”Näringslivet kan få bort gränskontrollerna”

Kort sagt: Gränskontrollernas virus sprider sig och är svårt att få bukt med. Nu har Danmarks kontroll varit igång i en månad. Praktiskt, ekonomiskt och politiskt är gränskontrollen en självförstärkande katastrof. Näringslivet har nyckeln till att få bort den.

Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör

Låt oss vara praktiska: Nyligen tog denna danska skribent en tågtur till Malmö. Gränskontrollen i Hyllie tog en kvart. På hemvägen var den danska stickprovskontrollen inte i funktion, men i verkligheten ska man räkna med en kvarts försening i båda riktningar för Öresundspendlare. Resenärer ska alltid ha med sig reselegitimation och vara ute i god tid.

Pendlare ska alltså sätta av en extra halvtimma om dagen/2,5 timmar i veckan/minst 120 timmar årligen – eller tre veckors extra arbetstid. Det ger produktionstapp och sänder ett förfärligt budskap till alla som kan stava till ”Öresundsintegration”.

I Helsingör har resenärer på färjan från Helsingborg blivit kollade både till fots och i bil den senaste månaden. Det är nämligen just en månad sedan Danmark tog efter Sveriges gränskontroll över Öresund. Dessutom fortsatte den danska kontrollen mot Tyskland.

Ovanstående visar varför gränskontrollerna måste bort. Vi kan inte på allvar prata om en sammanhängande Öresundsregion och fortsätta med kontrollerna. Och ännu mindre om en större Fehmarn-region från 2028. Öresundssamarbetet kräver folklig förankring och det hjälper inte att göra det krångligare med gränskontroller.

Gränskontrollen mot Sverige gjorde bland andra Fredrik Reinfeldt rasande på Danmark: ”Det finns en oss mot dem-tanke som styr hela världen för ögonblicket. Det är livsfarligt och kommer bara starta nya krig.” Men Sverige började, kan man då invända mot Reinfeldt. Under 2015 kom den svenska gränskontrollen: Den gav längre tågresor med ID-koll i både Danmark och Sverige. Från 2017 bara i Sverige. Sveriges ursäkt är fortfarande att bromsa flyktingströmmen. Danmarks ursäkt är Malmös bombspridning till Köpenhamn efter att två svenskar blev gripna för att spränga Skattestyrelsen.

Den sortens ursäkter är omöjliga att argumentera mot! Man kan bara säga att det uppstod ett starkare polissamarbete över Öresund efteråt. Tänk om det kommit tidigare, så vi sluppit gränskontroller. Och asylströmmen mot Danmark är nu den minsta på länge. Läget är därför nytt: Vi har nu både starkare polissamarbete och färre asylsökande. EU-kommissionen uppmanade därför Danmark i oktober att sluta med gränskontrollen mot Tyskland, men regeringen kom i stället med en ny kontroll mot Sverige. Det görs politik av att avskaffa kontroller – och då blir det galet. Högerflygeln skulle säkert tolka ett avskaffande som svaghet från de två regeringarna. Reinfeldts ”oss mot dem”-virus får visioner och helhetstänkande som offer.

En av de få grupper som kan bota det viruset är näringslivet. Det, och därmed samhället, förlorar pengar på gränskontrollerna och det är näringslivets bästa motargument. I en ny beräkning för Greater Copenhagen under ledning av förra departementschefen Bo Smith värderas en större produktivitetspotential på en mer integrerad arbetsmarknad i Greater Copenhagen till två miljarder danska kronor – om året. Det krävs mer än att ”bara” avskaffa gränskontrollerna för att utnyttja potentialen, men skadan är tydlig.

Redan nu pendlar färre. Under första halvåret 2019 var Skånetrafikens försäljning av Öresundspendlarkort 3,5 procent lägre än under de sex första månaderna 2015, då de svenska gränskontrollerna infördes. Tillväxten uteblir. Och det kostar på flera plan, direkt och indirekt. Bara de danska gränskontrollerna mot Tyskland har direkt kostat 2,25 miljarder danska kronor sedan januari 2016.

Men det finns fortfarande politisk majoritet för gränskontroller både mot Tyskland och över Öresund. Tiden lider, om inte näringslivet använder ”money talks” som det allra bästa argumentet mot de katastrofala gränskontrollerna.