Av Thorbjörn Lindhqvist (m)
Kommunstyrelsens vice ordförande, Malmö stad
thorbjorn.lindhqvist@malmo.se
Städer har alltid utgjort en viktig funktion för människans och samhällets utveckling. Staden har som företeelse fått ökad betydelse för ett lands ekonomiska tillväxt och som centrum för utbildning och företagande. Människor söker sig till städerna och tar med sig sina värderingar och erfarenheter.
Politiken i Sverige har präglats av en destruktiv polarisering mellan stad och landsbygd. Den enes vinst anses vara den andres förlust. Så är naturligtvis inte fallet, den föreställningen måste brytas. Det råder en dynamisk växelverkan och ömsesidigt beroende mellan städer, regioner och landsbygden.
Sverige behöver en samordnad politik för tillväxt där landsdelarna tillåts fylla olika funktioner, och där storstadsfientligheten avskaffas. En stor del av den framtida ekonomiska tillväxten står att finna i Stockholm, Malmö och Göteborg och denna utveckling kommer hela landet till del. Det är därför viktigt att inte hindra städernas utveckling, utan istället främja den.
Malmö är staden som rest sig ur ruinerna av ett gammalt industrisamhälle och sökt sig en ny roll som tillväxtcentrum. Samtidigt är det en delad stad med hög arbetslöshet, låg kunskapsnivå bland eleverna och en utbredd otrygghet på gator och torg. Stora satsningar har gjorts, framförallt när det gäller infrastrukturen. Men förmågan att dra nytta av dessa satsningar saknas.
Konkreta projekt som Citytunneln och det yttre godsspåret måste till, men det handlar också om en nödvändig mentalitetsförändring från regering och riksdag i synen på Öresundsregionen. Även om det finns en fast motorväg över sundet är nationsgränsen fortfarande knivskarp när det gäller de nationella regelverken.
Skatteproblematiken för arbetspendlare är fortfarande olöst. Hinder kvarstår för handel över sundet, framför allt på tjänstesidan. Och fortfarande är det omöjligt för mången besökare till Malmö att ta flyget via Kastrup, eftersom detta ofta regleras som utlandsresa.
Idag presenterar jag tillsammans med oppositionsledarna i Stockholm och Göteborg, Kristina Axén Olin och Jan Hallberg, en Agenda för Sveriges storstäder. Utgångspunkten är det nationella behovet av tillväxt. Vi kommer att visa på nödvändigheten av en ny politik som tar till vara och förädlar storstadsregionernas dynamik i syfte att skapa ett modernt och livskraftigt näringsliv som kan finansiera välfärden.
Vi vidgar de nuvarande problemställningarna från segregation och sociala problem till att inkludera förutsättningar för arbete, bostads- och infrastrukturfrågorna samt brottsligheten. Vi är övertygade att de funktionella storstadsregionerna kan spela en avgörande roll i att omsätta människors kreativitet till nya arbeten.
Det första som måste till är kraftfulla åtgärder för fler människor i arbete. För att öka sysselsättningen vill vi införa ett så kallat RUT-avdrag i Sverige. Bara i våra tre storstadsregioner skulle det innebära ca. 15.000-20.000 nya heltidsarbeten. Låt Stockholm, Göteborg och Malmö bli försökskommuner. Tjänstenäringen är idag vårt främsta tillväxtområde och det måste vi ta tillvara på ett bättre sätt än idag.
Bra kommunikationer och infrastruktur är en förutsättning för tillväxt. Vi kommer att presentera ett urval av angelägna projekt för att i slutänden hela landet ska kunna utvecklas. För Malmös del handlar det bland annat om att stärka axeln mellan Sturup och Kastrup, som fått allt större betydelse som Malmöregionens huvudflygplats. När det gäller hamnarna har Malmös och Köpenhamns hamnar slagits samman i ett bolag. Detta borde även kunna prövas när det gäller flygplatserna.
Det handlar också om fysisk trygghet. Människors oro måste tas på allvar. Därför vill vi införa nolltolerans mot kriminalitet. Staten måste i större utsträckning säkerställa att det finns resurser för polisen att förebygga och utreda brott samt för domstolsväsendet att åtala och döma.
I grunden behövs en politik som gör arbete lönsamt, värnar det lokala självstyret och flyttar makten från politiken till medborgarna. Den blir möjligt först vid ett maktskifte.
