Årets studentutspring är inställt, åtminstone såvitt vuxenvärlden vet. I stället är det alla Skånes eventarrangörer som laddar för att rusa iväg så fort dörrarna öppnas. Men blir det för trångt får vi akta oss så inte besökarna springer åt andra hållet. Att ordna event för näringslivet är inte ett sprintlopp, utan ett maraton.
Av Niclas Lindstrand, Rapidus långdistansare
Äsch, vem som helst kan väl ordna ett event i coronatider? Koppla ihop nån som ställer frågor med nån som svarar på dem. Håll upp en skylt för Uffes Begagnade Däck och Korv i Hässleholm som får betala för att synas där. Och bli förvånad över att ingen tittar och att Uffe inte alls ger dig en regummering och en halv special för annonsutrymmet som han lovade.
Ungefär den nivån ligger alldeles för många av de digitala konferenserna på. Lycksökare dyker upp och tror att det är hur enkelt som helst. Tyvärr är sanningen den motsatta, ett digitalt event kräver minst lika mycket ansträngning som ett fysiskt. Inte nog med att tekniken måste vara perfekt, kraven på tempo och innehåll är också enorma.
Att se okända människor sitta och prata rakt in i en videokamera blir ungefär lika kul som att se en YouTube-video med färg som torkar i slow motion. Och hur mycket man än stör sig på klämkäcka programledare i tv så uppskattar man professionell käckhet mycket mer efter att ha sett glada amatörer fnissa och stappla sig genom ett taffligt manus. (Det sägs att om ett oändligt antal apor vid ett oändligt antal skrivmaskiner får oändlig tid på sig så producerar de förr eller senare Shakespeares samlade verk av ren tillfällighet. De digitala uppstickarna har manus som verkar vara skrivna av tre apor på sådär en kvart.)
Interaktiviteten är ju begränsad, även om det körs i form av en videokonferens. Handen på hjärtat, nog har du också funderat på om de andra deltagarna kan se att du kollar på YouTube samtidigt? (Det kan de tydligen. Förlåt.)
Värdet är helt enkelt lägre samtidigt som konkurrensen är stenhård i coronatider, det går ju att kolla på Neil Young som spelar akustiskt hemma på ranchen i stället för någon som håller en ändlös monolog om vattnets betydelse för sjöfarten eller något lika inspirerande.
Inte konstigt att Pehr Palm på Event in Skåne kallade det kosläpp när äntligen evenemangen startar igen. Eftersom arrangörerna lär försöka ta igen det förlorade halvåret, som riskerar att bli ett helår, blir det möjligt för den avancerade minglaren att gå på olika event dygnet runt, sju dagar i veckan. Samtidigt lär de nya digitala lycksökarna testa den mycket mer lönsamma analoga formen, så bara magsäcken (och möjligtvis levern) sätter gränsen för ur många event man pallar.
Fast för oss som har något som påminner vagt om ett liv är det ju inte möjligt att gå på allt. Alltså blir det rena blodbadet när portarna äntligen öppnas igen. Att ha överlevt coronan som arrangör kan bli en klen tröst när helsingborgarna prioriterar sitt ständigt lidande fotbollslag, malmöiterna sitt olidligt kaxiga dito och lundensarna mest bryr sig om handboll samt för utomstående oförståeliga spex.
Så är det bara att lägga sig ned och vänta på konkursen? Nejdå. Kvalitet lönar sig alltid, liksom erfarenhet. De som har tydligast koncept, starkast varumärken, bäst gäster, roligast mingel och trognaste partners kan komma ur stålbadet rena och fina.
Klart jag talar i egen sak, i övertygelsen att Rapidus är en av dessa och att ni saknat oss lika mycket som vi saknat er. Vår patenterade Malmöhälsning, en Benjamin Ingrosso-liknande huvudryckning och ett triftongförsett ”Hallaou” medför dessutom minimal smittorisk. Så vi ses på andra sidan. Kom gärna ihåg att det är god ton att vara påklädd även på underkroppen när minglet inte är digitalt längre.