Kort sagt: Som nyinflyttad Stockholmare i Malmötrakten noterar jag följande:
1. I staden Malmö bygger man först och inväntar expansionen.
2. I staden Stockholm tar man expansionen först och inväntar byggandet.
Om detta är bra eller dåligt för Skånes utveckling är långt ifrån glasklart.
Av Gunnar Wrede, gästskribent
Jag är en flykting från en stad som fungerar så dåligt att det inte gick att bo kvar. Stillastående bilköer, överfulla tunnelbanevagnar, pendeltåg som inte kommer — det är vardag i Stockholm.
Mina barn är på väg att flytta ut och börja studera. Men i Stockholm går det inte att stå på egna ben när man är 20 och pluggar. Det finns inga bostäder till vettiga villkor. I Lund gick det i ett nafs att hitta studentbostäder. Själv har jag dragit nytta av de väsentligt lägre bostadspriserna i Malmötrakten.
Jag flyttade alltså ifrån en stad med extrem växtvärk, paralyserad av olika politiska viljor och som därför är oförmögen att hantera utvecklingen.
Vad har jag kommit till? Jo, en stad där man bygger först. Att som luttrad stockholmare åka rulltrappan ned i den nybyggda nedgången till citytunneln vid Triangeln i Malmö är en smått surrealistisk upplevelse. Det kunde varit Frankfurt, fast folktomt.
Ett samtal med Malmöentreprenören Dan Olofsson ger en hint om vad det kan handla om: regionalt ansvar.
I Malmö finns en känsla av regionalt ansvar som delas av näringslivet och politiken, säger han. Det är sådant som gynnar regionala investeringar, och beslutsvägarna är förhållandevis korta och snabba.
Men det känns samtidigt som att Malmö/Öresundsregionen vill vara en större tillväxtregion än vad den faktiskt är.
Bostadspriserna sackar efter jämfört med resten av landet. Stora företag som Ericsson och AstraZeneca lägger ned verksamheter med förlust av tusentals jobb som följd. Danskarna flyttar tillbaka över Sundet.
Håller Malmö på att förbygga sig? Bruttoregionalprodukten, BRP, talar sitt tydliga språk. Nordeas ekonomer gör två gånger per år en regional konjunkturrapport för landsdelarna Sydsverige, Västsverige, Mälardalen och övriga riket.
Av de två senaste rapporterna framgår att Sydsverige halkat efter. Prognosen för BRP-tillväxten 2014 var för ett år sedan 3 procent. I rapporten som kom i februari i år hade siffran justerats ned till 2,1 procent. Det var lägre än både Västsverige och Mälardalen som hade siffrorna 2,3 respektive 3,1 procents tillväxt.
Den senaste rapporten har nyligen kommit och Nordeas ekonomer drar ned Skånes BRP-tillväxt ytterligare — till 0,9 procent för 2014. Detta medan både Mälardalen och Västsverige får sina prognoser markant uppjusterade. Skånes tillväxt släpar alltså efter rikssnittet på ett oroväckande sätt.
| Region | 2014 | 2015 | 2016 |
| Mälardalen | 2,8 | 3,3 | 2,8 |
| Västsverige | 2,1 | 2,3 | 2,3 |
| Sydsverige | 0,9 | 2,2 | 2,0 |
| Övriga riket | 1,7 | 1,8 | 1,8 |
| Rikssnitt | 2,1 | 2,5 | 2,3 |
Nordeas prognos för tillväxten av bruttoregionalprodukten (i procent)
Orsakerna till Sydsveriges kräftgång är främst en trög arbetsmarknad och att Danmarks ekonomiska återhämtning går långsamt. Skåne har en arbetslöshet på cirka 10 procent, varav merparten, cirka 8 procent, bedöms som strukturell. En konjunkturuppgång i regionen skulle alltså bara förbättra siffran med 2 procentenheter. Resten handlar om långvarig arbetslöshet och utanförskap.
De strukturella effekterna av Öresundsbron finns, men kan ifrågasättas. Jobbpendlingen över bron ökade fram till 2008. Sedan dess har antalet minskat med 20 procent, till drygt 15.000 personer per dag. Antalet jobbpendlare över bron är i dag i nivå med busstrafiken på Ekerö, en lantlig förort till Stockholm. Tills vidare får vi konstatera att Öresundsbrons kanske främsta strukturella fördel är att den gett Malmö en internationell storflygplats.
Sydsverige och i synnerhet Malmö/Lund har alltså sina problem. Men regionen står för en helt annan attityd än Stockholm, som jag tror är riktig.
Om vi liknar regionerna med företag så har det ena snubblat över framgången och har ännu inte hittat en strategi för att växa i kostymen. Den som inte har ett sådant flyt måste investera för framgång och därmed ta risk, och det gör man i Malmö.
Och det finns hopp även för Skåne. Enligt Nordeas prognos kommer år 2014 att vara ett bottenår för regionen. BRP-tillväxten bedöms komma tillbaka redan året därpå, och då står det senaste 3-miljardersbygget Malmö Live klart att husera kultur, kongresser, hotellgäster, kontor och inte minst — centralt belägna bostäder.
Malmös styrka ligger i att vara ett alternativ. Det är påfallande många personer i Stockholm som när jag säger att jag flyttat till Skåne får något drömskt och avundsjukt i blicken och svarar: Ja, det skulle jag också vilja göra.
Låt oss hoppas att strategin håller.
Gunnar Wrede är frilansjournalist och redaktör för Dagens Industris nystartade specialsektion på nätet — Di Agenda.
