
Vid det här laget är jag villig att inte prata om medlemmar heller. Jag säger hellre fans. Så stor är skillnaden mellan lokaltidningens (ofta med rätta) smågnälliga prenumeranter och Rapidus… ja fans. Som tipsar, stöttar, uppmuntrar och hejar på. Och som framför allt inte gnäller, även om jag själv gjort mitt värsta för att ge er något att gnälla om i dessa besynnerliga betraktelser som jag vägrar att kalla analyser.
Vår nya vikarierande säljare, Jan Wifstrand heter han visst, är nog en av de få mediesäljare i landet och kanske i världen som kan redovisa fler medlemmar varje månad. Inte gratisläsare, inte superrabatterade coronaerbjudanden utan riktiga medlemmar och fans som betalar precis lika mycket som alla andra. (Det kan också ha något att göra med nämnde säljares tävlingsinstinkt, som får Ingemar Stenmark att framstå som en ovanligt blyg buddhistmunk.)
Detta trots att Rapidus är lite annorlunda just nu. Vi har kastat bort våra rekommendationer om hur mycket och hur ofta vi ska rapportera och anpassar oss mer efter verkligheten (en skrämmande upplevelse efter nästan 35 år som journalist, där jag tyckt att verkligheten ska vara vänlig att anpassa sig efter vår deadlines).
Våra vanliga inflöden av nyheter har också sinat och tvingat oss att bli mer kreativa, vilket säkert bara är nyttigt. Och den lilla tappra redaktionen har inte träffats på över tre månader, något som säkert gjort oss mer effektiva än någonsin, men som också gjort att mer faller mellan. Som synes i just detta nyhetsbrev lyckas vi inte hålla vårt mål om noll rättelser heller.
Den som får hela sin världsbild från Rapidus (ungefär lika många som bygger hela sin tillvaro på Grönköpings Veckoblad) kanske undrar vad företagen skriker om, det skånska näringslivet går ju bra. Så enkelt är det förstås inte. Men vi har medvetet bestämt oss för att inte bara skriva om konkurser, det är tillräckligt många andra medier som gör sitt bästa för att deprimera läsarna just nu. Alltså lyfter vi extra mycket fram de kreativa lösningarna och de som kämpar på i motvinden. Det är inte så svårt, våra branscher är de mest innovativa i näringslivet och innovativa företag tenderar att komma med innovativa lösningar även till oväntade problem.
Grunden för Rapidus är ändå densamma. ”Först med nyheten eller inte alls” må vara ett språkligt märkligt första och sista budord, men det gäller mer än någonsin. Vi tänker inte börja köra copy-paste på pressmeddelanden bara för att det går snabbare. Och vi tänker envisas med att själva ställa frågor till alla, inte köra prefabricerade citat av typen ”det är bra att det går bra för vårt företag”.
Våra fans gillar det och därför kör vi på med vår treackordsrock med samma envishet som AC/DC, även om vi mer börjar se ut som Motörhead. I sommar blir vi ännu mer minimalistiska och oregelbundna, vi kommer ut när vi har något att berätta. Men fortsätt att tipsa mig på 070-773 44 56 eller niclas.lindstrand@rapidus.se.
Så från oss alla till er alla, tack för att ni finns och rock on!
