Bråk är inget som Per Eriksson är rädd för. Tvärtom tänker han uppmuntra det i sitt jobb som chef för 5.000 anställda, 38.000 studenter och en verksamhet med 5,5 miljarder i omsättning. Rapidus senaste frukostgäst är den nya rektorn för Lunds universitet.
Han har suttit på sin post i en månad och ännu har han inte – som Rapidus intervjuare Jan Wifstrand föreslår – hunnit äta lunch med Eva Östling Ollén, regionchef för Svenskt Näringsliv i Skåne och ordförande i styrelsen för Malmö Högskola. Men Per Eriksson har däremot hunnit fundera ut ett bra sätt att lösa konflikter som kan uppstå i och kring en så stor organisation som Lunds universitet.
— Jag tror på learning by fighting. I Sverige säger vi för tidigt att vi är överens i en diskussion och går sedan och pratar om det i efterhand. För att verkligen komma till en konklusion behöver man ta reda på vad folk vill och då får man ta de konflikter som uppkommer. Och det kan i slutändan till och med leda till vänskapsband, säger Per Eriksson.
Han berättar att han framgångsrikt använde sig av metoden som rektor på Blekinge Tekniska Högskola och som generaldirektör för Vinnova. Och på Lunds universitet kan den bli än mer användbar, inte minst under devisen Ad utrumque paratus: beredd på bådadera (både studier och krig).
Men konflikterna ska bara pågå bakom kulisserna, betonar Per Eriksson.
 |
 |
 |
 |
— Vi har talat om en högskoleallians i södra Sverige och då löser vi våra problem i slutna rum för att stå starka mot Stockholm. Vi talar väl om Malmö högskola och de talar väl om oss, säger han.
Själv har han valt att bosätta sig i Malmö och kan inte förstå varför det skulle vara ett problem. Inte ens när Jan Wifstrand påpekar att universitetets styrelseordförande Allan Larsson beskrivit Malmö som “utanför Lund” i presentationen av den nye rektorn går Per Eriksson med på att en rektor för Lunds universitet måste bo i samma stad.
— Jag tror inte att det finns någon förordning om det. Och Malmö-Lund har flutit ihop mycket mer nu. Det har varit en fantastisk utveckling i Malmö – fantastisk också för Lund – med bron och högskolan.
Men trots planerna på samarbete med såväl Malmö högskola som andra lärosäten står ett klart: målet för Lunds universitet är att bli bäst, och inte bara i Skåne eller Sverige. För att lyckas placera sig bland de främsta i Europa krävs bland annat att universitetet höjer sig på de internationella rankningslistorna.
Per Eriksson tror att en viktig faktor är större rörlighet på universitetet. Fler forskare bör bege sig ut och arbeta i samhället och fler från näringslivet bör komma tillbaka till universitetet.
— Vi ska inte ha trygghetsnarkomaner som stannar på samma plats, slår han fast.
Dessutom anser Per Eriksson att det är viktigt att universitetet spelar roll för samhället. Det får inte vara ett självändamål att bli citerad i så många vetenskapliga artiklar som möjligt; i stället ska kunskapen och upptäckterna komma till nytta i verkligheten.
Han är själv gammal företagare, bland annat i akustikbolaget Active Control och som styrelseledamot för datalagringsföretaget Storegate. Men Per Eriksson har också andra talanger.
Som skämtare — han berättar om den gången han som generaldirektör för Vinnova med förställd röst låtsades ringa in en jobbansökan och lurade sin kollega.
Som tennisspelare — han brukar spela med Jan Eliassons fru.
Som djurtämjare – han lärde sin katt att åka hiss.
Och inte minst som violinist. Ur en svart sopsäck trollar Jan Wifstrand fram en fiol, som han lägger i händerna på Per Eriksson. Plötsligt ser rektorn lite spänd ut.
— Jag hade lovat på Vinnova att jag skulle spela för dem en gång, så det blev på julfesten nu innan jag slutade. Min sekreterare sa “det var första gången jag sett dig riktigt nervös, berättar han.
— Spela något riktigt snabbt, uppmanar Jan Wifstrand, men Per Eriksson skakar på huvudet.
— Om man ska ha ett instrument som man kan bra och sen inte spelar det på många år ska man inte välja fiol. Fingrarna sitter inte där de ska, men musikörat finns kvar — det är ett lidande, beklagar han sig.
Men när han satt instrumentet till axeln och spelat den vemodiga visan “Det blir något för barnen i himlen att få” visar den långa applåden att publiken inte håller med honom.
Jan Wifstrand avslutar frukostmötet på Sparbanken Finn i Lund med ett bibelord, som måhända går emot Per Erikssons egen bråkstrategi. Det är ur Paulus första brev till thessalonikerna, kapitel 5, vers 12-13:
“Vi vädjar till er, bröder, att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, som står i spetsen för församlingen och vägleder er. Visa dem den största kärlek och uppskattning för allt vad de uträttar. Håll fred med varandra.”
Text: Anna Palmehag
Foto: Kristoffer Lindblad
  |
 |
Per Eriksson fick en specialdesignad tavla och en burk ekologisk lingonsylt i present efter Rapidus frukostmöte.
 |
 |
|
Cecilia Gyllekrok, Region Skåne; Peter Höjerback, Serstech |
Susanne Hedin, Retorikbyrån; Jonas Lundberg, Reosense AB; Christer Jonsson, Örhlings PricewaterhouseCoopers |
 |
 |
| Thomas Pålsson, Aspekta; Krister Wastering, IHM Business School | Joel Persson, Rapidus; Margareta Lantz, Axis |
 |
 |
| Sören Samefors, Flextrus AB; Anna Palmehag, Rapidus; Birgitta Viklund, Region Skåne | Göran Carlsson, Ernst & Young; Stefan Persson, Studentlitteratur |
