Kort sagt: En rad företag har växt fram i Lundentreprenören Christer Fåhraeus stall, där flera av dem förutspåtts en ljus framtid. Succéerna är dock få och när Anoto, som tidigt sågs som ett av de mer lysande exemplen, nu lämnar Lund beskrivs företaget bättre som ett svart hål som slukar ständiga emissionspengar. I stället är det CellaVision, grundat ungefär samtidigt, som är stjärnan på himlen.
Av Anders Haskel, gästskribent
I ett ständigt nyhetsflöde krävs det något speciellt för att sticka ut och väcka medias intresse. Att ett företag med totalt 150 anställda utspridda i olika delar av världen konsoliderar sin verksamhet och därför stänger ett par av sina kontor är normalt inget som skapar några stora rubriker. Men i det här fallet handlade det om teknikföretaget Anoto som ända sedan starten på 1990-talet varit starkt förknippat med Lund.
Som Rapidus rapporterade för några veckor sedan har företaget beslutat att stänga kontoren i Lund och Norrköping och i stället inrätta ett mindre kontor i Stockholm som främst kommer att syssla med investerarrelationer. Det hänger samman med att aktien är fortsatt noterad på Stockholmsbörsen. I övrigt är Anoto numera ett i stort sett helt utländskt företag med tillverkning i Asien och funktioner för finans, logistik och mjukvaruutveckling i Storbritannien.
Beslutet att lämna Lund markerar någon slags slutpunkt, i alla fall för dem av oss som bevakar näringslivet från den skånska horisonten.
Anoto grundades för drygt 20 år sedan och baserades på en uppfinning av Lundaentreprenören Christer Fåhraeus som gick ut på att med hjälp av en särskild läspenna omvandla vanlig text till digitalt format. I den allmänna teknikyra som rådde i slutet av 1990-talet tillhörde Anoto ett av de mer hajpade företagen. Börsnoteringen skedde våren 2000, just när börsen stod som högst före den spruckna IT-bubblan.
Sedan dess har det i stort sett bara varit en resa neråt för bolagets aktieägare, som tappat nästan osannolika 99,9 procent av värdet jämfört med dagarna efter noteringen. Under dessa år har aktieägarna dessutom upplevt ett otal nyemissioner. Samtidigt har de kommersiella framgångarna varit ytterst begränsade.
Vad är det då som gått snett? Idén bakom Anotos produkter lät ju väldigt bra, i alla fall i teorin. I praktiken tror jag att det handlar mycket om mänskligt beteende. Det har helt enkelt inte funnits något behov på marknaden för produkterna. Det behov som skulle täckas in av Anotos läspennor har kunnat lösas av annan teknik. Under tiden har Anoto ständigt försökt hitta nya tillämpningar för en i grunden intressant teknik.
Det gäller alltså att inte ge upp. En formulering i Anotos pressmeddelande om att Lundakontoret stänger är både smått komisk efter 20 års verksamhet och ytterst tänkvärd för alla nybakade entreprenörer. ”Slutligen är detta ett försök att ändra Anotos kultur från ett akademiskt forskningsföretag till ett hungrigt nystartsbolag”.
Lyckligtvis finns det också en tydlig vinstlott bland alla de företag som växt fram ur Christer Fåhraeus uppfinnarverkstad. Stjärnan på himlen är blodanalysbolaget CellaVision, vars omsättning i absoluta tal just nu växer snabbare än någonsin. 2016 nådde intäkterna för första gången över en kvarts miljard kronor. Den kommersiella framgången speglas av att börsvärdet mer än fördubblats enbart under det senaste året.
Även CellaVision grundades i mitten av 1990-talet och är därmed ett utmärkt exempel på att det tar lång tid att bygga företag, särskilt om produkterna kräver nytänkande och ett ändrat beteende hos kunderna.
Går det att tidigt se vilka nystartade företag som kommer att bli flipp eller flopp? Exemplen Anoto och CellaVision visar att det är närmast omöjligt, i alla fall för dem som försökte under de första åren efter att bolagen grundades. En vanlig tumregel bland affärsänglar är att det krävs minst tio investeringar i bolag i tidig fas för att hitta en succé. Det är säkert en bild som stämmer hyfsat med verkligheten.
