Kort sagt: Försöket med Öresundslistan, en aktiehandelsplats invigd av Nordic Growth Market och Sparbanken Finn förra fredagen, är visserligen vällovligt – men dåligt tajmat. Handeln har varit minst sagt begränsad under första veckan, men så finns det också bara två bolag att handla i än så länge.
För både investerare och framtida utvecklingsbolag passar en alternativ modell bättre, där ett investmentbolag får vara mötesplatsen i stället för den renodlade aktielistan. Det är fullt möjligt att skapa ett sådant Entreprenörsinvest AB Öresund om bara någon av alla aktörer vågar ta ledartröjan.
Av Thomas Frostberg
I takt med ökade riskkapitalinvesteringar, bättre bolagsrapporter och en allmän känsla av högkonjunktur är det lätt att ryckas med. Men så länge börserna i Stockholm och Köpenhamn har svårigheter att få upp antalet noterade bolag, är det ett vågat steg att dra igång en Öresundslista. (Och med bara två bolag noterade, är det tveksamt att ens kalla det för en lista.)
Med det sagt, så är försöket ändå värt all uppskattning. Det ger även småsparare möjlighet att handla i småbolag och det ger en tydligare värdering av bolagen inför kommande emissionsrundor eller förvärv, förutsatt att aktiemarknaden alltid har rätt.
Däremot är det tveksamt om en daglig prissättning av aktierna tillför något värde för små utvecklingsbolag utan någon egentlig omsättning och lång väg kvar till vinst, som är fallet med premiärbolagen Genovis och Covial Device på Öresundslistan.
Öresundslistan skulle för sin egen överlevnad behöva bolag som kommit längre och där det finns ett värde av en löpande handel i aktien, men efter de senaste årens kristider råder det brist på den typen av bolag. I de få fall som finns, bland annat CellaVision i Lund, siktar ledningen snarare på en notering på Stockholmsbörsen.
För att öka flödet av bolag tidigare i näringskedjan, något som på sikt skulle ge fler företag även på Öresundslistan, behövs andra modeller. En sådan vore en regional riskkapitalfond, ett förslag som Rapidus lanserade för flera år sedan när Region Skåne arbetade med Skånsk Entreprenörsfond, som senare fälldes av olika rättsliga instanser.
Vad det handlar om är egentligen ett regionalt investmentbolag för att fånga upp de många småförmögna privatpersoner som finns i regionen, men som inte är tillräckligt rika eller saknar tid och erfarenhet för att bli professionella affärsänglar. Kort sagt, personer som är beredda att sätta av i storleksordningen 100.000 kronor upp till en miljon, men vill satsa pengarna på flera unga entreprenörsföretag i regionen. Ett slags Malmöhus Invest 2.0 – för dem som inte platsar på förmögenhetstoppen.
Färs & Frosta Sparbank står redan bakom Malmöhus Invest och bankens VD Lars Ljungälv skulle kunna ta ledartröjan för att bilda ett Entreprenörsinvest AB Öresund ihop med en expansiv kreatör som investmentbolaget Spiltans VD Per H Börjesson. Om bara fondchefen på Sparbanken Finn, Michael Ekelund, kan få med VD Lars-Erik Skjutare på idén så är det inget som hindrar att flera banker går samman om bildandet. Det kan också fungera som en utmärkt brygga mellan de mycket tidiga investeringarna från skånska Lumitec och de danska innovationsmiljøerna i ena änden, och Öresundslistan i andra änden av investeringskedjan.
För att dra igång behövs en kapitalgrund på åtminstone 10-15 miljoner från några professionella investerare, pengar som i första omgången matchas med lika mycket från 100-150 privata investerare i regionen.
Fördelen för de privata investerarna är att de redan vid en insats på 100.000 kronor får chans att sprida riskerna på åtminstone en handfull start-ups, kanske fler. Det är i dag i princip omöjligt att gå in med så små belopp i enskilda bolag, om man inte tillhör kretsen av närmast sörjande. Dessutom kommer privatspararna in i en struktur som klarar att göra följdinvesteringar, vilket alltid blir nödvändigt förr eller senare.
Ur entreprenörföretagens perspektiv är fördelen att de får tillgång till lokalt kapital, utan att för den skull behöva hantera flera hundra investerare. Entreprenörsinvest AB Öresund blir ett filter mellan bolagen och de privata småspararna, som därmed får en professionell mellanhand som följer investeringarna och bidrar med kompetens i bolagens utveckling. Samtidigt kan bolagen spara tid och pengar genom att informationsgivningen koncentreras till en ägare, som sedan förmedlar den vidare till de egentliga investerarna. Ett par gånger om året hålls regionala kapitalmarknadsdagar med småbolagen – för övrigt en av de bästa idéerna i Öresundslistans hela upplägg! (Mer om detta i en senare analys.)
Det skulle också vara möjligt att öppna för handel med andelarna i Entreprenörsinvest AB Öresund. Kanske inte dagligen på en aktielista, men en gång i månaden eller kvartalet, enligt modell från Alternativa aktiemarknaden.
Öresundslistan då, saknar den helt en funktion? Nej, men betoningen borde läggas på just Öresund och därmed att överbrygga kapitalklyftan mellan Sverige och Danmark. Två danska bolag inom telekomsektorn – Nextlink och CellPoint – har redan valt att notera sig på svenska aktielistor, eftersom de anser att tillgången på privata investerare är bättre i Sverige. Dessutom är det fortfarande orimligt dyrt att göra aktieaffärer över Sundet. Därför skulle en parallell notering av danska tillväxtbolag på en äkta Öresundslista vara ett utmärkt sätt att få fart på aktiehandeln över nationsgränsen.
