Kort sagt: Danska och svenska sanktioner mot Ryssland kostar näringslivet tvåsiffriga miljardbelopp i export och import. Dessutom stigande elpriser, inflation med mera. Och det är värt alla pengar.
Av Keld Broksø, Rapidus Köpenhamnsredaktör
Rysslands invasion av Ukraina är inne på sin andra månad. Efter ryska massakrer i städer som Butja och Mariupol i Ukraina finns det inga ursäkter för att fortsätta handla med Ryssland och ett stopp för rysk olja och gas är nu på agendan i EU.
Den svenske EU-parlamentarikern Jörgen Warborn (M) har nu med danskt stöd fått uppbackning för att förbjuda ryska fartyg i EU-hamnar. Nu saknas bara ministerrådets godkännande. Volvos lastbilsfabrik söder om Moskva, vanligtvis med 1.300 anställda, är stängd. Carlsberg pressas hårt av en dansk folkopinion för att till sist avveckla all sin verksamhet i Ryssland med 8.400 anställda.
Vissa koncerner som danska Rockwool, Chr. Hansen och Ecco-sko förstår inte kundernas misstro – eller risken för att få produkter bojkottade. De förstår inte heller att skadan för deras varumärken är större än vinsten vid fortsatt produktion och försäljning i Ryssland.
Självklart blir det dyrt för vissa företag. Men nationellt är ett stopp för handel med Ryssland däremot bara en liten utgift för både Danmark och Sverige. I Sverige har SCB räknat ut att Sveriges handel med Ryssland det senaste året utgjorde 1,4 procent av den totala exporten och 1,2 procent av den totala importen. Mätt i pengar var svensk export till Ryssland 22,5 miljarder kronor och importen var 19,6 miljarder.
Danmarks Statistik har liknande nya siffror: Under 2021 var Danmarks export till Ryssland värd 15,1 miljarder kronor med en import på 17,7 miljarder. Det är bara 1,0 respektive 1,3 procent av den totala danska exporten och importen. Med andra ord: Det är överkomligt att stänga av import och export till Ryssland.
I Danmark är Tyskland, USA – och Sverige – de största handelsländerna. Det krävs alltså bara lite mer handel över Öresund för att kompensera alla tapp i Ryssland. Ett annat alternativ är Frankrike, som inte har det handelsutbyte med Danmark och Sverige som den franska ekonomin skulle kunna stå för.
Problemet med att uppskatta kostnaderna för den ryska invasionen av Ukraina för danska och svenska företag är att de inte går att särskilja. De kraftiga prisökningarna på olja och gas som följer i krigets spår underminerar både företagens och privatpersonernas ekonomi. Inflationen har börjat stiga. Tillgångarna på råvaror begränsas. Bostadspriserna sjunker. Kommunerna får utgifter för att ta emot ukrainska flyktingar och försvarskostnaderna exploderar nu.
Det hela kan bara betalas med höjda skatter och nedskärningar som skadar näringslivets tillväxt och därmed också välfärdssamhällena. Bara i Danmark ska försvaret i den nya budgeten öka med 18 miljarder danska kronor. Det är tre miljarder mer än Danmarks export till Ryssland före kriget.
Försvaret är samtidigt på väg att bli politiskt korrekt igen för näringslivet. I Danmark ska pensionsstiftelserna för första gången på åratal investera miljarder i försvarsindustrin. Och Niel Bohr Instituttet på Köpenhamns Universitet har precis blivit värd för ett testcentrum som lyder under Nato, som stöder startupföretag inom kvantteknologi.
Kriget i Ukraina är dyrt för svenska och danska företag, men det är värt pengarna när våra demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter står på spel. Sverige och Danmark har läge att ta täten i bojkotten – också för att det kostar oss relativt lite.
