Kort sagt: Rapidus senaste två snabbanalyser har skildrat hur näringslivet genom nya, spännande mötesplatser – Ideonfonden och BiotechBuilders – driver utvecklingen framåt i Öresundsregionen.
Samtidigt finns ett gäng som fortfarande inte kommit ur startblocken: Politikerna
Regeringsskiftet i Sverige har inte haft någon avgörande effekt på Öresundsbarriärerna. Tvärtom har arbetet snarast börjat om från ruta ett.
Rapidus förslag är att regeringen utser en särskild förhandlare med uppdrag att fokusera helt på Öresundsfrågorna. En lämplig kandidat är Stephan Müchler, som om en månad firar 10 år som VD för Sydsvenska Industri- och Handelskammaren och borde vara redo för ett nytt jobb.
Av Thomas Frostberg
Rapidus har under det senaste halvåret löpande följt den svenska regeringens arbete med Öresundsfrågorna för att bättre förstå spelet bakom kulisserna. Den bild som växer fram är inte särskilt hoppingivande för regionen.
Den borgerliga regeringen i Sverige inledde sina kontakter med de danska kollegorna i lyckorus efter maktskiftet. Utgångspunkten var att med två borgerliga regeringar skulle samarbetet fungera bättre än tidigare. Samtliga ministrar som Rapidus intervjuat under våren talar också om ett helt nytt samtalsklimat mellan Sverige och Danmark.
Men i praktiken varade inte smekmånaden särskilt länge. Under förhandlingarna inför det svenska statsbesöket i Danmark i maj växte irritationen bland svenska ministrar och departementstjänstemän över “den danska förhandlingskulturen”. Diskussionerna ledde ingen vart och den samarbetsdeklaration med inrättandet av en gemensam barriärarbetsgrupp som slutligen presenterades var snarast ett steg bakåt i utvecklingen.
Varför är det då så svårt att bryta förbannelsen som tycks vila över Öresundsfrågorna och barriärbekämpningen?
För det första kompliceras frågan av att den i Sverige samordnas från socialdepartementet, men rör utrikesrelationer. Därför har även UD en stark röst i sammanhanget. Flera personer vittnar om att detta var en bromskloss när Cristina Husmark Pehrsson som ny Öresundsminister ville dra igång arbetet med full kraft. Kontakterna med Danmark fick helt enkelt inte gå till hur som helst, utan måste följa protokollet.
Det andra problemet är regeringens lätt naiva inställning i kontakterna med Danmark. Att båda länderna nu styrs av borgerliga regeringar ändrar inte på det faktum att nationella intressen alltid kommer först. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin gick på pumpen i förhandlingarna, men försökte dölja misslyckandet genom att tala om en historisk deklaration mellan de båda regeringarna. Tyvärr visar det på en pinsam okunnighet om Öresundsregionens nutidshistoria, eftersom det finns flera tidigare avtal att peka på.
Det tredje problemet – och det mest allvarliga just nu – är att det mot slutet av våren började spridas en känsla av uppgivenhet bland svenska departementstjänstemän som arbetar med Öresundsfrågorna. Dels har de efter en första genomgång av barriärproblemen kommit fram till att de flesta lösningar ligger i någon annans knä, vilket oftast betyder att det är danskarna som måste ändra inställning om det ska bli någon lösning. Dels har problematiken med Öresundsbarriärerna börjat devalveras. Bland annat heter det nu att problemen egentligen inte är så stora, det är inte värre i Öresundsregionen än på andra ställen och vi tycks ju ändå klara oss rätt bra här nere. Därmed finns inte så mycket att göra på rikspolitisk nivå.
Med en dåres envishet hävdar dock Rapidus att det finns stor potential i Öresundsregionen som går till spillo på grund av meningslöst krångel som drabbar varje pendlare, student eller företagare som försöker korsa Sundet. Det faktum att regionen just nu ser en stark tillväxt får inte bli ett argument för att lämna resterande barriärer i fred.
Både Cristina Husmark Pehrsson och Sven Otto Littorin har genom sina utspel under våren höjt den politiska insatsen i Öresundsfrågan. Om de inte levererar konkreta resultat redan i höst så lär det vålla negativa reaktioner, inte bara från näringslivet och befolkningen i allmänhet. Även bland borgerliga lokal- och regionalpolitiker börjar oron sprida sig för negativa opinionsvindar.
Slutsatsen är att den svenska regeringen så här långt inte klarat av att göra den omstart i Öresundsfrågan som man utlovat, utan tvärtom håller på att tappa styrfarten. För att rädda situationen krävs ett stort mått av nytänkande. Ett kreativt grepp vore att tillsätta en särskild förhandlare som får som enda uppdrag att arbeta med Öresundsbarriärerna tills de är lösta. Det måste vara en person som kan driva de förslag som visar sig nödvändiga för regionens utveckling, även om de är politiskt impopulära.
En person som sedan lång tid är väl insatt i frågorna och känner de flesta inblandade är Sydsvenska Industri- och Handelskammarens VD Stephan Müchler. Född och uppvuxen i Luleå kan ingen beskylla honom för att vara skånsk lokalpatriot, även om han är döpt i Ystad. Den 1 oktober firar Müchler 10-årsjubileum som Handelskammarens VD. Det är helt enkelt dags att han tar ett nytt jobb – och erbjudandet bör komma från Öresundsminister Cristina Husmark Pehrsson.
